Upplägget då? Jo inför alla spurter, bergspris och målgång skulle det köras olika intervaller, ett spinningpass inför varje viktiga moment i loppet helt enkelt. Det blev 8st "pass" totalt och där emellan så spann vi ur oss på cyklarna. Riktigt roligt och gjorde att jag blev sjukt tävlingssugen då jag kände igen varje litet motlut och sväng i de viktiga momenten från cykelvasan. En bra trigger som resulterade i att jag var bra slut efter varje "pass".
Men att cykla på en spinningcykel var en utmaning och då tänker jag inte på det (halv)fasta navet. Det är jag mycket van vid (och fick mig också att längta tillbaka till Velodromen). Utan mer det att det är rätt omöjligt att få till en bra och riktig sittställning. Styret är antingen för nära eller för långt bort. Jag började med att ha det ganska nära och hyffsat cykelspecifikt. Men det funkade inte alls när jag stod upp, speciellt inte när man ska stå "i tvåan"... Alla dessa grepp alltså. När ska de sluta envisas och bara göra det rätt? Hur som så kom krampen i framsida lår som ett brev på posten av detta raka stående över pedalerna efter 1,5h. Efter det så ställde jag fram styret max och fick en mer tempopostion sittandes och en sjukt mycket bättre position ståendes. Tempopositionen var dessutom rätt skön och gjorde att jag kunde veva på friskt sittandes.
Det gick åt rätt mycket vatten under passet och jag hade med mig 50cl sportdryck och tre stycken mineraltabletter just på grund av värmen. Dessutom klämde jag en koffeingel när krampen var som värst och en halv "Da PEF" kaka från Kung Stalle efter halvtid.
Vi körde efter tätens tider såklart men eftersom att de var lite slöare iår än i fjol så blev spurterna lite konstiga. Många lite väl långa. Men det gjorde inte mig något då jag ville bli trött, och trött blev jag. Nästa år kör vi igen!
Bilder från mitt lidande (för er som missade det på Instagram, Twitter och Facebook):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar