Topp 10 Cykelvasan

PLAC.		STARTNR.	NAMN	46 KM	SPEED	PFT	DIFF	TID
1		165	Wengelin, Matthias (SWE)	01:18:29	33.04	02:44:47	+00	02:43:27
2		168	Darvell, Magnus (SWE)	01:18:28	33.04	02:44:46	+01	02:43:28
3		333	Palmberg, Magnus (SWE)	01:18:33	32.75	02:44:55	+01:25	02:44:52
4		222	Manengen, Lars Ragnar (NOR)	01:18:32	32.27	02:44:53	+03:54	02:47:21
5		173	Nordengen, Karl Erik (NOR)	01:19:49	32.27	02:47:35	+03:55	02:47:22
6		164	Lindgren, Emil (SWE)	01:21:58	31.91	02:52:07	+05:46	02:49:13
7		201	Repshus, Steffan (NOR)	01:21:59	31.91	02:52:08	+05:47	02:49:14
8		264	Carlsson, Stefan (SWE)	01:22:00	31.9	02:52:11	+05:51	02:49:18
9		185	Syversen, Göran (NOR)	01:19:51	31.84	02:47:40	+06:09	02:49:36
10		93	Ekstam, Oscar (SWE)	01:23:10	30.61	02:54:37	+13:00	02:56:27

Jojo det gick bra idag. Oväntat bra faktiskt, men så körde jag förbi en punkafest på mitten av loppet också. Fast å andra sidan så räknas det in i tävlingen, punkteringar alltså.

Tävlingsrapport:

Jag hängde med bra i början, men led lite av tungben. Jag kände av dem redan innan starten och kände på mig att det skulle bli jobbigt i början. Detta till trots hängde jag med täten i två mil, skulle jag tro. Det kom en "singletrack" bestående av 3m bred stig efter Smågan. Som tack vare det myckna regnet hade blivit tokmjuk. Där sladdade jag första gången. Men jag kom ikapp igen. Efter det var det lite mer grusvägsrally.

Men snart där efter kom det ett lagom brant motlut, tack vare mina redan stumma ben så flög jag även där. Sedan hamnade jag i en klunga med 3-4 Norrmän plus bröderna Daniel och Rikard Tynell. Vi skickade på ganska bra där på gruset och ännu bättre ute på landsvägen. Där kom också SVT upp jämnsides och filmde lite. Läglig som jag är låg jag ju självklart på Daniels rulle. Självklart stängde jag munnen. Och sen mosade jag på lite extra när Tynell växlade. Vi får väl se om jag får lite mediatid efter det.

Lite kort efter det så satt jag och Norrmanen Kjell Karlsen i en skåpbil som hade passat på att parkera mitt på skidspåret efter en svång. Det smakade i min hand.

Några kilometer efter det så kom det massor med bark och jag kände då att jag var en av de starkaste i min grupp. Så jag mosade på. Lägligt så kom Emil Lindgren, som punkterat tidigare, ikapp då. Så det blev ännu mer skjuts och gruppen splittrades. Tyvärr gick jag stum på den efterföljande vattensjuka traktorvägen. Emil och en Norrman kom ikapp Stefan Carlsson plus några till som låg i en klunga framför. Men jag blev själv.

Sedan kom Kjell ikapp och vi skapade en duo som höll ända in till mål. Jag kände mig starkare än Kjell och drog det mesta på de stökiga partierna. Men på gruset och asfalten hjälptes vi åt bra.

Runt hälften av banan så kom vi först ikapp Herr Nilsson, som hade tröttnat. Jag slängde lite käft med honom innan jag mosade vidare. Lite kort efter det så susade vi förbi en stillastående Fredrik Edin, han hade punktering. 30 meter efter det svischade vi förbi Lars Bleckur som också hade punktering. Ytterligare 400 meter efter det så var det dags igen. Då passerade vi Alexander Wetterhall som också åkte omkring på en punktering.

Som om det inte skulle vara nog så dröjde det inte mer än någon minut innan Jens Westergren skymtades. Han hade dock inte punkterat, han passade istället på att knäcka sin kedja. Dock så undvek han inte punktering för strax efter han hade fixat kedjan så punkterade även han.

Jag och Kjell fortsatte vårt slit in mot mål, och med bara 7 kilometer kvar så fick vi sällskap av Niclas Andersson. Som skrek något om att Lars Bleckur och Daniel Tynell bara var 15 sekunder efter. Och farten höjdes tack vare det.

In på spurtrakan så tackade Norrmannen för sig då han tyckte att han legat för mycket på rulle för att spurta. Niclas låg först och snurrade på ganska bra. Men jag insåg snabbt att det inte skulle bli något problem för mig att ta hem spurten. Påhejningen av publiken gjorde dock att jag drog till med en ordentligt och lite väl onödigt hård spurt. Men det gjorde inget. Det var skoj att göra något efter 9 mils malande.

Om Cykelvasan:

Cykelvasan har allt för att kunna bli en stor och klassisk tävling. Den är lätt för motionärerna och skidåkarna som kör på vintern trivs nog med att se spåret i en annan skepnad. Men för oss elitåkare så kan jag nog tro att banan är lite väl tråkig. Det är i alla fall vad jag har hört och vad jag själv tycker. MEN det spelar absolut ingen roll. Bara den stora massan kommer och att prispengarna finns där. DÅ kommer vi med glädje tillbaka och mosar.

Nu vet jag också att duschen ligger en dagsmarsch från mål. Men organisationen runt tävlingen höll världsklass om man jämför mot tävlingarna i Långloppscupen. Maten efter mål var också grym, riktigt lagad mat på restaurang bjöds det på. Mummsigt, jag kommer tillbaka nästa år!