Fick starta näst sist idag och började direkt att jaga. Till min förvåning kom jag ikapp Patrik som startade före mig redan med ett halvt varv kört. Misstänkte att det gick rätt bra då. Sedan tog det till nästa varv innan jag kom ikapp Henke och rätt snart efter det tryckte jag mig förbi pappa. Gick rätt bra då och jag fortsatte jaga. Tyckte mig höra Krille som startade bakom mig ett par gånger. Passerade Andreas innan "prediksstolen" och mitt uppe på backen stod Krille med bakhjulspunktering. Så nu hade jag ingen kvar att jaga och inte var jag jagad heller. Så luften gick ur mer och mer. Fick kämpa rätt bra för att hålla tempot uppe mot slutet och då kom helt plötsligt skrammlet från de bakom.
38:59 pressade jag till med, 52 sekunder snabbare än förra måndagen. Och inte hade jag ont i ryggen heller, eller jo sista halva varvet var jag rätt stum och fick lite ont. Men bra långt ifrån den analoga värken.
Cyklade hem också så klart. Fick sällskap av Patrik och vi höll ganska bra fart fast ändå i snacktempo. Men så kom den där känslan krypande. Fick svårt att koncentrera mig och kände en enorm hunger och törst. När Patrik sedan svängde av och jag hade de sista två kilometrarna hem så gick luften helt ur. Rullade hjälpligt suddigt hemåt och ville stanna på macken, affären, pizzerian. Sedan smacka jag nästan rakt in i en buss.
Begåvad parkering... Det är ju inte som att cykeln på marken är osynlig direkt.
Som vanligt är det inte bara vi som tränar på våra tvåhjulingar, ser ni dammolnet?
Jajjemen här crossas det med motor
Pappa blir galen i starten... Känner igen den där blicken ifrån mig själv dock.
Jag slappade på marken medan snacket gick. Redan här misstänkte jag att energin var låg.
Men vad gör väl det när solen ger energi?
BMCn vackert på marken får avsluta detta inlägg. Gick bra att föra över korten från kameran via WiFi till iPaden. Ganska smidigt sätt att blogga med fina bilder. Kan bara bli bättre det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar