Solskenscykling eller håller jag på å bli gubbe?

Glimten i ögat på den. Men det var ett tag sedan jag fick mersug av att nöta landsväg och då jag passerade 30 i januari så får jag kanske automatiskt gubbpanik. Fast vem trivs inte på nysopade vägar i 17 graders värme, i april(!)?

Tanken var att jag skulle ut på MTBn men då Jenny inte fått mycket till sömn under natten lät jag henne sova och tog hand om Frank, som i sin tur somnade på min mage. Då passade det sig minsann. Andreas tänkte köra lite landsväg senare på dagen så jag hängde med honom istället och fick en fin kommuntur. Samtliga tätorter passerades i eller i utkanten och då cyklade vi bara 5,5 mil. Mönsterås kommun är inte stor men naggande god. När jag laddade in passet på Strava (nedan) så såg jag även att jag drämde till med ett KOM i något som kallas Timmernabbend enda backe, hade jag vetat att det var en backe hade jag cyklat snabbare... Glimten i ögat, alltid. Kanske ska ge mig ut på KOM-jakt här framöver de nya LVG-tuberna från Vredestein verkar ju gå som smort.

Recension: BMC Fourstroke FS02 Trailcrew

Äventyret startade en halvmulen dag i början på april 2013, då jag befann mig på huvudkontoret för EnergySport i Danmark. Varför satt jag där? Jo för att jag hade landat i det lyckliga situationen att EnergySport hade valt ut mig av över 400 ansökningar (från Danmark, Norge och Sverige) om att bli en av 21 stycken ambassadörer för deras varumärken. 

Ett år som EnergySport ambassadör har nu snart passerat och jag tänkte då passa på att summera min resa med de olika varumärkena som EnergySport är leverantör för i Sverige.

Ett av varumärkena är det Schweiziska cykelmärket BMC och den största och mest grundläggande produkten i mitt ambassadörskap. Cykeln var deras BMC Fourstroke FS02 Trailcrew.

Ni som följer bloggen har följt med på resan så klart och en del frågor om cykeln och dess preferenser har ramlat in både på mail, meddelanden och i verkligheten. Jag ska försöka att ge en så nyanserad bild av min upplevelse som möjligt. 

Efter mycket om och men (paketet hamnade på omvägar) plockade jag ut cykeln lägligt i Oskarshamn på väg norröver för tredje deltävlingen i Mitsubishi MTB Challenge; Lida Loop. Jag åkte upp redan på fredagen då jag skulle kommentera både lilla och stora Lida Loop. Och jag måste erkänna att det kittlade hårt i fingrarna under resan upp samt kvällen i Tullinge. Då jag inte kunde montera ihop cykeln förrän på lördagmorgonen. 

Jag och Adam Johansson, som även tagit det fantastiska fotot ovan, delade en campinghytt vid Lida friluftsområde. Inte den mest lyxiga stugan... ganska långt därifrån. Men en bra natts sömn fick vi ändå och en fantastisk frukost därefter. Sedan satte jag igång och monterade cykeln. Vilket var ganska enkelt trots att den anlände i en liten cykellåda menat för leverans till cykelaffär. Men så har jag ju byggt ihop en och annan cykel tidigare. Det enda som var lite knepigt var den hydrauliska slangen till den sänkbara sadestolpen. Slangen skulle in genom ramen strax under vevpartiet för att sedan ansluta upp in i sadelstolpen. Jag tappade tyvärr lite hydraulolja under processen men som tur var fanns Sram på plats och kunde lufta systemet åt mig gratis. Tack för underbar service och mottagande!

Redan ur kartong utan att lufta stolpen eller dämparna så var det en lovande känsla i cykeln. Adam lånade ihop ett kitt med skor, hjälm och cykel och hängde med ut i skogen efter att vi "spikat" klart lilla lida loop. Jag har tävlat på Lida ända sedan första upplagan och blivit som bäst tvåa i herr elit. Därför satt spårvalen i ryggen. Men jag märkte ganska snabbt att det gick att utmana linjerna och även farten. Speciellt tydligt blev det med sadelstolpen nere. Då flöt jag över alla stenar och rötter utan större motstånd. Jag har nog aldrig kört så fort utför på de häll- och stenkistpartierna som ligger i anslutning till Lida friluftsområde.

Efter lite mer fysträning på våren och försommaren så kände jag att det var dags för att utmana BMCn med Ninern (Air9) på Ålems CKs MTBTT-bana. Det blev en runda med BMCn för att reka spårval sedan ett test med Ninern och veckan därefter ett test med BMCn. Det visade sig att jag kapade 52 sekunder på 14,2km terrängkörning. Kanske inte så mycket bevis på att BMCn är bättre utan mer ett bevis på att min fysik inte klarar av att prestera snabbt med en racingraket. För mig just nu utan elitkropp så cyklar jag snabbare om jag gör det bekvämt med en cykel som sväljer ojämnheter och hjälper mig bli en bättre teknisk cyklist. Både genom att spara energi men också genom att tillåta svåra mer raka spårval genom att sänka sadeln genom en enkel knapptryckning.

Spåren här nere i Småland innehåller inte så långa klättringar men dock en hel del korta och branta sådana. Så kanske hade det blivit mindre skillnad om jag gjort testet i exempelvis Falun. Men nu bor jag i Småland och ska göra en längre tid framöver. Vilket också för mig in på mitt cykelfokus. Likt som min bostadsort har ändrats så har även mitt fokus på cykling ändrats. Från elitcyklist till att ha skoj när jag cyklar.

Och skoj det har jag verkligen med BMCn, den tillåter mig ta ut svängarna. Prova terräng som jag aldrig vågat mig på. Och plötsligt fantiserar jag om att bygga berms, hopp och skönt stökiga nedfarter. Visst den är mycket tyngre än mina tidigare cyklar; ca 12kg mot < 9kg .Men vad spelar det för roll när man lätt kastar upp cykeln på bakhjulet och wheelar över ojämnheter utan att vara rädd för att slå runt? 

Tack vare CTD systemet på bak och fram dämpare (Tre spaklägen: Climb = hård, Trail = halvlåst, Decend = upplåst). Så blir det ändå behagligt att hänga med på svettoturer. Då ställer jag bara bakdämparen i C eller T-läge beroende på stökighetsgrad och så växlar jag mellan C och T fram. Det sköna är att baklänkaget blir riktigt stumt och styvt i C-läget och BMCn byter karaktär från bus- till rejshoj. 

Hjulen är inte heller de lättaste jag kört med. Men å andra sidan så har de hållit sig någorlunda raka efter rätt frisk misshandel. Och där är väl en av de svagheter jag upptäckt. Det är DTs allmountainhjul och de har inte standardnipplar utan DTs egna som liknar ett torx-huvud. Inga ekernycklar medföljde cykeln utan man måste köpa egna eller lämna in för riktning. Det som medföljde cykeln (förutom de vanliga lamporna och reflexerna mm) var dock dämparolja och svart bättringsfärg. Något som jag aldrig fått med en cykel. Små saker men stora plus!

Jag trivdes så bra på cykeln att jag köpte den efter ett halvårs testcyklande. 

Specifikationen för BMC Fourstroke FS02 Trailcrew:

Frame: APS (Rear Travel 100mm)
Tubing: Carbon/Alloy
Size: S / M / L
Fork: Fox 32 Float CTD FIT Performance 120mm 

Rear Shock: Float CTD BV Performance 

Gears: 2 x 10 

Crankset: Race Face Turbin 24x36 w/Bash 

Cassette: PG 1070 

Front Derailleur: Sram X9 

Rear Derailleur: Sram X9 Type2 

Shifter: Sram X9 MMX 

Brakes: Avid Elixir 7, 180mm Rotor 

Handlebar: Scor MKII Flat Top Bar 

Stem: Easton EA70 

Seatpost: RockShox Reverb Stealth 

Saddle: Tundra 2 HubsHubs: DT Swiss M 1800 Tubeless 

Rims: DT Swiss M 1800 Tubeless 

Tyres: Onza Canis ERA 2.25 

Weight: 12.25 kg

Är det något som jag missat i beskrivningen, ställ gärna en fråga så svarar jag.

Och så lite berättande bilder om min resa på BMCn:

Vi blev väl omhändertagna på EnergySports kontor i Roskilde, Danmark den där kyliga vårdagen i april.

Kontraktskrivande och produktinformation

Släpp hästarna lösa!! Roskildeskogarna var intressanta, hade varit roligt och testa dem i grönska också.

Danmarks öppna landskap bjöd som vanligt på bra vind. Här har jag lagt mig strategiskt i klungan.

Jag körde Bockstensturen på BMCn också, min första "tävling" sedan jag lade av tvärt 2010. Det var en njutbar smärtsam upplevelse...

Vi startade i solsken och efter 1/3 kom regnet och förvandlade allt till lervälling. Intressant att se hur loppet är efter några hundra passerat före och ställt till med lerfest... Men cykeln levererade hela vägen och bromspadsen visade höll ihop bra, har inte bytt dem än. Bäst var åter igen den sänkbara sadeln. Susade förbi folk utför och på knixiga partier där folk gick. Fick applåder vid några ställen till och med för mina eskapader.

Men det är ändå hemma i stenterrängen jag tycker att cykeln har levererat bäst. Min rygg har hållit ihop och energin har funnits till att utforska.

Cykelbilder:

Guidning i MTB-spåren med blandade känslor

Idag kom det långväga besök från Eksjö; Team familjen Munch (Från vänster på bild; Johan, Richard, Martin). De kom till Långehäll för att får en guidning på våra MTB-spår. Men också för att sonen Martin skulle testa och köpa min Niner Air9. Det kändes som att alla blev hel-sålda. Det pratades om MTB-läger och Martin såg mest helnöjd ut hela tiden. Kul att Ninern hittat till en annan familj där den säkerligen kommer att trivas. Det var lite vemodigt att sälja den efter att ha handplockat varje del till bygget och monterat allt själv. Det blir en helt annan själ i cykeln då. Men det är bättre att den rullar än att den står still i källaren och ser snygg ut.

En av årets största nyheter...

... Det tog ett tag men jag var tvungen att vänta. En av mitt års största nyheter hittar ni HÄR.

Paincave nummer 2

Känner redan nu att det min upptäckt med jobbets paincave var en riktig hit. Dunkade 290-300watt idag på mina fyra minuters och lyckades med konststycket att köra fem istället för fyra stycken. Helt oväntat också. Märkte det först nu när jag laddade ned datan till datorn... Ställde in en workout i min Bryton-GPS och följde intervallmarkeringarna. Lustigt att det blev fem när jag ställde in fyra. Verkar inte helt stabil eller är det jag som är instabil... Men mysigt var det och lida fick jag. Nästa vecka kanske jag kan lasta på hela 300w och se var det bär.

Hade också tänkt vara med på företagsinnebandy i helgen men det verkar inte min rygg palla. Testade lite efter mina intervaller och det gillade inte ryggen alls. Så jag får hålla mig till "mjuk" träning ett tag till och skogen får jag hålla mig ifrån fortsatt. Men nu är jag på gång i alla fall.

Kollade även på en "Hart Rate Analysis" på Strava och såg att hjärtat tog i mer i tisdags. Och idag tog nog faktiskt benen i mer, då jag låg på högre belastning på de sista två intervallerna. Och så fick jag ju mig en bonusintervall. Hur Strava har räknat ut mina belastningszoner har jag ingen aning om, för jag har inte ställt in något och kan heller inte ställa in något utan att uppgradera till premium. Hur som så låg min cykelmaxpuls som elitaktiv på 196. Skulle väl tippa på att den ligger strax under det i dagsläget. Och min tröskel låg på 170 som elitaktiv. Nu har jag inte den blekaste aning om var min tröskel befinner sig men däromkring någonstans blir det jobbigt. Bra beskrivet va? Så staplarna nedan säger väl egentligen bara att jag tog i mer med hjärtat i tisdags än idag.

Dagens analys

Gårdagens analys

Hittade en paincave på jobbet, wattfest!

Nu har jag nästan exakt jobbat två år i Mönsterås kommun. Att det ska ta så lång tid att upptäcka en nästan oanvänd Monark 828E stående i ett vilorum som bara ber om att få bli använd. Ja det är nästan pinsamt. Men nu är den upptäckt, invigd och glad. Cykeln har uteslutande använts till enstaka hälsotester av den tidigare friskvårdsamordnaren. Nu används den inte så mycket alls och då frågade jag om det inte är bra om den används? Och det är ju klart, jag jobbar på kommunen och där ska saker användas. Så nu använder jag den för min egen friskvård: lunchträning.

Smaskade på 4x4minuters intervaller på 290 härliga Monarkwatt på dagens lunch. Satt som en smäck och gick förvånansvärt lätt. Ja i alla fall för upplevda ansträningen i benen, hjärtat var en annan femma som ni kan se i Strava-grafen genom att klicka här. Jag ville inte gå ut för hårt första gången och inte heller nästa gång så 290w får duga än så länge tills min rygg och hela jag är lite mer stabil. För det känns lite i ländryggen just nu och även i övre delen av skinkorna. Skynda långsamt.

Skynda långsamt

Var ute på min första cykeltur idag sen innam frank föddes, det vill säga över en månad sen. Det var även första cykelturen på två månader som jag inte hade ont på eller fick ont av i ryggen. Framsteg alltså. Men det fick mig också att inse att det gäller att skynda långsamt nu om jag överhuvudtaget ska komma in i skogen innan sommaren. Idag körde jag mestadels fin grusväg och asfalt på crossen i en timma på snabbdistanstempo med en liten fartökning på 4minuter. Jag avslutade även med lite spångest och fin slät stig runt en ny naturvandringsled i Mönsterås.

Allt som allt en härlig tur men som fick mig att inse att det återstår lite bål och styrketräning innan jag kan cykla som jag vill. 

Crossad trädallé när den är som bäst.

Selfie

Och där dammar Johan Jonsson fram

Gäddlekplats längs naturleden. Fiskfantasterna kollade lite förvånat på mig, men inte snett.

Spångest på hög nivå.