Ålems CK håller i en tempoträningstävling i MTB på måndagar klockan 18:00 vid Långehälls motionscentral, samling vid Ålems OKs klubbstuga för er som vill vara med. Det är enkelt. Man startar med en minuts mellanrum och kör två varv på den klargult utmärkta MTB-slingan. Och man håller reda på sin egen tid. Rätt kul även att jag mer föredrar mass-starter när jag träningstävlar.
Igår så hade jag ambitionen att lämna jobbet en halvtimme tidigare än vanligt då kvällsmöten hägrar och flextiden ligger på min sida. Men mitt sista möte drog ut på tiden och jag kom inte hem förrän tio i sex. Slängde på mig kläderna och lastade cykeln kvickt i bilen och gav mig av exakt 18:00 från huset. I och med att det tar 10-15 minuter till Blomstermåla så ringde jag upp pappa och meddelade att jag blev lite sen. Poppade hög hårdrock hela vägen och var hög på stress och musik-adrenalin när jag anlände. En snabb montering och nervöskissning senare så var det 30 sekunder till jag skulle starta, sist av alla.
Brände på fullt ös direkt då det är mycket stig i början och jag ville "hålla hög fart där farten är låg". På första grusvägen andades jag lite mer, tog några klunkar vatten ur camelbacken och bet i på nästa avlöpande stig. TT-banan innehåller inte så många tekniska svårigheter (för mig) men väl en hel del stök. Det finns egentligen bara en eller två backar som är något att tala om och de är korta men branta. Försökte hålla så bra tryck där som jag kunde men fick inte riktigt ned kraften på första varvet, antar att jag försökte för mycket.
Med 1/2 kvar av första varvet började min rygg säga ifrån och bli stum, med 1/4 kvar började jag få ont. Men tack vare att jag kunde sitta ned och trampa en hel del utan att få massa stötar och vibrationer från marken, så kunde jag ändå stå ut och hålla ett högt tempo. Tog varje tillfälle jag fick att sträcka ut ryggen efter det. Och när jag åter igen med 1/2 kvar av banan (fast nu på sista varvet) började skymta cyklister framför så tändes en gnista till. Pulsen höjdes och pedalfrekvensen lika så. Passerade tre av mina medcyklister på kort tid och började för första gången känna att det här går ju bättre än förra gången.
Men den farthöjningen hade ett pris, blev rätt stum med de sista 2 kilometrarna kvar och då sjunker farten snabbt när det är stig och stök. Lyckades ändå knipa en riktigt bra tid och hade KOM:et för MTB-TT på Strava ett tag. Det visade sig dock att Strava bara lyckades få till första varvet av mina två och mitt sista som var snabbast gick förlorat. Så jag förlorade mitt KOM till Patric några minuter senare. Tusan. Men detta gav bara blodad tand. Är rätt roligt att stressa igång tävlingsdjävulen igen, om än på ett avslappnat och roligt sätt.
Bilder och Stravainfo nedan så klart. Nu går jag till sängs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar