Surealistisk vändning

I onsdags begravdes min kära farfar, i torsdags skrev vi på och fick nycklarna till vårt hus, i fredags jäktade jag igenom arbetsdagen och jobbade över duktigt, idag har vi flyttat allt i förråden och garaget till huset och snart väntas besök och middag, i morgon ska mamma och Jennys födelsedagar firas på Ödängla.

Intensiva dagar och inte mycket till eftertanke från begravningen. Men idag fick jag lite egentid och en paus i allt när jag tog crossen ut till Ödängla för att hämta föräldrarnas minibuss. Det blev lite bråttom och jag orkade inte byta till mtb-pedaler. Förhoppningen var att temperaturen skulle stiga fint i solskenet... Så var inte fallet och jag skulle nog sett till att i alla fall tejpa igen ventilationsnäten fram på landsvägsskorna då temperaturen höll sig på minus sju. Intervallerna gjorde föga till värme i fötterna men huvudet och låren blev heta i alla fall. Fick en hel del mysiga bilder från de kylslagna 45minutrarna också.

Mitt i passet kom jag att tänka på dig farfar Hans, hur du in i det sista höll dig i form och kom på nya sätt att utvecklas. Vi hittade din ryggsäck, som du fyllt med ett par tegelstenar, när vi samlades i huset efter begravningen. Du lade till vikt i ryggsäcken för att vänja dig vid att bära tungt, till sommaren skulle du nämligen bära golfbagen på dina golfrundor. Saknar dig farfar.