Som ni ser började jag i Mönsterås och tanken var först att köra ett lite längre grusvägsrally till samlingen i Skäppentorp utanför Blomstermåla klocka 11:30. Men jag kom bara till Elljusspåret på andra sidan vägen från oss innan jag kände att jag hade på tok för varmt underställ på mig. Trodde att det skulle bli kallt med ett kortärmat "spring"-underställ från assos och hade därför tagit på mig det långärmade "fall"-understället. Men i söndags var det inte riktigt höstkyla och jag riskerade att bli kokt i långt underställ och assos vår och höstjacka med "stratagonUltra airBlock fabric" på bröst och mage.
Efter ett snabbt ombyte till kortärmat underställ hemma så begav jag mig igen till Skäppentorp, men då var tiden lite sämre så det fick bli den vanliga vägen längs cykelbanan.
Väl i Skäppentorp så skyllde i princip alla där på att de var lite förkylda och skulle kanske egentligen inte köra turen. Själv sa jag att jag både vara uppvärmd och taggad. Om det var därför Øyvind dundrade på i ett rasande tempo med mig brevid på vägen mot Påskallavik eller inte vet jag inte. Det gick bara behagligt snabbt, men lite för snabbt för de ouppvärmda så det fick bli ett stopp. Och efter den stressöppningen så höll sig alla i skinnet resten av turen så att alla skulle hänga med, eller ja nästan i alla fall...
Först trodde jag att det skulle bli ett asfalts och grusvägsrally då vi inte gjorde mer än så hela den första milen. Men sedan vid kommungränsen så hände det; magiska stigar sköt upp som svampar ur marken. Och då kom faktiskt första regnstänken också, som höll i sig i en timme. Men det blev inte mer än stänk. De magiska stigarna blev desto flera. Och många av dem skapade en "måste köra igen väldigt snart"-känsla. Att det kunde finnas så många gömda pärlor längs kusten var för mig en överraskning. Och inte bara det. Det borde kunna gå att lösa en liknande vidarekoppling på leden längs kusten i Mönsterås kommun. Det har gjorts försök tidigare, och det går faktiskt att fortsätta på (den för tillfället icke aktiva) Mönsteråsleden. Men den går inåt landet och det finns en stor charm att åka på stigar och grusvägar nära vattnet.
Turen gav mersmak på så många håll helt enkelt. Ett minne som kommer värma mig i vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar