lördagen den 31:e oktober 2009

Mustasch


Here we go

Nahhh


Se så söt

Yes!



Det gick på skit


Sitter i kommisarie Lasse Petterssons bil nu, Mutan är lagd nästa helg står jag i pole. Kan behövas efter dagens misär. Ryggen gav upp på första varvet. Kul.

fredagen den 30:e oktober 2009

Jag retas

Än så länge har ni inte kommenterat tillräckligt för att få ta del av mitt upplägg och träning. Hehe roligt att retas. Men som tack för att ni har visat lite intresse och lämnat kommentarer så får ni några bilder från dagens rullning. Det var vackert idag:





Chock


Efter att ha stått en halvtimme ute på balkongen och tvättat crossen så tittar jag upp. Vilken vacker chock!

Nytt självförtroende


Idag sov jag lite längre än vanligt, slappade lite mer än vanligt. Men sen funderade jag lite mer än vanligt. Framtiden är på tapeten idag. Jag har skissat, ritat, suddat, börjat om igen och funderat lite till. På bilden ser ni dagens kontor för min del. Köksbordet erbjuder rena tankar, stereon i bakgrunden ger avslappning och den hårda stolen ger koncentration. Jag har nu producerat fram en plan för 2010.

Med min plötsliga arbetslöshet så har jag gått och varit osäker på mig själv ett bra tag. Avskedet tog hårt och jag har betvivlat mig själv ganska länge. Det gick så långt att jag trodde att jag var i behov av en personlig tränare med stor inblick och styrande. För att jag skulle kunna gå vidare och ta ett steg upp i min idrottsliga prestation.

För jag känner att jag gått på tomgång sedan framgångsåret 2007 då jag gick från medioker till en i toppen av svenska mtb-eliten. Under 2007 presterade jag bland annat en andra plats på Lida Loop. Året efter låg jag mest på backen och rullade runt. Detta året har jag varit runt topp 10-7 som bäst och harvat.

Det jag glömt i mitt ältande är att det är jag själv som är den styrande kraften i mina prestationer. Det är Jag som beslutar om Min framtid, Mina prestationer och framförallt Mina mål. Jag är på väg tillbaka och mitt självförtroende börjar komma tillbaka. Jag har inte gått en treårig tränarutbildning för att sitta på bänken och överlåta tränandet av mig själv till någon annan.

Planen är lagd med mer noggrannhet än tidigare och med högre mål än tidigare. Den största skillnaden från tidigare säsonger att jag har en plan redan nu och att hårdträningen inleds senare än vanligt. Vill ni veta mer om min träning får ni ge er röst i detta inlägg.
Nu ska jag ut och rulla, i morgon ska jag ha roligt på CX-cupen i Stockholm. På kvällen ska jag koppla av till Mustasch-toner i Örebro.

torsdagen den 29:e oktober 2009

Ingenting

Idag har jag gjort mest ingenting, tänkte bara att ni ville veta det...

onsdagen den 28:e oktober 2009

Fördröjning

Okej jag har inte riktigt slutat nu, utan för nästan 2 och en halv timme sedan. Är ganska trött och sliten idag faktiskt. Men inte gammal, om ni nu trodde det...

Hur som helst på TräningsTävlingen kunde jag inte prestera alls. Var tokstum i benen. Om det var styrketräningen eller distansen låter jag vara osagt. Men distansen gick lätt, till skillnaden mot styrkan. Det var ingen bra dag idag helt enkelt. Pulsen ville inte upp och jag kunde inte hålla rulle. Så det fick räcka med att spurta lite i starterna på alla tre heat och sedan mest lalla runt. Det kan jag, lalla alltså.

Men jag är inte dummare än att jag kan tyda signalerna från kroppen. Och går det inte att utföra planerad träning på den nivå man ska. Då är det ingen idé att försöka. Inte om man tänker fysiologiskt och att det är tävling på lördag. Bättre att köra 30 sekunders på tisdag och rulla dagen innan så man är fräsch, som Jens Westergren sa.

Nu kanske ni undrar varför jag är så dum att jag går till Vibes och kör styrka efter detta. Jag skulle undrat det också om det inte var för att jag bara körde överkropp och sedan mest fokus på massage och stretch. Det kan jag också, slappna av alltså.

I morgon ska jag tillämpa det jag kan bäst; lalla och slappna av.

Välförtjänt


Efter en dag bestående av CrossTräningsTävling, Vibes for Life och lite planering inför 2010. Vad passar inte bättre då än några timmars jobb vid simulatorerna och de andra maskinerna på Äventyret? Jag börjar nu vid halv. Nästa blogg kommer när jag slutat.

CTT


För er som missat det så kör vi CrossTräningsTävling vid 10 idag. Och kanske även i fortsättningen.

tisdagen den 27:e oktober 2009

Dagens träning

Klockan 09.11 åkte jag ut med bröderna kanel och körde en 5 timmars distans. Det var ganska pigga ben över lag och alla vi tre ville dra ganska mycket. Så det blev lite tid på rulle också då man inte kan åka 3 i bredd. 133 i snitt puls blev det tillslut men tyvärr är inte hastighetssensorn monterad på crossen så jag vet inte hastighet och snitt.

Vid 18.00 så var det dags igen för träning med bröderna. Denna gången kallade Vibes for Life. Jag skippade alla benövningar förutom uppvärmningen och körde alla överkroppsövningar. Jag blir för mör av benövningarna där och vill vara fräsch så länge CX-cupen är igång. Men efter den ska det smiskas på. Puls är oviktigt här men vi var igång en timme ungefär med massage och stretch på slutet.

Vill ni att jag publicerar löpande inlägg varje dag om "Dagens Träning"? I så fall ska jag montera hastighetsmätaren så ni kan få lite bättre siffror. Men först måste jag få tillräckligt många kommentarer, säg 20st om att jag ska publicera "Dagens Träning". För jag har dagligen ca 350-450 unika läsare här på bloggen. Så det är dags att göra er röst hörd. Och ni kan ju passa på att berätta om vilka träningssiffror ni vill läsa om.

Hösten dör

Snart är hon här, moder vinter. Men än så länge så är det bra vacker i naturen. Jag tog bröderna kanel under armen och firade av hösten med en fin långtur plus fika på mitten. Vi passade på att ta några nya vägar ut mot Hedemora/Säter. Men först firade vi av en klassiker ut mot Klingsbo:



Sedan irrade vi vidare mot Långshyttan för att hitta tillbaka på en klassisk väggväg. Denna gången lyckades vi ta den i motsatt håll och på så sätt slippa hammaren. Denna väg ledde mot Husby och Fäggeby. En väg som jag inte kört förut. Förstår inte varför då den var riktigt fin:

Vi svängde sedan mot Säter och där drog Nilsson fram stora ordboken. I Hyltebruk, Småland, där han bodde lite under sin barndom så kunde man tydligen säga "Närma" till allt. Ni som hängt med vet att Nilsson också tror starkt på att man helt allvarligt kan överleva på Öl och Lök. Alltså var detta med "Närma" kanske inte så oväntat. På bilden nedan ser ni ett gigantiskt winerbröd med Nilssons favoritfyllning, jag tror det heter något med Närma. I alla fall så är sylten Närma kameran...

Nyss nämnde Nilsson fick även ett tokryck där mitt under fikat i Gustavs. Det är farligt att ha med mig på träningen, speciellt när jag har kameran med mig:
Min kommentar på bilden; nämen är det inte Babar?:
Efter fikat så fick vi mer sol på oss och vägen hem gick i "Närma" solsken:

Efter lite orientering i förorten Borlänge så fick Nilsson en punktering. Det satt en metallflisa i däcket. Inte konstigt med alla de industrierna som skräpar ned:
Med en halvtimme hem passade även Magnus på att få maskinhaveri. Eller är det en snorkråka som hänger från näsan?:
Jag och Mattias, som hade bråttom hem för en vaccination, puttade hem Magnus ända fram till dörren. Vi tror att han tog av kedjan med flit då det bara var uppför från platsen för hans maskinhaveri.

Tjuvringning


Nu sitter jag och tjuvringer Magnus. Han har mobilen med sig för en gångs skull men tycker att det är drygt när det Ringer. För han kan ju inte svara för att han tränar... Nu e han sur för att det Ringer hela tiden

Närma


Riktigt närma

Nu är det dags


Ut på distans med bröderna Kanel. 4-5timmar sägs det. Mang har reseplanen. 9 skulle vi åkt...

måndagen den 26:e oktober 2009

Mode med blandade känslor

Publiken gillar min stil. Foto: Henrik Öijer

Det verkar som att strumpor väcker känslor. Precis vad jag var ute efter. Jag känner att det är dags nu. Det är dags för något nytt, något roligt, något utanför boxen. Cykelmode är svårt att göra snyggt. Tempodräkter i all ära, men hur snyggt är det egentligen? Och så det här med att man inte får ha skärm på hjälmen, för det är inte snyggt. Vem säger det egentligen? Jag tycker det är snyggare med skärm än utan. Hjälmen och ansiktet ser inte så "rumphugget" ut med en skärm, det blir mindre "svamp" över det hela. En åsikt jag delar med några utanför cykelvärlden.

Som hjälmen så är ju vissa klädesplagg nödvändiga i cykel. Lika så är handskarna. De skyddar och värmer, ibland så torkar de bort svett och annat smuts i ansiktet. De fyller en funktion. Men hur snyggt är det med kortfingrade handskar? Man ser ju bara ut som en skrotlyftande gangster, minus de biffiga överarmarna då. Okej det är ju cykelhandskar och de fyller en funktion. Men jag gillar dem inte helt enkelt. Jag kör faktiskt helfingrade handskar på LVG eller inga alls.

Och så var det det där med strumporna. Varför kan man inte ha långa strumpor? Hur många av er går omkring till vardags och fest i jättekorta vita strumpor? Okej mina regnbågsrandiga strumpor (som egentligen är Marias) matchar ju inte lika bra som de vita med två gröna ränder. MEN måste det matcha? Jag tycker inte det. Jag bar de regnbågsrandiga för att markera en ståndpunkt. Det var lite skratt och dåliga kommentarer om längden på mina vit/gröna strumpor när jag körde Kumla. Så för att visa att det är långa strumpor som gäller så provocerade jag lite. Eller ja jag gillar de färggranna strumporna, men jag hade känslan av att det inte skulle delas med den inskränkta och gamla synen på cykelmode som finns i Sverige.

Men så är det ju. Alla sporter har sina inofficiella klädkoder som man måste följa för att passa in i mallen. Cykel är väl en av de mer strikta och också väldigt konstiga.

Jag gillar inte trångsynthet och mallar man måste följa för att passa in. Visst vi människor gör på detta sätt för att kunna placera personer i fack. Detta för att lättare förstå personer och handlingar och för att undvika en rädsla om att inte veta. Men med trånga fack och små marginaler så kan avvikande beteenden skapa onödigt drastiska och olyckliga händelser. T.ex. den lilla tidningsartikeln om bögstrumporna. Ska man dra det lite längre så har människor blivit fysiskt skadade för mindre. Bara för att man inte passade in i mallen och gav upphov till rädsla/ovetskap. Jag måste bara passa på att påpeka att jag inte alls tog illa vid mig av Tommy Johanssons beskrivning av mina strumpor. Vi känner varandra för väl för att hysa agg.

Med mitt oerhört drastiskt avvikande val av strumpor så vill jag bända lite på mallen för cykelmode. Jag Tycker att långa och färgstarka strumpor är snyggt. Därför kommer jag fortsätta använda mig av dem. Mallen för hur man måste vara stoppar inte mig för att bära det Jag tycker är snyggt.

Upprörande strumpval



Urklippet nedan är från Falu Kuriren och jag har hämtat det från Henrik Öijer som skriver lite om mitt val av strumpor. Vilka han tycker är fula.

Jag å andra sidan tycker att strumporna är fina. Förra helgen; Vita med två fina gröna FCK ränder. Denna helgen; Pridefärgade strumpor. Vad tycker ni, är strumpor något att hetsa upp sig över? Och i så fall vad tycker ni om mina?

Liberal kändis

Synd bara att Darvell får stå modell för bögstrumpor, han hade ju faktiskt röda.

söndagen den 25:e oktober 2009

Det finns hopp

Foton från Lina Karlsson från gårdagens batalj. Skarpa fina bilder med fullt av hopp inför framtiden.






lördagen den 24:e oktober 2009

Crossreslutat

Foto: Henrik Öijer Fler bilder dyker upp på cxcupen.se i morgon.

Nu ligger resultaten uppe på Lite Components Prestige Cross. Jag blev 8a idag, 3 minuter och 52 sekunder efter vinnaren Darvell. Känner mig ganska nöjd men hade varit än mer nöjd om jag hängt med längre i täten. Jag var lite väl feg och släppte in andra, som inte kunde köra i kurvorna visade det sig senare. Men men det är en erfarenhet jag tar med mig till nästa tävling.

Och om Mattias Karlsson försöker tränga sig på innern en gång till så kommer dörren att vara stängd. Han tog mig på innern i andra kurvan efter starten idag och jag tänkte; äsch jag är snäll och släpper in killen. Det var nog där det gick snett och jag fortsatte vara snäll.

När startstressen lagt sig så hamnade jag tillsammans med Fredrik Svärm och vi körde ganska jämt hela loppet. Jag snabbt i sanden och allt annat tekniskt. Några gånger sprang jag tex. in i honom efter trappan. Fredrik körde i sin tur starkt på rakorna. Framför oss hade vi Jesper Dahlström som kom allt närmare flera gånger. Men vi kom aldrig riktigt ikapp honom.

På näst sista varvet var jag bra nära på att komma ikapp då jag gjorde en hård stöt efter droppet och in i sanden. Sedan höll jag farten. Tyvärr såg ju Jeppe detta och ökade ut i sista minuten. Fredrik kom ikapp igen och sista varvet blev riktigt tufft då Fredrik tänkte köra av mig från rullen. Efter sanden gasade han på ordentligt, och det med all rätt då allt efter sanden och in till sista kurvan in i mål var där jag tappade jämt.

Jag bet i för om jag hade gett honom minsta lilla lucka så hade han tagit spurten. Skulle vi komma in tillsammans i sista kurvan var jag ganska säker på att jag skulle ta det. Men nu blev det inte något av ovanstående. Fredrik laddade på så friskt att han kavlade av tuben bak i tredje sista kurvan. Så jag rullade enkelt i mål som 8a.

Nu är det snart fest uppe på lugnet med järngänget i Falun. 38 personer mer eller mindre dyker upp. En perfekt uppladdning inför nästa helg. Då är det huvudstaden som bjuder på cross och jag tänkte vässa armbågarna och ladda hårt överallt. Det är såååå skoj med Cross!

fredagen den 23:e oktober 2009

Jag är grinig


Ja jag blir det ibland. Oftast inför hemmatävlingar eller tävlingar då jag inte reser till tävlingsplatsen dagen innan. Vet inte riktigt vad det beror på. Vissa gånger är värre än vissa. Men jag antar att det har med fokus att göra. Och när jag är hemma kan jag väl inte riktigt fokusera eller slappna av lika bra som när jag är borta. Vilket är knepigt. Jag borde kanske göra som hockeylagen när de vill bryta hemmaplan-stressen; bo på hotell dagen innan.

Idag är en av de lite värre dagarna. Jag känner mig inte förberedd. Detta även att jag nött banan in i absurdum. Uppladdningarna har inte gått så bra idag heller:
*Jag fick inte i mig någon lunch för att jag mådde illa.
*Jag slant med framdrevet när det skulle av idag så att jag skalade av en massa hud på tummen.
*Jag slant också med yxan när jag slog ned spett så att jag nu har en bula på vänsterhanden.
*Sen bonkade jag nästan när jag rullade med Team Kanel.
*Som grädde på moset så spurtade Mange ned mig i Skuggarvsspurten.

Det som är lite konstigt är att jag egentligen inte alls borde känna mig oförberedd och ofokuserad. För de två inledande tävlingarna i CX-cupen har ju skitigt sig för mig. Den ena jobbade jag på och den andra strulade jag på. Och jag har ju faktiskt inte alls samma fokus på CX-cupen i år mot tidigare år. Jag vill bara köra för att det är så förbannat kul och resultaten får komma som de kommer. Hade jag haft en större sponsor i ryggen och en bättre uppladdning och/eller bättre ekonomi så hade det varit helt annorlunda. Men nu är det som det är.

Så varför är jag grinig? Ska jag ta mig en hojt och bara slappna av?

Känner ni igen er när det kommer till känslor innan tävling, speciellt hemmatävling?

Depån har öppnat



Överlevnadskurs

Mattias "Valpen" Nilsson säger att Öl och Lök är det enda man behöver för att överleva. Var han har hört det får han själv svara på. Men han har fått det hela om bakfoten. Det är vätska och något runt som kan kan överleva på; Kaffe och Ägg är det enda kroppen behöver för att överleva.

torsdagen den 22:e oktober 2009

Sveriges snyggaste affisch

Ni hittar nu också startlistor på Lite Components Prestige Cross.

Supersupporter


De perfekta stövlarna. Fodrade och med gott om luft. Ni hittar dem på cykel & fjäll.

Storarslat blåmärkes tävling


Yepp. Direkt översatt från den engelska hemsidan jag hittade tävlingen på. En tävling som är för cyklister som har en häftig eller fet skada att visa upp. Som typ den ovan. Klicka in er på Bikemag.com för att läsa mer. Roligt värre och en omväxling i vad som verkar vara pryljagartider. I alla fall om man tolkar Micke Salomonson och Henrik Andersson rätt. De har snöat in på tub och elektronik. På MTB.

onsdagen den 21:e oktober 2009

Det kittlar i bena


Att hjälpa Nilssons att flytta var roligt och fikan smakade och satt fint. Men grodan satt... eller ja sitter kvar ännu. Shit vad mastig den var. Jag orkade inte ens äta upp hela, det hade nog varit bättre med en maräng. Då hade ju Ulf fått utnyttja hela kassaregistret också. Det är lätt att vara efterklok.

På träningstävlingen bestämde vi att köra 2 varv per heat istället för 3. Det var mer kött för panget helt enkelt. Och jösses vad jag köttade. Dagen till ära invigde vi sandlådan också för att testa vad den gick för. Och ja, den kommer ge möra ben en riktig slakt. Även fräscha ben kommer att dö. Jodå det lovar jag.

Jag dog två gånger idag och återuppstod, tredje gången på tredje heatet kunde jag inte leka Jesus längre. Totalt död. Ojojoj vad jag fick slita idag, med grodan i halsen. Och det känns i benen nu. Det kittlar sådär härligt som det gör när man har loggat en riktig slakt i träningsboken. Trots grodan kan jag somna med gott samvete.

Just det! Gårdagens tungben berodde helt och hållet på hjulen... Så måste det vara.

Flyttfika


Ulf Nilsson bjuder stort och använde nästan alla knappar på kassaapparaten. Det var bara marräng som fattades

Mumms


Jag vet inte hur jag sover egentligen. Jag vaknade av klockan vid 8 men lyckades inte vakna på riktigt förrän nyss. Så jag tvingade mig ut på en förefrukost promenad för att vakna. Raggarmeal, det såg gott ut.

tisdagen den 20:e oktober 2009

Trötta ben

Idag har jag tränat med Darvell. Först Vibes sedan skulle vi ut på distans. Jag skyller på att det var dimmigt som tusan och att mina kanttrådshjul går tungt. För jag fick ta i för kung och fosterland bara för att rulla lika snabbt som Darvell utför idag. Mysko. Vi skulle köra över Ryggen och sedan runt Runn. Men jag gav mig så fort vi kom till Ryggen och den gamla delen av Gävlevägen. Där tog jag nya Gävlevägen hem till Falun igen, in i dimman.

Imorgon kl 17.00 hoppas jag dock på nya ben. För då ska det köras crossträningstävling på den nya banan. Jepp! givetvis måste vi följa traditionen att ändra på banan i sista minuten. Klicka här för mer info.

För att göra mitt träningspass än mer trivsamt såg vägen ut såhär några gånger, det smakade gott i mina klena ben.

Hej då Magnus. Jag är klen och rullar hem.

Inte bara klen utan smutsig också.

Jag gick bokstavligen in i dimman på väg hem.

Det blev en del foton på vägen hem, dimma är ju trots allt lite vackert. Även om prestationsmässig dimma kan vara lite jobbig att handskas med.

Vet inte varför jag fastnade för denna bilden. Vet ni?

Jo då vackert.

Det var dimma även på Lugnet idag. Vackert. Ja faktiskt.

Avslutar med en bild på den nya sandlådan. Vackert på ett helt annat sätt.