Tack farfar och farmor för allt!

Igår var en halvhektisk och halvjobbig dag. Farfar och farmors hus (alltså min farfar och farmor) skulle röjas ur. Det var lite tungt att gå och välja i två så kära personers egna grejer. Saker som jag blivit uppväxt med och vissa som har stort sentimentalt värde. Farfar och farmor hade/har ett stort hus och likt många andra så hade/har de många grejer i det. Självklart vill jag/vi inte att sakerna ska slängas eller säljas men ändå är det svårt att sätta "sin" lapp på någon möbel eller liknande. Än mer om det är något som flera vill ha. För ingen vill ju ta något som någon annan vill ha, än mindre komma i diskussion om kära ägodelar. Känsligt läge minst sagt.

Men jag känner ändå att vi kom hyfsat överens om de olika sakerna och vissa minnen/saker var helt självklara för olika personer i släkten. Men så är det de resterande sakerna som man inte vill slänga eller sälja men som ändå inte kan tas omhand pga platsbrist mm. Tungt att lämna minnen men jag är ändå glad för de minnen som jag fick bära med mig vidare i vårt nya hus. Det känns lite skumt att ta "deras" saker. Än mer när farmor fortfarande finns i livet, men med en fler år lång kamp mot Alzheimers bakom sig så finns tyvärr mindre och mindre kvar av farmor.

Så tack båda två för att ni förgyllt min uppväxt och funnits där för mig/oss. Vi saknar Er vid våra högtidsmiddagar och födelsedagar som ni alltid varit med på och gjort så speciella.
Hoppas ni tycker det är ok att era saker lever vidare hos och med oss. Tack för allt!