Grym men jobbig födelsedag

Fyllde tydligen 29år igår och hade en jobbig dag, på det sättet att jag plöjde ned jobb till halv 9 på kvällen. Men det var skoj för jag fick åka till Kalmar på förmiddagen och snacka cykel på Smålands östkust genom Kalmar läns regionförbund. Hoppas det blir mer av den varan, då cykel är hett på Öland, i Kalmar och i Mönsterås. De övriga kommunerna börjar intressera sig mer också, för cyklisterna blir fler och det finns inget som tyder att de blir mindre. Dock så är det tydligt att irritationen mellan gående, cyklist och bilist växer i och med den dåliga och osäkra infrastrukturen. Sorgligt nog är Sverige byggt för bilar och alla andra får ta sig fram bäst de kan.
Läs gärna denna artikel från Svenska Dagbladet om efterkrigstiden då cyklisterna byggdes bort i Stockholm. Och det är ju inte så svårt att räkna ut att denna ideologi spred sig i landet;

I en ledare i Dagens Nyheter på 60-talet skrev den liberale debattören Nils Eric Sandberg: ”Bakom aktionen mot cyklisterna ligger givetvis ett systematiskt tankearbete, genomfört av de klokaste arkitekterna och trafikingenjörerna. /…/ Stockholm är det mest cykelfientliga samhälle, som någonsin skapats. All modern stadsplanering syftar till att tränga bort cyklisterna, att utplåna dem från gatulivet. Cykelåkning är nämligen nyttigt för konditionen, det avlivar inte andra trafikanter, sprider inga giftiga gaser, skapar inte oväsen; det är därför oförenligt med modernt trafiktänkande.”

Personligen hoppas jag att vi kommer till Danskarnas tänkesätt, ett tänkesätt som de hade redan då Sverige byggde bort cykel.

"Men Köpenhamn då? Hur kommer det sig att utvecklingen inte blev den samma där? Dels beror det på att trafikplanerarna i Köpenhamn såg helt annorlunda på cykeltrafik. De bedömde den som ”oundgänglig för att hålla samhällsmaskineriet igång”. Samtidigt uppfattade de sin roll i vidare termer: cykelvägar för rekreativa ändamål sågs som lika angelägna som cykelbanor längs mer trafikerade gator och vägar. Och utbyggnaden av dem hade gått längre i Köpenhamn än i Stockholm när andra världskriget bröt ut. Likväl var alltså nivåerna av cyklism i de båda städerna på en hög och jämförbar nivå på 30-talet. Mattan var därmed utrullad för en fortsatt hög grad av cykling i Köpenhamn efter kriget, medan bara rudimentära stråk hade hunnit skapas i Stockholm."

När jag var klar med mitt cykelmöte om cykelleder och Cykelturism så åkte jag in till centrum och tog mig en lunch i min ensamhet på Espresso House. Det blev en nyttig Cesarsallad med en chokladcheescake och stor latte som efterrätt. En ganska bra present till mig själv. Eftermiddagen spenderades med pappersarbete och uthyrning av gymnastik och sporthallar. Mitt i det fick jag besök av min syster Emma och hennes dotter Miriam samt min mamma, de överraskade med en bukett tulpaner. Sedan väntade föreningsmöten i Fliseryd på kvällen. Kvällen avrundades med popcorn och en äkta Staropramen från Tjeckien.

Bilder från dagen: