onsdag 25 september 2013

En massa bilder från Kalmarsundstrippen

Det blev en hel del bilder och nu har jag äntligen gått igenom dem. 160st blev 54 st bilder i ett publikt G+ album (bilderna i < det albumet är större och bättre för er som vill se mer kvalitetsbilder). Har en del favoriter som jag delger här dock. Det får räcka så då jag känner ett behov av sömn det verkar vara en förkylning på gång i min kropp...
(Så skrev jag 23:15 igår kväll men inlägget behövde visst lite mer tid på sig för att komma upp)

Då kör vi!

Första stigen för dagen, härligt omgiven av mjuk mossa i en gammal tallskog.

Andreas skördar gräs...

Vi körde så in i vassen bitvis...

Efter vassen blev det lövskog, djupa sådana med hala spänger.

Från första stigen så gick vandringsleden nära Östersjön hela tiden. En stämningshöjare.

Det kom lite regn också, men det dödade inte stämingen

Egobild av mig på en hal spång. Tog om kortet säkert tio gånger innan jag hann med in i bild. Det spann bara när jag skulle iväg på spången.

Andreas igen på väg ut ur en av dagens längre stenkistor med Henrik tätt efter.

Hela gänget samlat, förutom mig som låg i blåbärsriset och fotade, som vanligt.

En av dagens roligaste inslag. En lång hängbro över vatten. Det gick bara att köra en och en annars gungade bron alldeles för mycket. Eller ja det gick att köra två men efter att ha bevittnat första duo-turen valde övriga att köra solo... 

Vi är här strax efter Rockneby och kommer att dundra igenom en lååååååång och mäktig trädallé.

De kalkade fälten spädde på upplevelsen. Där vi körde i dunklet av träden.

Mäktiga träd och stretching.

Glada miner hela vägen

Mäktigt slott precis vid strandkanten.

Det blev en del grusvägar också, här är en av de rakaste...

Här är en av de mulligaste...

Här är det inte många kilometer kvar till badet där en varm bastu väntade oss.

Henke har kul på spång, eller så är han bara rädd att trilla ned på mig.

Henke igen i början av turen, lika glad.

Spångest.

Ett av det härligaste grusvägspartierna. Slingrigt med fantastisk utsikt.


Sen avslutade vi med en lång bastu och några race i vattenrutschkanan. För att sist dra till Italienaren med stort I, Ernesto. Där vi njöt av pasta och pizza med många skratt till. Tack för en fantastisk tur grabbar!

2 kommentarer:

  1. ser på gränsen till onödigt gott ut. härliga bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt onödigt, för det blev ett jäkla habegär efter en gång till längs den leden =)
      Tack!

      Radera