Statusuppdatering: Solskenscyklat

Ja jag lever efter flytten, dock så lever inte vårt fiberbredband och därav internet eller TV. Så när jag insåg att jag skulle missa RVV idag så passade jag på att solskenscykla bort min ångest. Detta när både Jenny och Egon tog sig en siesta.

Bakskärmen på MTBn åkte bort då jag vägrar tänka vinter och solen sken så gött. Sedan svängde jag in i skogen på motionsstigarna för att kolla läget. Det var ju långt ifrån snöfritt men lite här och där var det bart och hårt. Snön gjorde dessutom det lite mer intensivt och sen är det ju alltid så skoj att lägga på ett bredställ så snön sprutar.

Avslutade passet med att köra 5 x 30sek i ett svagt motlut. Min kropp behöver pressas lite så jag får upp farten nån gång.

Denna vy ger mig ångest

Att gå ned för trappor är något jag verkligen drar mig för idag och igår... Jösses vilken träningsvärk jag fick av min härliga 11km-löptur. Jag har fått lite värk efter de pass jag gjort tidigare, men i och med att de har varit intervallpass så har jag lyckats skona benen en hel del. Märker jag nu.
När jag ska sätta mig ned eller gå nedför trappor nu känns det precis som om jag skulle ha kört maxpass i enbart benböj.

Hoppas det släpper tills i morgon bara. Då går nämligen det stora flyttlasset till huset. Jag kanske skulle ta och köra mig en liten rehab-tur på cykeln i eftermiddag bara för att mjuka upp musklerna lite?

Den ojämställda synen i Svenska cykelförbundet

Alltså jag förstår inte hur det har kunnat bli så snett i fördelningen av antal cuptävlingar mellan herrar och damer i den Svenska landsvägscupen. 6st för herrar och 4st för damer.

Än mindre förstår jag SCF:s Generalsekreterare Anders Karlssons uttalande i en intervju med Eurosport om att det INTE skulle vara ett problem. Karlsson håller inte med om att det satsas mindre på damerna. Han säger till och med "Det gör det inte, inte i något avseende. Det finns ingenting som talar för det ... Jag skulle nästan vilja säga tvärt om"

Alltså HALLÅÅÅÅÅÅÅ! Hur kan man säga så när man svart på vitt ser ojämställdheten utstavad i enkel matematik? Hade han accepterat att det var ojämställt och sagt att de jobbat på det så kanske jag hade varit lite mindre upprörd. Men nu skäms jag rent ut för att jag jobbar ideellt i grengruppen cyclocross för SCF. CX var tidigt ute med jämställd(are) prispengsfördelning, men framförallt så har det ALLTID erbjudits lika många deltävlingar för damer som herrar. För hur ska kvinnor/flickor attraheras till sporten om de inte erbjuds samma utbud? Var ligger attraktionskraften i färre deltävlingar och mindre prispengar (på deltävlingarna)?

"För vem skulle det vara ett problem" som Karlsson säger. Ja kanske för damerna? För jag antar att de inte får högre andel prispengar på sina fyra deltävlingar för att kompensera upp de två färre tävlingarna? Snarare är det väl så att herrarna kommer att kunna köra in mest prispengar vid de två tävlingar de bara får köra vilka nämligen är publikfavoriterna Vättern GP och Kalmar GP... För nu talar jag inte om total-prispengen för cupen (vilken tack och lov är jämställd) utan på varje deltävling. För färre antal deltävlingar borde väl vara lika med mindre möjlighet till samma mängd prispengar? Eller?
"För vem skulle det vara ett problem"... Pinsamt!

Plötsligt händer det! Flytet

Ekonomidagen gick över förväntan för min egen del, fick bra feedback efter mitt halvtimmeslånga föredrag. Det är konstigt hur tiden bara flyger iväg vid en presentation. Eller så är det jag som är pratglad och kanske hade fyllt på lite för mycket (som vanligt). Det roliga är även att jag känner exakt samma känslor dagen innan och precis innan jag ska göra min presentation som innan en tävling. Dagen innan blir jag tjurig och nästan lite aggresiv, samtidigt som jag känner mig oförberedd. På dagen innan presentationen skärps mina sinnen, jag blir varm nästan svettig och så måste jag "nervöskissa" också.
Idag väl uppe på podiet så flöt allt på och efterråt kommer jag knappt ihåg vad jag sa. Precis som de där dagarna när allt stämmer på en tävling, man kommer in i flytet och allt känns så mycket enklare samtidigt som man har svårt att minnas detaljer av vad som hände efterråt. Förrutom att det bara kändes bra och man presterade på topp. En underbar känsla.

Hög på endorfiner gav jag mig ut i det strålande vädret för lite löpning. Först hade jag tänkt mig ett gäng intervaller och började med en fin uppvärmning på 5 minuter och 25 armhävningar. Sedan lastade jag på en 30 sekundare bakom vårat nya hus. Efter det blev jag nyfiken på snöläget i elljusspåret i skogen på andra sidan vägen och "joggade" iväg dit. Väl där var det för mycket snö men känslan av det lite lägre löptempot tilltalade mig. Så jag fortsatte på vad jag upplevde som min tröskel. Efter 30minuters aktiv tid kom jag till ett vägskäl, till höger hemmåt och till vänster en lång väg hem. Funderade ungefär en sekund sedan tog jag vänster och löpte oavbrutet ca 30 minuter till. Väl hemma så hade jag avverkat 11km på 1 timme och 3 minuter. Helt ok, och framförallt oväntat att jag kunde springa så länge. Det har jag aldrig lyckats med utan att få sluta på grund av mina benhinnor. Löpträningen har gett resultat.

Bildresultat:

Tömde garaget från alla cyklar

... Och körde in dem i deras nya uppvärmda rum i vår suturrängdel av huset; källaren som nu har blivit cykelrum/verkstad. Och förhoppningen är att det även kommer att bli ett träningsrum. En trainer eller allra helst en Monark plus en crosstrainer, en mjuk matta och "yogamatta" samt lite stänger och hantlar är en långsiktig plan eller önskan. Kan bli hur bra som helst. "TC"-fläkten är redan på plats som ni kan se på sista bilden, en gåva från de gamla ägarna. Har glömt vad de använde den till, kan inte varit viktigare än som en träningsfläkt.
Och det gula monstret till höger i sista bilen ska också bort. 800l olja ligger kvar på botten och skvalpar trots att tanken är bortkopplad och fjärrvärmen tillkopplad. Bara att sätta "sågen" i den och börja kapa...

I mitten av kommande vecka ska tapetseringen vara klar och i påskhelgen flyttas allt in i huset och vi börjar bo där. Igår och idag har alla förråd, garaget, och allt som inte behövs i vardagen tömts och flyttats till huset. Ska bli skönt att ha allt på samma ställe.

Flykten från garaget:

Lördagsfilm "Mokk! Broaaaap!"

Jobbade hemifrån på eftermiddagen igår och när vilden hade vaknat så kollade vi på lite youtube på "paddan". Egon gillar "mokk" just nu, alltså motorcykel och då speciellt MX; Motocross. Så det blev några MX-filmer innan jag snubblade på denna galna snutt. Helt brutal tävling och jag blev rädd och spänd på riktigt när de kastade sig in i skogen bland träden och trängdes. Mäktigt:

Men det blev även lite cykelfilm, så klart. Har hittat en ny serie att följa nu när Behind the Barriers har tagit slut för denna säsong (typ). Det är en snubbe som bestämt sig för att köra runt i USA som "In The Footprints Of The Buffalo Soldiers" Intressant film om det som kanske var de första amerikanska MTB-åkarna. Vi hade ju lika här i Sverige, när militären härjade runt på det som nu så logiskt kallas "militärcyklar". Jag hade en sådan i Falun och gav bort den till David Mayer när jag flyttade så att han kunde lära sig ett och annat om att cykla. Det verkade ge resultat då han blev den första Svenska mästaren på den prestigefyllda distansen 1 kilometer, eller 1 kilo. Hur som här är Buffalo Soldiers andra avsnitt (ettan kan ni klicka er vidare till sen);

Gör något för miljön och dig själv. Ställ bilen under milen!

I och med att Jenny hade ett möte i Oskarshamn idag innan och runt lunch så föll det på min lott att hämta Egon på förskolan runt 12. Vi har honom där från 8 till 12 fyra dagar i veckan och förskolan ligger på andra sidan vägen mot mitt jobb. Tyvärr tillräckligt långt bort och gömt för mig att se förskolan och gården från jobbet. Men det tar mig bara några minuter att komma dit, vilket är tryggt och bekvämt.

Vanligtvis när jag hämtar Egon så är det med cykel eller vagn. Jag gillar att få frisk luft och sen så är jag av den uppfattningen att vi inte borde använda bilen under milen. Det är sånt slöseri på miljön och om inte det är motivation nog så måste väl plånboken vara det?
Har du runt en 5km till jobbet och väljer bort bilen alla 5 vardagar till jobbet så är det en av de största besparingarna av koldioxid du kan göra i ditt vardagliga liv,
Närmare 800 kilo koldioxid per år sparas genom att cykla!
Att jämföra mot:
• minska temperaturen hemma en grad = cirka 150kg/år
• isolera ytterväggarna på huset = upp till 740kg/år
• snålspolande duschmunstycke = ca 90kg/år

En cykel/ett par bra gångskor är rätt bra investering i den luddiga jämförelsen. Dessutom är cykling eller gång det enda alternativet som inte bara gör något för miljön utan också för din egen fysiska hälsa. Tänk vad mycket bensin, diesel, etanol eller biogas det är också. Cykel eller gång behöver bara mat som bränsle.

Men idag när jag gick hem med Egon var det lite motigt. Anledningen? Hagel och snöstorm. Fast det var ganska vackert ändå:

Jag blev en ambassadör utvald bland över 400 ansökningar

Till denna "cykel-säsong" testar jag något nytt, jag är nämligen en av 21st ambassadörer i Sverige, Norge och Danmark för firman EnergySport.

Jag såg en artikel på kadens.se om att EnergySport sökte ambassadörer för deras märken;
3T
Assos
BMC
Bryton
CeramicSpeed
High5
Kask
Morgan Blue
Speedplay
Tifosi
Rotor
Vredenstein

EnergySport gillade min ansökan som kom in med en hel hög andra, över 400st närmare bestämt. Så jag känner mig väldigt hedrad att få tillhöra skaran om 21 ambassadörer.
Det är även En spännande samling med högkvalitativa märken som jag kommer att få beblanda mig mer med den 6 april. Då är det nämligen samling för oss ambassadörer nere på huvudkontoret utanför Roskilde i Danmark. Ambassadörerna är indelade i tre grupper; MTB, Landsväg och Triathlon... Jag hör givetvis till MTB-gruppen och det ska bli spännande att få testa ett helt nytt cykelmärke, för mig, BMC. Även Assos cykelkläder kommer att bli en rolig bekantskap, och jag som precis vant mig med baggy shorts. Back to basics antar jag, eller back to lycra mer korrekt.

Jag vet redan nu vilken cykel jag ska köra på och enligt EnergySport så ska den vara på plats när som i Danmark. Jag släpper lite mer info successivt, men framförallt så kan ni vänta Er en mastig artikel och bildserie från mitt besök i Danmark den 5-6 april. Frågan är bara, tar jag tåget eller bilen? Om jag tar bilen, tar jag då bron eller färjan? Dessa beslut.

Livet går i 110km/h just nu

Bloggen och träningen får ta stryk av den hektiska vecko-start som jag fått och beräknar att hålla hela veckan. Mycket tid tas upp av förberedelse för den årliga ekonomidagen nästa vecka då förvaltningarna i Mönsterås kommun ska presentera sin verksamhet för 2012, 2013, 2014 och 2015. Jag är föredragande för Föreningsnämnden vilken har en del av fritiden och föreningslivet som sitt ansvarsområde. Men till skillnad från de andra förvaltningarna så är jag ensam tjänsteman och inte en "officiell" förvaltning. Därför får jag ta nästan allt detta jobb själv, givetvis får jag hjälp från ekonomikontoret med siffror men presentationen är mitt ansvar. Även kvällsmöten måndag, tisdag och onsdag tar tiden ifrån mig.

Som om det inte skulle vara nog så förbereder vi för vår flytt och håller koll på hantverkarna i vårt hus också. Vi hade hoppats på att vi kunde flytta in till helgen, men det var lite väl optimistiskt visade det sig redan igår. Så vi ställer in oss på inflytt under påskhelgen istället. Har jag tid ikväll så postar jag lite "före" bilder på de rum som skall tapetseras och målas om.

Nu är rasten slut och det är åter till arbetet, på återhörande!

Söndagsfilm "Att bygga upp..."

Verkar som att söndagsfilmer är the shit just nu för mig, fast etiketten säger fortfarande lördagsfilm. Får väl se om jag lyckas hålla mig till lördagsfilm framöver eller om detta är ett tecken på att bygga om och bygga upp. Jag har ändrats en hel del sedan födelsen av lördagsfilm; Egon har fötts, familjen har flyttat till Småland och nu har familjen fått sitt första egna hus. Idag har jag rivit tapeter, lister, hyllor, strömuttag och brytare i ett tre av rummen i huset; två sovrum och köket. De ska tapetseras och i köket ska även taket målas av Harryssons kommande vecka. Vi bygger upp vårt hus.

I "lördagsfilmen" så får vi åter igen höra Chris Akriggs resa om sitt återuppbyggande av sitt cyklande, och hur hans olycka och återuppbyggnaden efter fick honom att se ett nytt perspektiv av cyklingen. Det spelar ingen roll vilken typ av cykel, cykelstil eller var det cyklas. Bara han får cykla, det är det han älskar:

Surealistisk vändning

I onsdags begravdes min kära farfar, i torsdags skrev vi på och fick nycklarna till vårt hus, i fredags jäktade jag igenom arbetsdagen och jobbade över duktigt, idag har vi flyttat allt i förråden och garaget till huset och snart väntas besök och middag, i morgon ska mamma och Jennys födelsedagar firas på Ödängla.

Intensiva dagar och inte mycket till eftertanke från begravningen. Men idag fick jag lite egentid och en paus i allt när jag tog crossen ut till Ödängla för att hämta föräldrarnas minibuss. Det blev lite bråttom och jag orkade inte byta till mtb-pedaler. Förhoppningen var att temperaturen skulle stiga fint i solskenet... Så var inte fallet och jag skulle nog sett till att i alla fall tejpa igen ventilationsnäten fram på landsvägsskorna då temperaturen höll sig på minus sju. Intervallerna gjorde föga till värme i fötterna men huvudet och låren blev heta i alla fall. Fick en hel del mysiga bilder från de kylslagna 45minutrarna också.

Mitt i passet kom jag att tänka på dig farfar Hans, hur du in i det sista höll dig i form och kom på nya sätt att utvecklas. Vi hittade din ryggsäck, som du fyllt med ett par tegelstenar, när vi samlades i huset efter begravningen. Du lade till vikt i ryggsäcken för att vänja dig vid att bära tungt, till sommaren skulle du nämligen bära golfbagen på dina golfrundor. Saknar dig farfar.

Vila i frid Farfar, minnet av dig är något av det starkaste jag har.

Blott 86år ung lämnade du hastigt oss.
Du är och var en av mina största idoler, alltid med ett gott råd och lyssnande öra.
Jag minns min varma barndom med dig och kusinen, allt bus och alla skratt.
Samma energi hade du då som nu innan du så hastigt togs ifrån oss, cancerns vägar äro nyckfulla.
Energin och nyfikenheten som du hade hoppas jag att jag själv kan behålla på ålderns höst.
Farfar jag minns dig alltid ett steg före, du hade Facebook innan mig för tusan!
Aldrig rädd för det nya utan kastade dig in i nya världar och utmaningar, aldrig rädd för att be om hjälp heller. Minns alla de gånger jag fick äran att åka ned till dig och hjälpa till med datorn, tipsen som du tog emot med glädje.
Du var även en av mina största supporters och sponsorer i min cykelkarriär, inte till pengar mätt utan i engagemang och stöttning. Några av de bästa stunderna vi hade var när du körde mig till Varberg och gjorde allt jag bad om och lite till. De långa samtal och brevkorrespondenser vi hade om teknik efter detta var alltid intressanta, nya synvinklar och idéer som gjorde mig bättre. Även att jag knappt kunde sova för dina snarkningar så är det lätt ett av mina bästa tävlingsminnen.

Farfar, Jag kommer att minnas dig precis som du var. Jag kommer att "leva" de dagar, den tid jag har kvar.
Jag gläds för att du har funnits men jag kommer ändå gråta, minnet av dig är något av det starkaste jag har.

Söndagsfilm "Skogsmulligt"!

Usch vad jag saknar skogen nu. Vädret här nere retas verkligen med mig. Trodde aldrig att den massiva mängd snö vi hade skulle smälta bort, så när våren väl tjuvstartade här förra veckan så blev jag lyrisk. Smältningen gick på turbo och vi gick från över halvmetern till bara gräsmattor på några dagar. Men så var det platserna i skuggan, där tog det lite längre tid och blev riktigt isisgt istället. Men jag hade hoppet uppe tack vare turbosmältningen... MEN så kom den, vändningen. Snålblåst nära till storm och minus fyra grader. Värsta sortens kyla här nere, det är som en omvänd värmepistol minst sagt. Så nu längtar jag hårt efter detta:

Tränade igår, svullade idag

Brände av ett intervallpass med Egon i vagnen igår eftermiddag. Ett hett tips till er småbarnföräldrar som inte riktigt får upp intensiteten eller motivationen på/till löpningen är att ta med vagnen och barnet ut. Gör det till en skoj lek med korta intensiva intervaller som barnet får räkna ned till. Egon tycker det är buskul att åka snabbt och speciellt när man startar snabbt, antar att det kittlar skönt i hans lilla mage. Och sprintstartar man intervallen med en vagn och en, i mitt fall, påpälsad nästan 2åring så får man bra motstånd. I fredags fick jag 40minuters aktiv tid och nio stycken intervaller mellan 30sekunder och fyra minuter. Har ingen aning om hur det varierade mellan 0,5-1-2-3-4 minuter det var terrängen som styrde då vissa partier är uppför, vissa långa och platta, vissa korta innan korsning av väg osv. Men jag blev trött i alla fall och Egon skrek av glädje så det var lyckat.

Idag har det varit dop för vackra Signe i skogskapellet här i Mönsterås. Andra gången vi är där på dop och det var lika fint denna gång. Efter dop var det smörgåstårta (x2 för min del) plus en sjukt god marrängtårta. Efter dopet bar det av till Ödängla där mamma och pappa väntade efter hemkomst från Cypern. Det var så roligt att se dem igen och umgås hela familjen där ute. Väl där svullade vi i tacos och nu är det helt fullt i min mage, bara lite whiskey går ned för att stilla den svullna kroppen och vaggas in till sömn. För den där Mellon var ju inget att ha i år heller...

Solskensutbildning i jämställdhet

Är nu i Kalmar på andra dagen av tredagarsutbildnigen för Hållbar Jämställdhet. Denna är inte vigd till att bli andledare/processtödjare som jag redan är/blivit/gått. Utan för Politiker och avdelnings/förvaltningschefer. Jag sitter nämligen på den unika positionen att jag är med i alla led mot min styrande nämnd. Men tyvärr innebär detta inte att jag är chef, jag är bara konsulent trots att arbetsuppgifterna i många fall gränar eller är i det närmaste som en förvaltningschef. Som idag då.
Detta är dock inget jag ser negativt på utan en möjlighet till förbättring, precis som Hållbar jämställdhetsintegrering. Små steg mot en bättre fritid.

Små steg mot en bättre fysik kanske jag tar ikväll om ork finnes efter utbildningen. Men nu under lunchen ska jag njuta av en riktigt god espresso från Kahls kaffe i Kalmar (min favorit), medan jag tittar ut över ett fantastiskt vackert och sologt Kalmarsund och Öland.

Skjutsat kommunalråd till kungen och bästa konstgräset på kusten

Idag har jag varit en upptagen man, massa mail, massa telefon och så var jag chaufför åt kommunalrådet och hans fru då de skulle hoppa på den Kungliga bussen i Oskarshamn för vidare resa längs Mönsterås kommuns kust.

Jag har även kollat läget i Blomstermåla IKs källare där ungdomslagen duschar och byter om. Tanken är att duschrummet skall renoveras då det var 40-50år sedan och verkligen är dags nu. Mycket rör och mycket olika tidigare lösningar gör det till ett härligt pussel mot budgeten.

Avslutade sedan dagen vid den nyanlagda konstgräsplanen i Mönsterås som fått mycket bra kritik. Så pass bra att Kalmar FF och Oskarshamns AIK (två av länets bästa lag alltså) valde att idag spela sin träningsmatch just i Mönsterås på grund av att det är den bästa planen i länet. Känns skönt i hjärtat på mig då det var min absolut första uppgift att styra upp; se till att vi fick anlägga planen med svart granulat. Alla andra nya planer har nämligen grönt granulat plus en "pad" under mattan och granulaten, vilket gör planen hårdare än en plan utan pad och bara granulat. Det gröna ska vara miljövänligare (men är fortfarande gummi) och är dyrare per ton (därav pad) medan det svarta är malda bildäck och billigare per ton. Vid anläggningen av konstgräsplanen i Mönsterås letade jag fram ett svart granulat som är så pass renat att det klarar skallkraven för känslig mark. Och detta gör att planen i Mönsterås är mjukast i länet under denna hårda vinter (mjukare än de uppvärmda till och med). Kul var det också att många kom och tittade på matchen, men det var i och för sig gratis inträde...

Så i natt somnar jag gott. I morgon och på torsdag väntar jämställdhetsutbildning i Kalmar igen.

En zombiedag

I natt sov vi väl cirka fyra timmar totalt jag och Jenny. Egon var hostig och vaknade först vid halv elva sedan runt ett och sist var jag uppe mellan 4 och 6. Lägg på en stressig dag fylld med protokollsförfattande mellan bokningshybris (kul att ni bokar tider i sporthallar dock, de ska utnyttjas!) och diverse helgfunderingar som damp in som telefonsamtal. För att inte tala om inkorgen... Ljusstunden på kontoret var när Egon hälsade på medan Jenny var på läkartid.

Stressade hem till tio i sex så att Jenny skulle få träna och Egon fick sin kvällsvälling vid halv sju precis som vanligt. I kväll beslutade han dock för att fontänspy över hela soffan och mattan i vardagsrummet. Stackarn, blev helt paff och ledsen över att han blev kladdig.

Tur att jag i alla fall fick några minuters andhämtning i en vacker solnedgång.

Att spinna Vasaloppet

Var en annorlunda men rolig upplevelse. Fick som sagt ett sent infall igår men hade faktiskt förberett mig och familjen på att jag eventuellt skulle göra detta tidigare i veckan också. Uppvärmningen igår var en bra ide också för jag kände där och då att jag verkligen skulle ha mina lvg-skor och pedalerpå passet. Så mycket skönare än ett par styva MTB-skor som inte får fäste i de utnötta spinningpedalerna. Visade sig vara ett mycket bra val. Tjejen som satt brevid mig första passet/spurten behövde nämligen byta cykel då hon inte satt fast ordentligt.

Upplägget då? Jo inför alla spurter, bergspris och målgång skulle det köras olika intervaller, ett spinningpass inför varje viktiga moment i loppet helt enkelt. Det blev 8st "pass" totalt och där emellan så spann vi ur oss på cyklarna. Riktigt roligt och gjorde att jag blev sjukt tävlingssugen då jag kände igen varje litet motlut och sväng i de viktiga momenten från cykelvasan. En bra trigger som resulterade i att jag var bra slut efter varje "pass".

Men att cykla på en spinningcykel var en utmaning och då tänker jag inte på det (halv)fasta navet. Det är jag mycket van vid (och fick mig också att längta tillbaka till Velodromen). Utan mer det att det är rätt omöjligt att få till en bra och riktig sittställning. Styret är antingen för nära eller för långt bort. Jag började med att ha det ganska nära och hyffsat cykelspecifikt. Men det funkade inte alls när jag stod upp, speciellt inte när man ska stå "i tvåan"... Alla dessa grepp alltså. När ska de sluta envisas och bara göra det rätt? Hur som så kom krampen i framsida lår som ett brev på posten av detta raka stående över pedalerna efter 1,5h. Efter det så ställde jag fram styret max och fick en mer tempopostion sittandes och en sjukt mycket bättre position ståendes. Tempopositionen var dessutom rätt skön och gjorde att jag kunde veva på friskt sittandes.

Det gick åt rätt mycket vatten under passet och jag hade med mig 50cl sportdryck och tre stycken mineraltabletter just på grund av värmen. Dessutom klämde jag en koffeingel när krampen var som värst och en halv "Da PEF" kaka från Kung Stalle efter halvtid.

Vi körde efter tätens tider såklart men eftersom att de var lite slöare iår än i fjol så blev spurterna lite konstiga. Många lite väl långa. Men det gjorde inte mig något då jag ville bli trött, och trött blev jag. Nästa år kör vi igen!

Bilder från mitt lidande (för er som missade det på Instagram, Twitter och Facebook):

Vasaloppet, nu kör vi!

Heja heja! Nu är jag på cykeln och vi dundrar iväg samtidigt som skidåkarna!

Fick ett tokryck; kör vasaloppet i morgon, häng med!

Idag när Egon och jag gick till Vattenpalatset för att bada så frågade jag om det fanns några platser kvar på vasaspinningen (ja vad trodde ni?!). Der fanns en plats kvar och jag tog den! Så i morgon klockan 07:30 så hänger jag på låser med ett tjugotal andra galningar. Varav en är Ekonomi- och ITchef på Mönsterås kommun, en annan är Opotitionsrådet (S) i Mönsterås kommun en tredje är Kommunchefen och VDn för Vattenpalatset och så är en av mina galna kusiner med också +många fler som jag inte har koll på. En salig blandning av gött fölk helt enkelt!

Jag tänkte ge er lite liverapporter imorgon via min Instagram, Twitter och Facebook. Häng med där eller här.

För att förbereda mig inför morgondagen och garantera trötthet så drog jag ut på ett spurtpass på min läckra cross i dagens solväder. Det jag inte hade räknat med var vinden som enligt mina väder-appar var uppe i 10m/sek. Men nog var den närmare 15-20 när jag var ute mellan fälten och åkrarna. Fick bita i för att komma frammåt och luta mot för att inte hamna i diket. Men så var det ju medvind några gånger också och då blev det riktigt bra fartträning, vevade ur 46-11 utan problem. En timmes frisk uppvärmning helt enkelt.

Bilder:

Är Svenska cykelförbundet på väg åt rätt håll?

Ganska logiskt kommer nu Svenska cykelförbundets styrelses svar på den senaste tidens hagelstorm av spekulationer och uttalanden från insatta, oinsatta och avgående personal vid SCF. I denna PDF-fil kan ni läsa styrelsens syn på turbulensen och även vad som varit målet för styrelsen; utveckling av grengrupper och en omorganisering av kanslipersonal, dvs de som har det operativa ansvaret i SCF.

Det är i mina ögon inte så konstigt att personal väljer att avgå då de antingen inte tror på omorganisationen eller känner sig kapabla till att omorganisera. Det är naturligt i arbetslivet och jag tycker det även är naturligt i cykelförbundet. Jag tror på omorganisationen och att förändring är av godo. Men med det säger jag INTE att den tidigare organisationen varit dålig. Tvärt om, den har gjort mycket för Svensk Cykel. Men som mycket annat måste man strukturera om för att förbättras och bli ännu bättre.

Det bästa med den nya organisationen är att fokus ligger på ungdom, junior samt U23. Och då är det ju självklart att det blir rubriker då vissa känner sig besvikna. Men det man måste se här är varför fokus är på de yngre, de äldre/eliten finns ju fortfarande med i spelet. Och är de som ska prestera på mästerskap som ex OS de är "våra" proffs som har den uppbackning de yngre saknar innan mästerskap. För att behålla och skapa en större topp behövs det finnas och satsas på en bra bas. Och därför har jag svårt att förstå allt skitsnack och smutskastning. Så se framåt och gör något för att utveckla Svensk Cykel som jag tycker är på rätt spår framåt.

[edit 20:00] Och det jag menade med "gör något" föll bort. Och är såklart RÖSTA på årsmötet!!