Mer styre åt folket!

Idag var jag förbi Sportson här i Falun för att hämta ut min älskade Niner vars framdämpare hade fått en ordentlig service. Sportson har gått utbildning på både Rock Shox och Fox och kan alltså serva och fixa garantiärenden på nyss nämnda gafflar. Min Rock Shox Reba XX var helt slut och släppte luft stup i kvarten, vilket jag tror är ett resultat av att jag har laborerat lite för mycket med lufttyck. Men det visade sig också att gaffeln var helt snustorr inuti. Tydligen ett känt problem på Reba XX och SID, de fettar inte in dem tillräckligt på fabrik. Så har ni en sådan, vänta inte för länge på att göra första servicen.

Niclas rev faktiskt hela gaffeln och bytte lite packningar samt luftade min hydrauliska lock-out. Stora servicen helt enkelt och det till den uttalade summan som vi kom överens om innan, även att det egentligen kostar mer. Vilka killar!

Dessutom fick jag tips om hur man ställer in gaffeln för att få den perfekt. Gaffeln ska sjunka 20% (sag) när man satt sig på cykeln. Och det ska vara ungefär lika mycket tryck i både positiva och negativa kammaren.

Jag köpte även en Nexus kedja alias ett gummiband, och det till min vintercykel vars drivpaket nu efter 5års konstant vinterbruk nu helt rasat (det rappar på alla drev). Planen var att göra den till en SS. Och det gick nästan att få till den med perfekt kedjespänning. Nu är den sjukt spänd men jag hoppas på den kända gummibandseffekten som Nexuskedjorna är kända för, så att kedjan drar ut sig. Vi får se om det går vägen.

Här är före och efter bilderna:

 

Pappaledig

Jag passar på att vara pappaledig lite till nu inför det stundande heltidsjobbet. Jag har varit pappaledig sen december mer eller mindre. Men jag har jobbat ändå. Nu innan vi flyttar så lär Jenny göra klart en kurs så då "måste" jag vara hemma ännu mer och då helt ensam med Egon. Tidigare har vi haft lyxen att vara hemma båda samtidigt och det är verkligen lyxigt. Då man både hinner med sig själv (träna och träffa andra) och samtidigt får all kvalitetstid med Egon också.

Det är rätt coolt att vara hemma helt själv med honom måste jag säga. Speciellt nu när det händer så mycket. Som idag till exempel då han reste sig upp utan hjälp/stöd och sedan tog 4 steg helt av sig själv utan att hålla i något. Tidigare har han tagit något steg eller två om han har hållit i en leksak/sak och vi lockat honom med något annat (eller om han sett något intressant). Och det har bara hänt de senaste dagarna. Och så sent som förra veckan såg vi honom ställa sig upp själv för första gången, tidigare behövdes det bord eller en hjälpande hand för att ställa sig. Så det går verkligen i en rasande takt.

Än mer rasande takt var det idag på babysimmet då han hoppade (sittande) från kant på vårt kommando. Han älskar att vara i vatten och denna gång så hoppade han i vattnet och med sån kraft att vi inte riktigt hann med att stoppa honom innan ytan, utan han doppade hela huvudet. Men han höll andan och led inte alls av det, tvärt om. Dock så var det lärarinnan som skulle visa oss hur man kunde ta emot honom lite längre ut från kanten, och hon hade inte riktigt räknat med Egons fart och energi. Definitivt hade hon inte tänkt att han skulle doppa sig. Så hon var mer chockad än Egon. Underbara unge.

Att vara pappaledig på "heltid" tar dock på krafterna och även tiden försvinner. För jag hade tänkt att träna lite efter babysimmet idag, men det hade jag inte alls tid med då jobb-inkorgen på EP var på tok för full. Och sen var jag dessutom helt slut energimässigt. Resultatet = ingen träning och alldeles för få svarade mail.

Jag får helt enkelt äta med hela ansiktet så jag får samma energi som Egon:

Nu är det ingen hemlighet längre

Ni som varit inne aktivt på bloggen har säkert inte undgått att jag varit på en liten resa för två veckor sedan. Jag berättade inte då vad det var för resa, men det är nu längre ingen hemlighet. Jag var på två arbetsintervjuer. Först en tjänst i Mönsterås och senare samma måndag på en helt annan tjänst i Kinna. Det var en hektisk och väldigt impulsiv resa då det först var meningen att jag bara skulle till Mönsterås, en tjänst som jag fått reda på och ansökt om bara två veckor innan resan. Företaget i Kinna hade jag haft kontakt med länge men inte riktigt fått ett avslut med. Men nu skulle det visa sig att de också ville att jag skulle till dem på intervju på samma dag.

Så det fanns inget annat val än att åka på båda, vilket var riktigt roligt och lärorikt. Intervjun i Mönsterås pågick i 1,5 timme och de skulle höra av sig inom två veckor med ett besked. Jag var en av 32 stycken som hade ansökt om tjänsten som Föreningskonsulent men jag var ändå hoppfull då intervjun var så positiv.
Nästa intervju i Kinna var helt annorlunda och en av de mest speciella intervjuerna jag varit på hittills. Vi pratade om allt, högt som lågt. Och mitt i intervjun så erbjuder han mig en tjänst hos dem som säljare i Dalarna. Vilket ställde mig totalt.

Jag beslutade mig för att invänta det andra beskedet från Mönsterås, och nu i slutet av denna veckan fick jag det... Ja jag fick erbjudande om den tjänsten också!

Här har jag gått sen slutet av högskolan 2006 och jagat fasta tjänster utan att få något riktigt napp. Det har varit visstidsanställningar, projektanställningar och en rad deltidstjänster (ofta flera samtidigt). Men aldrig någon riktigt fast tjänst på heltid.

Jag och Jenny har självklart försökt att se fördelar och nackdelar med båda tjänsterna redan innan "intervjuresan". Då båda är väldigt olika men ändå väldigt attraherande var det inget lätt val. Speciellt inte då en av tjänsterna innebar flytt och den andra inte. Men valet föll till slut på tjänsten från Mönsterås Kommun där jag kommer att vara deras Föreningskonsulent från mitten av mars.

Det var inget lätt beslut att fatta, jag har ju trots allt bott i Dalarna sedan 2000 då jag som liten 16-åring (tyckte att jag var stor då) gjorde beslutet att flytta upp 55mil till Cykelgymnasiet i Vansbro. Ett ställe och en skola där jag inte kände en enda person. Jag valde sedan att fortsätta studierna vid Högskolan Dalarna i Falun på Idrottstränarprogrammet 2003. Två beslut som utvecklat mig som person något enormt och beslut som även gjort att jag träffat min livs kärlek och blivande fru Jenny. Och utan dessa beslut hade aldrig världens underbaraste son, Egon, blivit till. Och nu är jag tack vare dessa beslut åter igen på väg "hem" efter 12år i fantastiska Dalarna.
Tänk vad ett "litet" men otroligt modigt beslut av en 16-åring kan göra.

Under min tid i Dalarna har jag lärt känna så många fantastiska människor och fått vänner för livet. Ni kommer alla att vara otroligt saknade. Men Falun och Dalarna finns ju kvar och vi har alla Dalarna i hjärtat så ni slipper oss inte så lätt.

Under mina 12år i Dalarna så har jag varit med om så mycket fantastiskt. Jag har tävlat land och rike runt för Falu CK. Jag har även upplevt många fantastiska äventyr, stigar och vägar på cykel som kommer att vara med mig för alltid. Jag har även festat, fikat och fullständigt trivts med massa underbara människor. Mycket annat har även hänt på andra plan. Jag har startat upp intresset för cykelcross i Sverige genom sidan cyclocross.se som senare resulterade i en CX-cup som numera är nationell cup. Ett direkt resultat av detta är att jag börjat vara speaker vid cykeltävlingar och även TV-kommentator. Något som jag tycker är fantastiskt roligt. Inte bara har jag varit med vid uppstarten av cyclocross utan också av Velodromcykling. Som var en helt annan resa och som på väldigt kort tid kommit väldigt långt. Att vara den första chefsinstruktören vid Sveriges första Velodrom kan bara sammanfattas med ett ord: mäktigt.

Jag kommer att sakna alla underbara Velodromträningar, tävlingar och kurser men också de fantastiska crossträningstävlingarna aka. OnsdagsVM. För att inte tala om alla underbara stigar och turer på MTB och Landsväg. Dalarna och Falun kommer definitivt vara en plats som jag återvänder till många gånger bara för att få cykla lite. Det är ju Sveriges Cykel-Mekka. I alla fall i mina ögon.


Avslutar med en av de första, fina, bilderna på mig i Falun (som jag hittade). Jag på en sten i Rällsjön(?) utanför Falun i maj 2005:

Foto: Henrik Öijer

Lördagsfilm "Vi åker till Nepal istället"

Det är rätt kallt här nu -25°C när jag åkte hem från kvällens tävlingar vid Velodromen. Och för att kunna slappna av lite efter en minst sagt hektisk kväll bakom micken så passar denna resa i Nepal på en Fat-Bike väldigt bra. Stämningsfullt, vackert, episkt och väldigt väldigt njutbart. Det är bara att trycka på play på del 1 och del 2 för njuta av lite skön cykling i ett kargt men vackert landskap.

Derny @ Velodromen

Idag när jag kom innanför dörren vid Velodromen så hörde jag ett bekant ljud, och när jag kommit upp för trappen så var den där:

Våra kära bancyklister från Finnland var tillbaka med sin Derny. Det var ett bra tag sen de var hos oss men nu har de lyckats hitta hit tack vare Balt cupen. Själv höll jag i lunchpasset och blev inspirerad till att agera mänsklig derny åt de som skulle träna (då Dernyn inte hade tid under vårt pass). Det blev 3x8 minuter med konstant fart under första 6 minuterna och konstant farthöjning under de sista 2 minuterna.

När lunchpasset sen var slut så kopplade Dernyn på igen och körde lite fartpass. I kväll är det dags igen för de som har tekniken och kunskapen vid 19:00. Alltså under det banspecifika träningspasset. Och att åka bakom en Derny kräver faktiskt lite mer än vad man tror. Speciellt på vår bana som inte är lika bred och lång som andra 250m. Vilket gör att Dernyn inte kan gå av lika smidigt som vid en 250m. Dessutom blir man rätt snurrig i huvudet när det går snabbt, och snabbt går det. Denna Derny mäktar med 65km/h inne hos oss. Jag har varit med då, och jag var inte kaxig efter.

Men skoj är det. Får se om det blir någon Derny-åka under helgens tävlingar också.

Ni har väl inte missat?

J-Pow´s resa till guldet:

Man är väl Internationell

Den stora webtidningen Bike Rumor har publicerat en artikel om oss på Experimental Prototype. Det är stort och ger oss förmodligen än mer jobb. Läs artikeln genom att klicka här om ni är nyfikna på vad andra tycker om EP.

En annan stor internationell grej som väntar mig är etapp två i Baltic Cup i bancykling som till helgen gästar Velodromen. Jag ska då vara speaker och jag håller just ny på att plugga ryska, estländska, finska och italienska namn. Det sistnämnda är hyffsat enkelt då jag läste italienska i skolan, men resten? Ryska namn är inte att leka med, tungvrickningsvarning på det.
Vill ni titta på internationell bancykling så startar tävlingarna på lördag kl (18)19-22 och då körs Eliminering, Scratch, 2km förföljelse och 500m tidslopp. På söndag tävlas det från kl 10-14 och då i Flygande varv, Special Eliminering i par och 3 varvs tidslopp.
Allt går att läsa som vanligt på www.velodromen.se och då under fliken tävlingar.