Vilken helg!

Jag har haft en fantastiskt omtumlande helg, på gott och ont. Jag hade en ganska dryg tågresa som ni säkert har läst om. Men när jag väl kom hem så blev det mycket bättre. Pappa bjöd på KessiaCoffe och vi satt runt köksbordet och hade trevligt. Mitt i allt kom Miro, min syster Emmas pojkvän, förbi. Han körde några gånger fram och tillbaka utanför huset och sedan ringde han mig och pappa utan resultat, då jag inte hade täckning och pappa inte vet hur man hanterar en iPhone...

Vi undrade alla vad han höll på med. Men så kom han tillslut ut ur bilen i kavaj med blommor och Whiskey i händerna. Vi undrade nu vad han hade i kikaren, det var väl ändå ingen som fyllde år?

Det var det inte. Utan han kom in och frågade direkt pappa om han fick tillåtelse att gifta sig med Emma. Alla bara gapade, för det var verkligen inte väntat. Men självklart fick han det och alla var väldigt glada. Mitt i allt så sa han sedan att han skulle kidnappa mig och dra iväg på momangen. Ännu en chock för min stackars Mamma som inte alls hunnit smälta allt. Men det var lugnt.

Vi båda åkte sedan hem till Emma & Miros lägenhet, och anledningen till att jag var tvungen till att följa med var för att Emma inte skulle bli misstänksam. Hon och jag hade nämligen bestämt träff direkt efter jag kommit hem. Så det var meningen att jag skulle komma hem till henne direkt. Vilket jag nu gjorde. Men Miro var med och han sparade ingen tid nu heller utan friade till Emma direkt. Och hon svarade Ja.

Se så fina de är ihop.

Efter det blev det stormiddag hemma hos oss med lammstek och potatisgratin. Vi satt uppe länge och spelade kort och pratade. Miro firade med Slovakisk plommonsprit, men jag höll mig till ett glas druvjuice... En underbar kväll och en rolig vändning på min dag.

Lördagen bjöd på en dålig start med en träning som inte gav mig något, jag var trött och energilös som tidigare i veckan. Men min Mor är klok och sa att det nog måste vara pollen igen. Jag har haft problem med det de senaste åren, och då speciellt när björkarna slår ut. Jag hade inte ens tänkt på att det kunde vara pollen, men när hon sa det så blev det så självklart. Hon är smart min Mamma.

Efter träningen så gjorde jag mig i ordning och åkte till en gammal barndomskompis tillika gammal granne; Johanna. Vi är nästan lika gamla, bara det att hon är född i november och jag i januari. Så vi har gått i olika årskullar, men vi umgicks mycket när vi var små och fram till jag slutade högstadiet. Och det är alltid lika trevligt att träffa henne och sin Andreas. Lätt och ledigt samtalade vi bort 2 timmar på ett naffs. Det är roligt att det alltid känns så lätt att umgås, även att det var flera år sedan sist.

Tiden flög som sagt iväg och jag var tvungen att avsluta för att hinna till "förskivan" innan klassåterträffen. Vi var ett grabbgäng i klassen som höll ihop väldigt bra genom hela högstadiet. Så vi passade på att träffa varandra lite innan för att komma ikapp. Mycket trevligt måste jag säga, och jag smider faktiskt planer på att försöka få till en träff för dem uppe i Falun. Det vore grymt.

Så klart glömde vi bort tiden när vi satt där hemma hos Robert och det var plötsligt dags att skynda sig till "Puben". En lokal i, det för Blomstermåla sett, väldigt stora Folkets Hus. I Puben har jag varit många gånger på mellan och höstadiedisco. Och jag kände direkt igen doften när jag kom in. Något annat som jag också kände igen var alla mina gamla skolkamrater. Vissa hade inte förändrats alls. Vissa hade förändrats ytligt men inte på insidan och andra tvärt om. Men jag kände igen alla och hade en fantastisk kväll som jag kommer att minnas länge.

Per och Johan hänger i den nya baren i "Puben".

Klassen dansar i "Puben".

Jag gick till sängs 20 över 12 men kunde inte somna förrän efter ett, lite jobbigt med tanke på att jag skulle upp igen redan 04:45. Då gick bilen mot Skövde, men det var pappa som körde så jag kunde sova lite.

Innan start kände jag igen min trötthet men i starten gick det ändå ganska bra och jag kunde lätt hänga med.... Tills jag gick på rött och över. Då fick kroppen en chock och lade av. Motivationen försvann och energin likaså. Jag såg till att hamna i grupper så att jag kunde motivera mig lite i alla fall, och det gick bättre och bättre. Jag fick igång kroppen och kunde börja att trycka på. Dock höll inte min kassett så bra för trycket... Jag lyckades knäcka och slita sönder den så att enbart dyngen och lättaste fungerade.

Som om det inte var nog så slutade oken i bakbromsen att gå tillbaka vid ett dynghål. Vilket resulterade i att beläggen slets upp på nolltid och metallen åt upp hela bakskivan. Något som jag inte upptäckte förrän jag stannade och kollade varför växlarna inte fungerade. Tydligen så hade det slagit stora gnistor om mig de få gångerna jag bromsade.

Haveri:

När jag såg allt detta så beslutade jag mig för att bryta, det var inte värt att kanske inte kunna komma runt på en halvkass placering. Trist men ändå inte, då jag funderat i de banorna direkt efter utförskörningen mot banvallen. Det är aldrig roligt att bryta en tävling, men idag hade jag inget större val.

Nu kanske ni tror att min helg startade och slutar i moll, men så är inte fallet. Snart är jag hemma hos mitt underbara hjärta som peppat upp mig sedan jag kom i mål idag. Det vi har är verkligen speciellt och något jag aldrig känt tidigare. Min helg slutar där jag allra helst vill vara hos min Jenny.

Hysteriskt rolig dag

Påsk=Vår=Blommor.

Jag vaknade vid halv 9 idag av ett sms och jag skulle egentligen gått upp vid 9 och dragit iväg på lite träning. Men jag somnade om och sov som en stock till 10:50. Jag sov förbi Jennys alarm och ytterligare sms. Men sedan kickstartade dage iväg och det var nog tur att jag sov lite längre.

Vi gick ut och tog en promenad tillsammans innan frukost för att känna på det underbara vårvädret och även för att vakna lite. När vi sedan kom hem blev det en härlig frukost tillsammans för att sedan göra oss i ordning för dagen.

Första anhalt för dagen var Jennys kompis dotters 2 års kalas. Hos dem var det verkligen full fart, barn som lekte och sprang av sig sina socker kickar, då vi kom dit direkt efter de fått sin fika bestående av Hello Kitty tårta och saft. Full fart verkligen, vilket var härligt att se.

Vi fick också lite sockerkick, och jag även en koffeinkick, då vi fick smaka på tårtan och jag fick kaffe till. Jenny och kaffe går inte så bra ihop så hon drack saft. Vi stannade kvar där ett tag tills Millie somnat i sin mammas famn och tempot lugnat ned sig lite.

Då gick vi vidare för att ta bilen ut till svärfar i Hosjö. Där det bjöds på följande mat förrätt; Gubbröra på toast. Huvudrätt; Fläskfilégryta med potatisgratin och grönsaker. Efterrätt; Kladdkaka, glass och kaffe.

Innan middagen och delvis under den fick jag äran att se slutet på Flandern Runt. Helt underbart att svärfar, Göran, lät mig se på det då han hade Eurosport. Vi kom dit när det var 35km kvar till mål och jag fick se alla de backar jag/vi körde i nere i Belgien. Och flera vägar kände jag också igen som vi hade cyklat på, då vi några gånger körde på den permanent utmarkerade Flandern Runt banan. Mäktigast att se var dock såklart Geeraldsbergen och Kapelmuur. Där har jag cyklat liksom... Och Cancellara då, vilken mäktig cyklist han är. Gör ett ryck sittandes i Muur:en medan Boonen sliter stående för att, förgäves, hänga med. Gåshud på det.

Under efterrätten tittade vi dock på gamla inspelningar från när Jenny och hennes syskon var små. Vilket var otroligt underhållande. Men efter ett tag tog luften slut och värmen från soffan gjorde att jag nästan somnade.

Så nu efter en heldag med Jennys vänner och släkt är vi nu hemma och är ganska släggade. Som sagt, det var nog tur att jag/vi inte tränade idag. Födelsedags och Påsk-firandet räckte gott och väl. Hur har er påsk varit?

På väg ut till Hosjö såg vi denna galning... Lite Cypernvarning över killen.

Rätta svaret var...

Jag, Jenny, Tessan och Johan tog bilen och drog ned till Uppsala för att se Alice i underlandet i 3D. Filmen är helt klart sevärd Tim Burton skapar återigen en skön mix av galenskap och otroligt detaljerat foto. Bästa karaktären i filmen var helt klart den galna Skotska kaninen som kastar saker omkring sig. Att se filmen i 3D var också helt klart värt resan, de snygga(?) glasögonen satt behagligt på huvudet.

Det enda jag tänkte på var att vi kanske skulle suttit mer i mitten för att slippa lite skuggor till vänster om texten och vissa figurer. Det känns som att 3D är här för att stanna faktiskt. Och det ger helt klart en ny dimension till filmerna, speciellt bra var det när föremål eller personer flög/hoppade ur bild. Då kändes det som att föremålet verkligen flög mot dig. Så jag hoppas att Falun får sin 3D-projektor snart.

Jag förstår också varför de satsar med på 3D, då det måste vara väldigt svårt att piratkopiera med videokamera. För har man inte glasögonen på sig så är det bara en suddig röra på skärmen.

Och sopmaskinen såg jag på Max där vi stannade och tog en slafsig middag.