Idag vaknade vi upp till ännu en strålande dag med klarblå himmel och några få minusgrader. Simultant lyckades vi, min syster Emma och min mamma och pappa tänka samma sak; skridskor på Ödängla. Tack vare det lilla tövädret vi hade i veckan (efter vinterns tredje rejäla snöstorm) så hade det blivit hyffsad is på havet. Och det händer inte så ofta då vår skärgård inte är så djup och blir isen oftast inte så jämn. Men nu var det hyfsat, så för första gången på väldigt länge fick jag damma av mina race-långfärdsskridskor. Först lekte vi runt på den lilla vik som finns utanför mina föräldrars hus. Egon tyckte det var buskul att springa runt på isen, för vad vet han om att is är halt? Som tur var höll han balansen bra med min hockeyklubba och sen fick han åka snowracer efter mig. Det var nog hans höjdpunkt på dagen, lätt.
Efter vi grillat lite till lunch och Egon äntligen somnat i vagnen så tog jag och pappa bilen för att åka till nästa vik lite längre in mot landet. I hopp om lite slätare is. Det var väl inte slätare precis men vi kunde i alla fall åka mycket längre. Och fick en bra och fin tur bland öar och skär. Mot slutet så gick solen ner perfekt och denna gång hade jag kommit ihåg att packa ned systemkameran. Och jag fick en hel del schysta bilder. Pappa tog även han några fina när jag var ute och drog sista vändan på isen.
Men jag hade ju inte varit jag om jag inte glömt kameran kvar ute i huset på Ödängla... Så ni får nöja er med de bilder jag tog med min iPhone istället:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar