Inför ett Föreningsnämndsmöte så är det mycket som ska ordnas och hållas koll på, inte minst ska kallelsen med dagordning ut i rätt tid och bilagorna ska vara med däri också. På mötet diskuteras alltid ekonomin och så klart alla projekt som är på gång eller som ligger som förslag. Så en vecka innan nämnden börjar min hjärna gå på högvarv och det är svårt att koppla från jobbet. Jag drömde till exempel en mardröm och en verklighetsdröm om Föreningsnämnden under denna veckan. Och dagarna innan blir jag sådär härligt fokuserad och lättretlig som jag blev innan tävlingar på den tiden jag var elitaktiv. Och då är jag inte så rolig att prata med alla gånger... Detta gäller så klart bara för Jenny och mina närmaste anhöriga på jobbet är jag som vanligt men när jag kommer hem blir jag bara sur.
Och så kommer dagen då det är dags. Jag börjar runt halv åtta - åtta som vanligt och varvar de dagliga uppgifterna med finslipning inför nämnden. Vanligast så har jag en lite längre lunch då jag oftast väljer att inte sluta vid fyra utan fortsätter till nämnden ska börja, vilket den gör vanligast vid halv sex. Sedan håller vi på till runt nio.
Efter det så konstaterar jag alltid att; varför skulle jag skruva upp mig och bli så fokuserad och sur inför nämnden denna gången också? För resultatet har alltid varit det samma; jag har lätt kunnat svara på alla frågor och lite till samt enkelt redogöra de föredraganden eller skrivningar som jag har tagit fram till Föreningsnämnden.
Men jag antar att det är tävlingsmänniskan i mig som kommer fram. Och ärligt talat så saknar jag den lite ibland.
Hemlisen då? Ja den får ni gott vänta på ett tag till, men den involverar cykel och kommer resultera i mer cykling för min del i år...