Rapport från Vurpberget

Idag var det dags för en ny bana att träningstävla på. Jens Westergren bor numera i Grycksbo och jag tror han känner sig utanför. För han har gjort en egen träningstävlingsbana. Den testade jag, Micke Salomonsson, Martin Ericsson och Henrik Öijer idag.

Banan består av en uppförsbacke och en nedförsbacke, och startar med en lång 2-3minuters klättring på grusväg. Jens pep iväg bra i starten men jag kom ganska snabbt ikapp, vilket givetvis straffade sig hårt. Jag stod som parkerad och luftrören påminde mig om att pollenmedicinen inte riktigt har fått grepp om växtkornen i kroppen. Jag väste och väste. Medan alla andra körde förbi mig.

Martin låg före mig på väg in till första stigen. Han höll på att missa den, men jag skrek bra tack och lov. På väg utför så passerade jag honom snabbt och körde ikapp resten av grabbarna efter halva utförskörningen. I botten på utförskörningen ska man passera en bäck och över den ligger en lastpall. Jag kom in i bra fart på den.

Och fastnade med framhjulet, vilket gav mig en överraskande och mycket lång flygtur. Nu när jag börjar få in vanan på att dra omkull så landar jag ganska bra. "Tuck and roll". Så jag klarade mig bra. Men cykeln var det lite värre med. Hela framnavet förflyttade sig så pass mycket till vänster att skivan nötte ned både bromsoket och gaffelbenet så att aluminiumet lyste. Sedan knäckte jag sadeln också.

Efter lite meckande med oket och ett fulmek med navet så var jag redo att haka på Jens och Micke ut på deras tredje och mitt andra varv. Micke tappade i backen och Jens gick ifrån, jag var mitt mellan de båda. Sedan körde jag ikapp Jens i utförslöpan. Jag kom ikapp så snabbt att jag nästan körde in i Jens. Men givetvis strulade jag till det på lastpallen igen. Dock inte så att jag gick i backen, men tillräckligt för att Jens skulle försvinna för långt bort.

Jag jagade på och försökte ta ikapp honom varenda gång utför, men det ville sig inte. Jens är stark nu. Sen kunde han banan ganska bra också, jämfört mot oss andra som körde fel minst 3ggr per varv. Nästa vecka är det Mickes tur att välja bana.

Första varvtiden har jag ingen koll på och varv 2+3 gick på 16:17 då jag glömde trycka in varvningen. Sista varvet gick på 08:13. Helt ok då jag först trodde att jag skulle bli varvad. Det roligaste var att jag kände mig så pass vass utför.

På väg ut från Falun fick vi sällskap av ett räcergäng: Pia, Jeppe och Davva. Kejsarns nya kläder är väl lite si så där. Eller vad sägs om mannen till vänster?

Här ser man hur skivan har nött lite grand.

Orsaken till det förflyttade navet var en förstörd "bricka/distans". Det är den distans, som reglerar hur tjock axel man kan ha i Mavic-navet, som har gått sönder. Jag löste problemet med att skifta sida på distanserna, så att den intakta sitter till vänster.