Slakt

Det var som ni kanske märkt ganska lugnt på jobbet idag. Jag var uppsatt på receptionstjänst och campingsäsongen trappar av. Hade det inte varit helg så hade jag kunnat fått lite saker gjort på Äventyrssidan. Men istället så kunde jag då stämpla ut lite tidigare för att få slakta lite på LLSM banan.

Jag slängde i mig en kopp kaffe och åt lite glass på balkongen när jag kom hem för att vänta ut Henrik. Som hoppade jämnfotahopp hem från stan med sin son på axlarna, eller nåt... Sedan packade jag hjulväskan och åkte ut mot bojsen. Där jag vägde tubhjulen precis som de är. Vilket man tydligen inte ska göra. Men det skiter jag i för jag vägde dem så som jag tävlar med dem. Jag vägde även cykeln racekittad. Jobbiga 9.08kg stannade vågen på. Vilket inte gör mig så mycket, bara det är tub så är jag nöjd.

Nåväl. Jag och Öijer rullade iväg i strålande solsken, dock såg vi några oroande moln på himmeln. Men det blir väl inte regn? nä... Såklart öste det ned strax efter det konstaterandet. Törnbergs väg blev riktigt vattensjuk och på stigen mötte vi upp Jens Westergren som var klädd för regn. Han skrattade åt oss som var klädda för sol och 25grader...

Efter detta började slaktandet. Jag märkte ganska snart att spelevinkarna inte gärna ville hålla tempot på grusvägarna. Så jag tog på mig uppgiften att halvhjula dem. Ett tag så 16hjulade jag Öijer enligt Jens.

I backarna tog dock de två rävarna i. De visste ju precis hur långa backarna var och när man skulle stöta. De första två var jag med på noterna. Henrik var starkast och Jens sladdade bakom oss. I tredje rejäla backen så blev jag akterseglad. Benen var stumma från all grusvägsslakt och spelevinkarna hade ju rutinerat legat på rulle.

Efter denna backe kom en till och det var banans längsta. Där trodde jag och även rävarna att det skulle bli en aktersegling från min sida igen. Men när det började branta på ordentligt efter 3/4 så fick jag krafter och åkte förbi dem med nästan dubbla farten. Jag såg krönet och trodde backen var slut då det flackade ut. Men tji fick jag och Öijer seglade förbi, men Jens höll jag bakom.

Stigarna på banan höll lite väl blandad klass. Men de var inte så långa och grusvägarna var många och långa. Så det jämnade ut sig. Lite röjning på det och vi snackar pang-pang.

Mot slutet tyckte spelevinkarna att tempot var bra och det saknades bara några minuter mot rekordtiden runt. Jag tyckte inte att det gick fort så jag ökade och spelevinkarna led. Jens låg på rulle och slaktades med 185 i puls ett tag. Det kändes bra för mig. Men så vet jag att Jens på något konstigt sätt hittar typ 30% mer kraft vid tävling...

Någon gång under passet frågade jag också om jag inte satt lite väl lågt. Vilket tydligen var ett tecken på att jag var nära form eller i form. Vilket spelevinkarna också tyckte att det kändes som. Så idag var det skönt att slakta men formen får vi se om den kommer. Henrik och Jens sade det säkert för att vara snälla.

Förresten så tappade vi all tid jag körde in på grusvägen när vi körde en fotosession i en hästhage. Då vi (jag och Henrik) hoppade över elstängslet både en, två och tre gånger. Jens var måttligt road.

Foto: Öijer

Totalt var jag ute 4.20 (varvet tog ca 3.04) idag och jag snittade 138 och maxade 182. Hastigheten eller sträckan har jag fortfarande inte koll på då magneten lyser med sin frånvaro.

Snart kommer det massor med bilder från passet.