Rapport: Lida Loop

Jag och Calle i täten.

Foto: Ja det är väl tydligt? Dock så tvekar jag på att Henrik knäppte...

Idag var ingen bra dag för mig. Det verkar inte bättre än att jag har tappat min fart som jag hade efter Cypern. Explosiviteten är fortfarande där, för jag tog mig först upp av alla för startbacken utan större problem idag. Och efter så led jag inte så mycket utan jag och Calle Friberg kunde bekymmersfritt turas om att dra runt i topp ett tag tills tröttingarna bakom ville vara med.

Det kändes bra även när Nattias Wengelin och Niclas Gustavsson gick upp och drog hårt i ett försök att få upp tempot. Men sedan hände något efter ca en kvarts gasande. Jag föll mer och mer i klungan. Och sedan i ett motlut så bokstavligen flög jag av tätgruppen.

På väg ut på flygfältet sätter jag mig nästan i ett fyllo som kom vinglande på en siba-cykel. Och efter det så ser jag täten igen. Och precis då så flyger en cykel rakt upp i luften, i tätgruppen. När vi kommer närmare ser jag att det är Wengelin som synat gruset riktigt hårt tillsammans med Gustavsson. Wengelin är helt röd i ansiket av blod och det såg riktigt otäckt ut. Nu i efterhand har jag fått höra att det "bara" blev omplåstring (och ev stygn). Han klarade sig utan benbrott verkar det som. Krya på dig Wengelin! Det verkar sämre för Gustavsson som kan ha fått en spricka i handen/handleden. Krya på dig Niclas!

Efter det så hade jag svårt att pressa runt och över 170 i puls. Det gick mest på halvgas och det i ett mellanland först tillsammans med några Tullinge-åkare som kunde stigarna ganska väl. De hade däremot inte farten så efter första loopen försvann de och det blev jag och Fredrik Svärm som fick hålla tempot på andra loopen. Bakom oss låg Henrik Wilert i suget. I och med att han kör H30 så höll han sig utanför och bakom.

Ut på tredje loopen så åkte jag ifrån de båda och började jaga på nästa åkare framför som då skulle vara inom 25 sekunder. Jag blev ensam ett tag men sedan kom Wilert ifatt igen, Svärm försvann. Jag bad Wilert att ta en förning så att jag skulle få vila mig och även få mitt högerben att vakna. Ja det somnade som om blodtillförseln försvann.

Efter min lilla vila gick jag ned i tempoställning och jagade ikapp Anders Haritz som var cyklisten framför. Vi turades om att dra korta förningar ända in till mål. Och det ville sig så väl att jag kom först in till serpentinerna upp för backen innan målgång. Perfekt för mig tänkte jag, men i min iver drog jag igång spurten lite väl tidigt, och Haritz tog mig med minsta möjliga marginal. Surt.

Det hade gått lite väl lågintensivt in till backen och spurten så när jag slappnade av så kom krampen i båda låren. Sura ben.

En trettonde plats blev det för mig till slut och jag är inte alls nöjd med placeringen. Inte för att jag hade kunnat göra det bättre idag. Utan mer för att jag är missnöjd med att inte ha kapacitet att vara kvar i täten på det så pass lättåkta partiet.

Så nu lägger jag om träningen de kommande veckorna till mer mängdträning. Jag behöver hårdhet och bättre uthållighet. Nu när jag har bättre kontroll hur jag jobbar, genom bara ett jobb så borde jag få mer tid och struktur på träningen.

Sedan måste jag köpa nya pedaler, eller i alla fall nya klossar, tror jag. Högerpedalen löste ur två gånger idag. En gång i en snabb och stenig utförslöpa. Jag studdsade på sadeln halvvägs på väg över styret i ca 30m innan jag återfick kontrollen. Det var läskigt.

Var det några av er, mina läsare, som körde idag? Hur gick det?