Att resa med tåg genom Sverige kan vara händelserikt eller händelselöst. Det kan även vara skönt och avslappnande men en annan gång väldigt påfrestande och jobbigt. Jag har åkt tåg en hel del genom Sverige sedan jag började gymnasiet i Vansbro. Jag har även åkt en hel del flyg, men det är en annan historia.
Idag har jag i alla fall hittills fått med allt som jag bara brukar få med en del av. Det var rätt händelserikt att ta sig till tåget idag, som ni kan läsa om nedan. Nu händer det dock inte så mycket och jag sitter i en skruttig, möglig och väldigt obekväm rälsbuss. Detta är mitt sista tåg som jag bytte till i Linköping. Innan Linköping så somnade jag en stund vilket var rätt skönt. Så bara där hann jag med allt jag beskrev ovan.
Jag blev dock rätt besviken på perrongen i Linköping. Det var 30 minuter mellan tågen men de kom till samma plattform. Så jag tänkte vänta ut Kustpilen, som tåget jag ska åka med heter, istället för att gå och köpa lite fika. Då de har bra fika på Kustpilen och det är också rätt drygt att släpa cykeln och packningen.
Jag blir då väldigt glad när jag ser ett splitter nytt tåg rulla in mot perrongen. Ett sånt där nytt dubbeldäckartåg, likt nya X2000. Jag såg att det stod kustpilen på det när det stannade. Men det gick inte att gå in i det. Inget konstigt, det brukar vara så om det är ett tag kvar till avgång.
MEN så ser jag en rälsbuss komma längre bort... Den glider in bakom det nya tåget och stannar. Nej, nej, nej tänker jag, det kan inte vara sant. Men det är det så klart. För det står Kalmar på rälsbussen och de håller sina dörrar öppna. Jag frågar föraren i rälsbussen om jag inte kan få åka i det nya tåget, men det får jag icke. Även att det står kustpilen på min biljett.
Där försvann min sista bekvämlighet som jag sett fram mot sedan Falun. Jag har nämligen åkt rälsbuss hela vägen. Den mellan Sala och Linköping var speciellt rolig utan el och servering. Nu har visserligen denna rälsbuss både el och servering. Men jag hade sett fram mot ett bord att vila datorn på, som det stod på min biljett. Jag såg även fram emot gott nybryggt kaffe med bulle eller något annat gott, som det brukar vara på kustpilen. Jag hade också sett fram mot en mjuk och stötfri resa hem, som det brukar vara på kustpilen... Så kan det gå ibland när man reser tåg, hur händelselös resan än är händer det alltid något oväntat. Denna gången hände det mycket.
En sak som var bra med sista tåget hem var att jag fick en bra plats för min packning och cykeln, precis framför min sittplats:
Dagens i-landsproblem? ;)
SvaraRadera