Gubbträningsläger

Målet med resan till Örebro kan man lätt misstro var att se bra band live. Men så var inte fallet. Jag åkte ned till Ola i hopp om att få se hur en äkta gubbe tränar. Ola fick helt och hållet lägga upp träningen. Och första träningen vi gjorde gick ut till Kilsbergen. Bilderna från det passet finns lite längre ned på bloggen.

Ola kallade detta ett äkta långloppspass. Först så började han med att trycka i mig två mackor med paprika och västerbottenost. Sedan var det full fart ut från stan. Jag som aldrig cyklat i Örebro blev lite förvirrad och efter ibland. När vi sedan kom ut på landsvägen gick det lite bättre. Sedan kom backarna.

Målet var att köra så mycket backar som möjligt och första riktiga stigningen gick på stökstig. Eller apelsinstigen som den kallas av ortscyklisterna. Ola stilade givetvis och stressade upp farten så att paprikamackan vandrade upp i halsen. Men det är så det ska vara.

Sedan gav vi oss på ännu en stigning, vilken gick på en lagom blöt och mosig grusväg. Jag hade fortfarande problem att gå upp i puls. Men efterföljande parti av is, blötsnö och lera gjorde det lättare. Tyvärr så blev snön för djup efter ett tag och vi blev tvingade till att gå. Sedan gav Ola upp på den vägen och vi vände om. Då var det dags att löpträna lite, och van crossare som jag är så åkte Ghosten upp på axeln och Ola lämnades bakom mig.

Nu var det nedför som gällde och tydligen ingår inte det i gubbträning så jag fick ligga främst. Apelsinstigen var underbar nedför. Så snabb men ändå så stökig på sina ställen. Det var första stignjutningen för min del i Sverige detta år.

Ola fick nog av utförsåkningen efter ett tag och ledde åter igen in mig på en lång klättring. För att på så sätt kunde pressa mig lite och ligga främst. Nu började vi närma oss Ånnaboda, där XCSM gick 2003. Tyvärr var alla fina stigar igensnöade även där uppe så det blev mosåka på grusvägarna istället. Det gillar gubbar.

Vi kom tillslut upp till Ånnaboda och där väntade en kemisk kaffe. För fika kan gubbar. Ola tog förutom kaffet en kexchoklad, och två andra chokladkakor. Jag är inte gubbe än, men jobbar på det så det blev bara en kopp kaffe. Med socker så klart, än är jag inte där.

Efter stoppet så blev det utförsåkning igen. Sedan väntade en spontanpace längs "banvallen" som är en cykelbana. Först kom två EU-mopeder upp bakom oss, de hade problem att gå om. Men till slut kom en av dem upp jämnsides och jag vinkade in honom framför oss. Sedan var racet igång. 45km/h susade vi fram i och jag åkte bakom fotograferandes. Ett tag blev jag lite för ouppmärksam så jag tappade rullen. Det var mycket hårt att komma ikapp, 188 maxade jag upp hjärtat i.

Efter lite sightseeing runt några parker så var passet slut och vi hade varit igång i 3timmar30minuter.

Pass nummer två blev idag och då var det teknik på schemat. Så kosan styrdes åt Almby IKs "teknikspår". Där valde Ola att ligga bakom mig för att se vilka spårval som jag som oinvigd tog. Sedan försökte han förnedra mig genom att leda in mig blint i några tekniska partier där han stod och filmade. Men tji fick han för jag klarade allt han slängde åt mig.

Efter ett varv på 6,5km så visade Ola runt mig på lite fler fina stigar, varav en gick lätt utför och var tekniskt enkel. Med gud så rolig den var när man fick fart. Och fart det fick vi.

Även detta pass avslutades med lite sightseeing och nu runt en nybyggt vandrarområde vid Hjälmaren. Där var det fint och även mycket folk. Vädret var på topp och det var härligt att se så många friskusar ute och röra på sig. Detta pass varade i ungefär två timmar, sedan var det dags för mig att ge mig hemåt. Fast jag är nog mindre gubbe nu än när jag kom hit. Ola: Det var barnsligt kul!