Biffarnas biff

Idag jobbade jag sista dagen denna vecka på Britsarvsskolan. Jag jobbar ju 50% och jag fattar inte varför jag inte fattat detta innan. Detta är alltså att jag kan jobba heltid måndag-tisdag och sen halva onsdag. Det kan bero på att jag jobbade med två 50%jobb tidigare och då halvdag på varje jobb. Sen fastnade jag nog i det.

Men tusan nu har jag fattat hur man gör! Imorgon är jag ledig, helt ledig. På en vardag... Det känns lustigt. Så jag firar det med att åka ut på finhojen och fincykla lite. Sedan tänkte jag åka upp och slänga käft med Lasse på Lugnet. Och denna gången är det inte Strand utan Mellstrand som är bossen på Lugnets Äventyr. Jag gillar båda Lasse på Lugnet, de är sköna killar.

En annan skön kille är Adam Steen, som jag jobbade med idag. Vi fick äran att vara ansvariga för ett äventyr på nyss nämnda äventyrsfirma. Fast inte helt kanske, Bodil var där och spökade lite. Och jag förstår henne, två "bad boys" som mig och Adam med stora feta hål i öronen och tatueringar och en hel del attityd (Jag gick runt i mina vita Adidas i leran till exempel) kan man ju inte lita på.

Men vi fixade biffen mycket bra måste jag säga. Så det blir nog fler uppdrag till tuffa duon på LÄ... Inte LÅ det är en annan biff...
Appropå biff, biffen med kläderna blev mest en pannbiff. Kläddesignen var redan nere i fabriken så ändringarna får komma till nästa år istället. Hoppas att kläderna kommer snabbt nu istället.

Adam, jag och hans tjej Johanna stannade kvar efter äventyret och testade lite olika inställningar i STCC simulatorn. Vi måste ju lära oss grejerna. Vilket är otroligt kul som ni kanske förstår. Adam startade starkt och spöade mig två gånger på raken. Han utvecklade en fin tacklingsteknik där som fick mig i obalans, och en gång fick han in mig i depån också. Men sen lärde jag mig och tog fyra raka. På fredag kanske det blir mer övning? Då ska jag jobba där uppe igen nämligen.

Efter rejsandet så märkte jag att det var fruktansvärt fint väder ute, och varmt var det med. Så istället för att sitta innomhus och lukta illa så bestämde jag mig för att fläkta armhålorna ute istället. Jag begav mig mot Varpan för att pressa lite platt-tempo mellan busskurerna. En sträcka på strax under 5km (4.8-4.9km).

Första intervallen tog jag på 8minuter3sekunder med en snittpuls på 168 och max på 176.
Andra intervallen klämde jag på 7minuter44sekunder med en snittpuls på låga 167 och max på 178.

Omvända pulssiffror alltså, men bättre tid. Om jag ändå kunde hitta mina gamla bästatider på den sträckan. Men det kändes bra i alla fall, det är ju huvudsaken. Jag frågade Darvell om han kom ihåg sina bästa tider. Under 7minuter på MTB blev svaret... med sparringpartner i och för sig. Tusan! nu är jag inne och fifflar med tider igen, jag som inte gillar sånt.

Nåväl vi lider mot vår här uppe och jag mår bara bättre och bättre. Livet är härligt.