Idag väl uppe på podiet så flöt allt på och efterråt kommer jag knappt ihåg vad jag sa. Precis som de där dagarna när allt stämmer på en tävling, man kommer in i flytet och allt känns så mycket enklare samtidigt som man har svårt att minnas detaljer av vad som hände efterråt. Förrutom att det bara kändes bra och man presterade på topp. En underbar känsla.
Hög på endorfiner gav jag mig ut i det strålande vädret för lite löpning. Först hade jag tänkt mig ett gäng intervaller och började med en fin uppvärmning på 5 minuter och 25 armhävningar. Sedan lastade jag på en 30 sekundare bakom vårat nya hus. Efter det blev jag nyfiken på snöläget i elljusspåret i skogen på andra sidan vägen och "joggade" iväg dit. Väl där var det för mycket snö men känslan av det lite lägre löptempot tilltalade mig. Så jag fortsatte på vad jag upplevde som min tröskel. Efter 30minuters aktiv tid kom jag till ett vägskäl, till höger hemmåt och till vänster en lång väg hem. Funderade ungefär en sekund sedan tog jag vänster och löpte oavbrutet ca 30 minuter till. Väl hemma så hade jag avverkat 11km på 1 timme och 3 minuter. Helt ok, och framförallt oväntat att jag kunde springa så länge. Det har jag aldrig lyckats med utan att få sluta på grund av mina benhinnor. Löpträningen har gett resultat.
Bildresultat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar