Hör och häpna!

Jag har 3nat igen! Fantastiskt fenomenalt faktiskt förstår (f)ni. Det var ju tokfint väder i Falun idag, strålande sol å sånt skit. Så jag tog ett fast tag i vinterhojen och dundrade fram:

Ända till Velodromen. 

För det förstår ni väl att det är den enda rätta träningen att bedriva när det är vinter. Det säger i alla fall alla dödsbilister här i Dalom i alla fall. Och då är det ju bara att lyda, man vill ju inte vara en vandrande (eller rullande rättare sagt) måltavla.

Väl inne i värmen och gemytligheten så visade det sig att det är fler som förstått det där med rondellcykling. Det var helt packat med glada cyklister som ivrigt ville rulla varv efter varv. Men det var även massa barn där, Sportlife och barngympa på söndagar förstår ni. Packat hus således. Och ni vet väl att allas vår idol Jeppe, 77, Larsson har gått kursen och är en klar velodromcyklist nu också, inte en dag för sent. Grattis.

På söndagar så har vi två pass på schemat och det är först ett motionspass med lättare/vanliga intervaller och sedan ett banspecifikt pass där de lite mer erfarna åkarna kan fokusera på bantävlingsdiciplinerna. Och det går ju jag, licenclös och helt utan tävlingsambition, givetvis på. Om vi ska hårddra det så är det de enda passen jag lyckas bemöda mig att närvara på faktiskt.

Idag blev vi dock inte så många, standarduppsättningen bestod av mig, Lasse Myrberg och Jocke Tjärnlund. Sedan hoppade Mackan Johansson in på de två inledande elimineringsloppen och Felix Beckeman på de två efterföljande 500m loppen. På första elimineringen gjorde jag en rövare och stack direkt ovanifrån hela gruppen innan de ens börjat fundera på första sprinten/elimineringen. Jag fick en lucka och den höll till näst sista varvet då Lasse kom ikapp och förbi. Jag mötte mjölksyraridån. Andra elimineringen så gjorde Mackan en ännu tidigare stöt och jag var den ende dumjävlen som gick med, bara det att jag aldrig lyckades gå in på hjul och låt sisådär 4-5m bakom konstant till sista varvet då jag tvärdog.  Två andra platser således och två betongklumpar till ben. Med lite hår på, och långa strumpor...

Den här bilden är till er; Vacchi och Adamsson!

Efter koncentrerade vi oss på stillastående 500m. Det vill säga en sprint 1 varv rakt in i mjölksyrans förlovade land och sedan 1,5varv kamp. Men det är ändå rätt glassigt för det är inte förrän efter loppet man känner något...

Jag fick inte en monsterstart™ på första femhundringen men en hyffsad tid för ett fetto som mig på 39,90. Efter den lidelsen gjorde vi en femhundring till bara för att se om vi levde. Då satt monsterstarten™ där! Dock så kom jag lite väl snabbt in i mjölksyrans förtrollande värld så det blev väl en slachtfest™ men ändå en tid av 39,93. Galet vad en monsterstart™ kan göra.

För att riktigt ta död på oss envisades vi oss med att köra en 8minuters stegrande intervall. Vi började på 17sek/varv... Och redan efter två minuter hade vi lagt oss under 17, sedan vid 4minuter in i intervallen smällde vi redan runt med 16sek/varv (vi skulle vänta till de två sista minutrarna). Föga oväntat flög jag av som en fleecevante när vi precis passerade 6minuters åktid. Slakten var ett faktum. Och även slutet av passet. Tack.

500m stilstudie:

Jag.

Jag lite närmare.

Jocke.

Felix är nästan för snabb.

Lasse lika så.