Barmarkspremiären på MTB avklarad

Som av ett mirakel så sken solen galet mycket idag och jag hade tid över för lite cykling. Valet var enkelt, jag styrde styret mot Jungfruberget aka Punkaberget. Där stigarna smälts fram först. Här nedan har ni en gigantisk bildberättelse om mitt pass och även MTB-statusen på Jungfruberget OCH Lugnet! En RR helt enkelt, för er som är lagda åt det hållet:

 Ni som är bekanta med Jungfrubergets TräningsTävlingsSerie vet precis vilken parkväg detta är. Det är första lilla backen upp mot banan efter gångbron över Lugnetleden. Fin status med andra ord.

Återigen för er som vet: till höger är första stigen efter starten. Det har töat på bra och var helt snö och isfritt. Lite glansis kom dock innan man kommer upp på parkvägen.

Parkvägarna var som sagt lite isiga, men med lite alternativa spårval så tog jag mig fram och här även upp. Detta är brantaste backen på banan. Åkbart.

Soligt och Suddigt på Samma gång.

Parkvägarna var dock inte bara isiga, de var snömoddiga ibland också = bättre träning.

Vill du ha stock?

Övar CX-hinderhoppning så klart. Jungfruberget har allt.

Idol-stock-bild till Henrik Öijer.

Utsikt från högsta punkten innan det bär av nedför "Martins stup".

 Idol-sten-bild till Adam Steen. På väg utför stupet. 

Okej Jone Steen får också en idolbild. Bara för att han har så uppdaterad blogg. Jag mitt i stupet.

Det fanns snö på stigarna också, som här i stenkistan. Men här var det faktiskt av godo då det gick snabbare än vanligt och punkarisken var minimal.

Efter nästan ett varv på banan bestämde jag mig för att åka mot Lugnet. Här i Öijers favoritbacke, mot TV-masten (eller är det ett torn?).

Slirigt uppför.

Snabbt och slirigt utför...

Lite väl slirigt, och så var det någon som lagt en sten under snön.

Fettot flög över styret. Ser ni var fettot landa? Tur att snön var mjuk, dock var cykeln inte lika mjuk. Jag känner en lårkaka komma krypandes. Som grädde på moset flög jag över styret en gång till 400m efter detta. Då tog jag en genväg genom blåbärsriset och där gömde sig en elak stubbe. 29" ska ju rulla lättare över ojämnheter säger dem... känner mig lurad.

Vissa ser cykelspår på väg till skidspåren, jag såg skidspår på väg till cykelspåren. Skilda Världar...

Jag var tvungen att se statusen på de handbyggda stigarna. Här är enda kurvan utan snö på Every Time She Smiles. Jag såg dock att det verkade snöfritt vid Sjulsarvsstugan. Men det var massa snö i vägen.

Så jag åkte lite skoterspår tillbaka mot Jungfruberget istället. Galet packat och snabbt.

En avslutande stämningsbild. Jag njöt hela passet och har ingen pulsdata, ingen GPS-data och inte ens kilometer-data. Den enda datan jag hade med mig hem var 2 timmars ren och skär njutning. 10 av 10 slangar.