Kumla crossen

Foto: Henrik Öijer/CX-cupen

Då var min första deltävling i CX-cupen körd. Jag åkte ned med Team Kanel... ehh jag menar Kalas. Vilket var en trevlig resa och de där speciella tävlingskänslorna blossade upp igen. Senaste tävlingen jag körde var ju Finnmarksturen och det var ett bra tag sedan. Och nej jag räknar inte Vista MTB då jag inte riktigt kunde deltaga fullt ut.

I Kumla hade Almby IK och Ola Hellström som vanligt förberett sig till det yttersta och banan var än bättre i år än i fjol. Det bjöds även på lite mer lera och halka än vad jag kan minnas från i fjol. Fikat efter tävlingen var dock lika gott som tidigare och det märks att tävlingen arrangeras av cyklister.

Mitt lopp startade bra. Först efter horder av komplimanger för mina fina strumpor så fick jag också äran att starta i andra led istället för tredje som jag först blev tilldelad. Det var säkert för mina fina strumpors skull.

I starten så fick jag inte riktigt i skon i pedalen först, men det gjorde inte så mycket då de andra inte heller var så kvicka. Tack vare lite spurtande och smarta spårval så var jag dock långt uppe i täten. Så pass långt upp att jag var en av dem som nästan körde över Magnus Darvell när han lade sig i första kurvan. Jag höll sedan rygg på honom och i nästa kurva så bestämde han sig också för att ta med sig ett band. Han är fin och också snabb. Jag var inte lika snabb.

Men jag hittade snart mitt tempo, efter jag åkt lite bakåt i fältet. Jag och Linus Dahlberg åkte runt några varv och kivades lite. Han drog som ett lok på rakorna och jag tog ikapp och ibland förbi i kurvorna. Vilket verkade vara lite av min melodi. För när vi sedan fick sällskap av Jesper Dahlström och Niclas Andersson så upprepade sig samma melodi. Bara det att Linus hade åkt av och det var nu Jesper som höll farten.

Men jag blev piggare och piggare snabbt, så ganska snart hjälpte jag till med dragjobbet också. Ibland blev jag lite för ivrig och fick lucka. Men vi fick in harmonin där efter ett tag. Ganska lagom till att jag snubblade i trappan och råkade sparka till vänsterveven lite olyckligt. Vilket gjorde att jag helt plötsligt tappade kedjan. Först försökte jag få på den som man gör vanligtvis, men det gick inte. Det var för tight i styraren. Så jag fick gå vidare till depån och låna till mig en av Jens Westergrens insex-nycklar. För det enda sättet att få på kedjan var att skruva loss styraren, lägga på kedjan och sedan skruva fast styraren igen. Något som jag tappade väldigt mycket tid på.

Jag gick från 8de plats till ca 20-21. Och det med bara 3 varv kvar att köra. Men jag fortsatte och det var fortfarande lika kul att köra runt på banan och sladda i svängarna och leran.

Till mitt roande så lyckades jag förvirra några av de jag körde förbi också. Pumpen trodde ett bra tag att jag var i ledning, måste varit för de fina strumporna. Men han fattade väl vid tredje gången jag sade att han hade kört förbi mig när jag var i depån. Under de två varven jag fick köra så körde jag upp mig till 16de plats. Att jag inte fick köra det sista berodde på att Jens, Magnus och Mattias Wengelin som låg 1-2-3 körde om mig på näst sista varvet.

Lite tråkigt var det med haveriet, men samtidigt var det väldigt roligt att känna att farten inte helt övergett mig. Så det finns lite hopp till resterande tävlingar som jag ska köra i XC-cupen. Nästa tävling på schemat är ju till och med en hemmatävling.

Lite Components Prestige Cross går nu på lördag!

Och om det finns intresse så kan jag ordna fest efteråt. Maila eller lämna en kommentar om du/ni är intresserade.