12e bäst i Sverige

Sitter nu i bilen på väg hem och har tävlingen friskt i minnet. Så jag skall försöka återge den så gott jag kan.

Formen kändes mycket god i onsdags när jag pressade ned mitt personbästa upp till hopptornen med 19sekunder. De benen var dock inte med mig på första halvan av loppet idag. Det gick riktigt segt och benen värkte ordentligt. Som tur är så kunde jag stå på bra utför och på allt tekniskt. Vilket gjorde att jag kom ikapp lokomotivet Stefan Carlsson, Kolmårdens MTB. Vi kom tillsammans ikapp Mikael Salomonsson, Tullinge SK, också.

Nu när vi var tre tyckte jag att vi skulle gå ikapp nästa grupp, så jag ropade; "Korta hårda förningar så kommer vi ikapp grabbar". Micke hade lite problem att få ut kraften på platten så han tappade några gånger. Efter ett tag när vi var ganska nära framförvarande grupp så fortsatte jag min förning även att Micke och Stefan hade tappat. Jag kom ifatt gruppen och även Stefan. Men inte Micke.

I gruppen vi kom ifatt satt klubbkompisen Henrik Öijer och vi såg till att gruppen kom ikapp tätklungan. Vilken var ganska stor och bestod av mer än 10 cyklister. Och när vi kom ikapp så var vi nog nästan 20stycken. Det blev ganska trångt och jag hade problem att avancera uppåt.

Jag tappade nog kontakten 2-3gånger innan jag flög av på riktigt. Sedan låg jag i ett ingenmansland tills den långa backen efter hälften av första loopen kom. Då kom Micke igen, och vi slog följe. Även Henrik Wilert, Team Cykel City, kom ikapp från ingenstans. Och vi fick ett bra samarbete. Nu började även handbromsen släppa och kraften i benen sipprade fram mer och mer.

Innan varvning så kom alla 100% och jag kunde börja stå på ordentligt. Tyvärr var det ganska lättåkt så jag blev varken av med någon eller kom ikapp någon.

Ute i "singletrack-skogen" körde jag och Micke på ordentligt och blev av med några och sen kom vi även ifatt Öijer som tröttnat rejält. Vi kom även ifatt Fredrik Edin, Cycloteket Racing Team, som också var trött. Det går åt lite att stöta sig med toppen.

Vid en mil kvar så kom dock handbromsen tillbaka och ute på cykelvägen på väg in till Strupen/mål så surnade Micke till över att jag inte orkade dra. Men jag sa som det var; "Jag är trött och du tar mig idag Micke". Inte långt efter det så seglade han iväg.

Jag och Wilert åkte in i Strupen tillsammans. Jag tror att han väntade in mig efter att jag klagat lite på att han inte gjort så många dragningar. Det kan också vara för att jag sade att jag skulle hänga i hans ryggfickor om han körde om mig i Strupen... Jag trodde inte att han skulle ta det på allvar dock.

Men så drog jag in honom in till Strupen också och han fick gå upp jämsides och även lite förbi. Han stumnade dock och jag fann krafter i det brantaste för att kunna dryga ut.

Slitet längs banan idag resulterade i en 12e plats med tiden 3timmar och 10minuter. Ganska okej med tanke på mardrömmen jag hade första halvan av loppet. Och att det bara var Emil Lindgren som fattades av MTB-cyklisterna. Så lite nöjd är jag ändå. Får se vad benen kan generera nästa helg i Borlänge.