söndag 8 mars 2009

8 mars 2009
Min version av kampen
Nedan kan ni läsa den rapport som jag skickat ut till de intresserade som kontaktat mig och vill ha rapport. I och med att jag själv tävlade idag så var det lite svårt att få en rättvis bild av damernas lopp tyvärr. Men jag hoppas att det blev så bra det kunde bli i alla fall. Nu tänkte jag i alla fall försöka mig på att beskriva hur min första tävling för säsongen gick.

Vi herrar startade vid 12 idag och damerna vid 9. Vilket betydde att jag och Emil hade varit tvungna att gå upp ganska tidigt och dessutom fått en hel del dödtid borta i Limasol. Det är heller inte så långt dit så det var inte svårt att göra valet att cykla till tävlingen. Vi fick dessutom sällskap av den 19årige brazilianske mästaren Henrique Avancini. Och det tog oss runt 40 minuter att cykla dit.

Väl på plats så fick vi reda på att stekdroppet ned till stranden hade blivit borttaget på damernas tävling, och det visade sig ganska snart att även vi herrar inte skulle få droppa ned till stranden och steka lite. Det var högvatten och cirka en halvmeter djupt vatten på sina ställen där nere på stranden. Tråkigt tyckte jag, då droppet var ganska roligt på ett utmanande sätt.

Vid uppropet gick det ganska snart upp för mig att jag skulle få stå långt bak i fältet. Jag hade nummer 68 och arrangören ropade upp alla i nummerordning. Jag tittade mig runt lite och såg bara killar med mellan 50 och låga 60 nummer på tröjorna. Jag började förstå vad som var på gång, och mycket riktigt blev jag uppropad absolut sist. Framför mig stod det två Tyskar med hjälmarna på sned och mellan dem en grek med vad som såg ut att vara kolsvarta ben... det var hans hår...

Nåväl tänkte jag, jag är ju ganska startsnabb och tar mig säkerligen upp ganska högt i fältet på asfalten i början av startloopen. När starten gick så fick jag till en ganska bra avancering i dammet. Lite för bra för mitt eget bästa tyvärr. För ganska snart stod jag som parkerad. Jag hade glömt bort vilken härlig syraskuld jag är kapabel till att skapa. När sedan asfaltsbacken var över och underlaget övergick till grus så började jag må lite bättre. Men jag fick stå i ganska många köer under första halvan av loppet. Den första kön blev till på en gred grusväg och nedför. Nervösa premiärcyklister (som jag?) klumpade och hakade ihop sig med varandra. Så det var bara att klicka ur.

Under dagens tredje kö så skötte jag mig mycket bättre däremot. Det var på väg in på första stigen uppför, alla slingrade sig fint upp i ett led. Men jag hade sedan tidigare spanat in en alternativ stig till vänster. Vilket jag tydligen var ensam om för jag tjänade sex positioner på den fem meter korta stigen.

Första varvet gick i övrigt i mjölksyrans tecken och det var nog inte förrän sista delen på andra varvet som min kropp vaknade. Och jag började min avancering. Igår skrev jag ju att jag kände mig bra på de tekniska partierna. Men det visade sig att det var bara jag som kände mig bra. I jämförelse med de jag kom ifatt och de som var bakom mig, så var jag inte så där vass som jag trodde. Men jag var inte kass heller, det var i alla fall ingen som kom ifatt och stressade. Men det som förvånade mig idag var att jag själv kom ifatt och förbi mina motståndare i backarna. Det är inget som brukar hända mig, så det stärkte mig enormt och jag avancerade friskt i backarna på tredje och fjärde varvet.

Sedan när jag var på mitt femte varv så började jag höra motorcyklarna som ligger med tätåkarna, och då hände något skumt. Jag började slappna av och ta det lugnt. Det kan också bero på att jag längre inte såg några motståndare framför eller bakom mig. Detta lite onödiga beteende bidrog säkert till att jag fick en punktering när jag passerade 1km-skylten. Nåväl tänkte jag, jag kommer nog ändå att bli avplockad pga 80%-regeln. Men när jag kom in mot varvning så ville de att jag skulle fortsätta. Så jag frågade om jag fick vända tillbaka lite i "tech-zone" och pumpa upp däcket. Det fick jag, men när jag stod där så passerade fyra åkare. Och när jag skulle ge mig ut på jakten av de fyra så fick jag helt plötsligt inte fortsätta.

Ledaren var för nära målgång hette det då. Nedrans orutin från min sida där. Hade jag bara skitit i att fixa punkteringen och åkt vidare cirka två kilometer till nästa zon så hade det varit lugnt. Men, men. Det var ju första loppet för denna säsong så rutinen hade väl inte satt sig riktigt. Jag blev i alla fall 40de man av 67 startande, och tyvärr första man att inte få köra sista varvet.

Ser man dock till förra året så gjorde jag en bättre insats idag än samma tävling förra året. Då fick jag kämpa för att inte bli varvad och blev ändå varvad. Nu körde jag ju lojt runt på sista varvet och hade kunnat köra ett varv till om jag hade haft huvudet på rätt plats. Så jag är nöjd med premiären. Nu är jag ingång! och det är ett rejs kvar här nere. Syns snart igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar