En berättelse: Från mörkt till mörkare i skogen

Var ute en liten vända idag på Ninern och skvätte i leran. Det blev en njutningstur med rätt mycket foton. Det var rätt svåra fotoförhållanden idag då dimman låg tät och skymmningen kom snabbt. Men de bilder som blev bra blev mycket stämningsfulla tycker jag. Här kommer min berättelse:

 Varma strumpor är rätt skönt att ha dagar som denna. Canyon gör dessa fantastiskt sköna och varma strumporna. De är förstärkta och extra tjocka där det behövs sen lite tunnare där emellan så det andas.

Mitt uppe på Lugnet har några tokar bestämt sig för att lägga spår. Resten av Lugnet är helt snöfritt men med en massa härlig lera istället. 

 Det finns tokar som åker skidor i spåren också...

 Inne i den tjocka skogen är det fortfarande grönt ock mysigt, och tittar ni noga ser ni lite vita streck till höger om den stora trädstammen. Det är jag.

 Här ser ni mig lite tydligare, trots dimman. 

Gissa stigen...

Samma stig lite tydligare... Kan ni fortfarande det inte?

 Nu då? Tok-mullig stig på Lugnet, första person som gissar rätt är bäst på stigar i Falun.

 Efter några vändor på "De Handbyggda" så tog jag XCSM-spåret ned och hamnade rakt i lervällningen. Den leran satt nog fint i kassetten på Onsdags-VM/ELljus-VM idag.

 Sedan rullade jag långt ut på Regementet, i höjd med Solbacka strax innan avtagsvägen in till Sundborn. Fast inne i skogen då. Där hittar man en av mina favoritstigar, med favoritutmaningen. När jag körde 26" och var en såndär elitcyklist så klarade jag hela backen utan fotisättning på en bra och torr dag. Idag klarade jag hela backen när den var såphal och jag lönnfet. Fan vad härligt det är med 29a!

 Man får ducka lite på stigen...

Stigen har en fantastiskt lång och härlig utförskörning efter toppen på utmaningen. Det går lätt utför hela tiden och man kan gasa på ordentligt nästan hela tiden. Den har fem olika partier. Första partiet är direkt efter toppen då går det brant nedför i två serpentiner, sedan kommer parti två ett skogshygge där det är rätt  lätt teknisk åkning men man kan stå på. Parti tre kommer sedan när man åter kommer in i skogen och det är i ett kort parti med ungskog där stigen är mycket teknisk och smal samt brant på sina ställen. I parti fyra är man ute i äldre tallskog och på en bred men småstenig stig, full med rötter och "whoopisar". Man får även hoppa över en trädstam där i full fart, vilket var lite läskigt i skymningen idag. Sedan kommer man in i parti fem; Äldre blandskog där träden står tätt och stigen är urgröpt. Här går det riktigt snabbt om man vågar då det tack vare urgröpningen går att lägga ned ordentligt då kurvorna blir doserade. Det är dock nära till trädstammarna så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Nedanstående bilder är från parti fem:

På väg hem från den mörka skogen så gick det rätt snabbt då det var kusligt tyst och små kvistar bröts mystiskt runt om mig. Jag fantiserade om både varg, älg och björn-möte... Kusligt värre. Men en mysig tur med historia i.