Nutritionslära om att skapa gas

Som mina kära läsare vilka av er som är cyklister kanske vet. Så blir man lite ostabil i magen efter en lång och hård tävling. Och särskilt om det har varit lite kallt om magen.

Varför? Jo oftast så äter man en bra frukost ca 3-2 timmar innan start. Sedan "äter" man inte mer än några liter sliskig sportdyck och gel (jag åt 5 igår), kanske en energibar på sin höjd om det är lopp över 5-6timmar. Vid riktiga mtb-långlopp så är man ute runt 4 timmar. Och sedan kommer man i mål. Då kanske man klämmer i sig någon gratis bulle eller två (igår tog jag faktiskt 6st gifflar). Sedan tar jag i alla fall en väl avvägd "shake".

Efter det så bjuds det allt som oftast på en gastronomiskt komponerad pastasallad. Igår bestod den av (i storleksordning): Lök, Ost, Skinka, Pasta, Grönsaker. Har man sedan en lång väg att åka hem, eller som jag igår; är lat. Så blir det ofta snabbmat i form av pizza, hamburgare eller liknande. Har man flyt får man denna första ordentliga måltiden 8-9 timmar efter ens frukost. Jag fick min pizza 11 timmar efter frukost.

Allt detta är inte bara ett bra recept på hur man håller igång intaget av energi och hur man återhämtar sig bra vid tävling. Utan det är också ett mycket bra recept på hur man skapar optimalt med gaser och en lite otrevlig stämning för omgivningen. Vissa reagerar snabbare än andra och vissa lite långsammare. Jag tillhör de senare. Och för att bota det hela så blev det ärtsoppa med vitlöksbröd idag. Maria är inte rädd om livet hon heller, då det var hennes val av middag.

Maria har feber

Hon vill bo i glassfrysen...

Orka!?

Jamenvatusan! är inte nedanstående rapport en av de längsta jag skrivit?

Nu har jag 3st frågor till er som läser här jag jag vill jätte gärna att ni svarar på dem.

1. Orkar ni läsa mina långa rapporter?

2. Gillar ni mina långa rapporter?

3. Ska jag skriva kortare rapporter men fler inlägg?

Vill ni utvärdera Ja/Nej svar så läser jag gärna de utvärderingarna, annars räcker Ja/Nej långt.

De 10 första av er kommenterar får en valfri energikaka ur mitt Powerbarförråd.

Men det är Finnmarksturen

Jag hade inför starten igår glömt hur otroligt jobbig Finnmarksturen är. I år var den dessutom dubbelt så jobbig tack vare alla blöthål och att jag körde solo från 6mil kvar och ända in till mål. Eller ja med 1km kvar kom Micke ikapp mig...

Hur som helst, nu tar jag er igenom loppet. Mitt lopp.

Starten gick som vanligt med en viss fördröjning och ingen förvarning. Men det är Finnmarksturen. Jag hade dock den bästa parkeringen ett snyggt tält att hänga vid så jag var harmonisk. Team Kalas med sportchefen Jonas Gunnarsson var till "Birken" i Norge nämligen. Och då ställde jag upp för att ställa upp Kalas-tältet på Kalas marknadsplats. Precis bredvid starten.

Så jag kände mig lugn när fältet rullade iväg och lugnare blev jag då jag kände att jag lätt hängde med. Okej vissa gånger slet jag mig röd, men jag släppte inte. Öijer drog lite i täten på några stigar där i början. Vilket var bra. Tempot var då jämnt och så högt att det inte kunde komma ifatt några tröttingar bakifrån.

När jag gjorde likadant, drog på en stig, så funkade det dock inte lika bra. Det var bara Jesper Dahlberg som hängde med, resten släppte lucka. Men det var väl för tidigt för att gasa på helt enkelt. Men det dröjde inte så länge tills det var dags att gasa. På väg in mot första matkontrollen i Sunnansjö så är det en lång stig och där passades det på att gasas.

Öijer strulade till det lite i något surhål och sedan såg jag inte honom förrän jag var i mål. Någon annan jag såg flera gånger var Fredrik Edin. Som flög förbi mig och Öijer när det strulades. Jag försökte gå med men lyckades bara med att precis bli avhängd och stum. Dock så flög Edin inte så länge, en gren i drivpaketet satte stopp och jag flög förbi istället.

Men lik förbannat var jag avhängd. Alexander Blomqvist kom ikapp mig på asfalten och vi växeldrog lite. Men jag var för stum för att göra någon skillnad. Sedan kom Edin och Lars Bleckur ikapp, och då blev det fart igen. Trots min stumhet hjälpte jag till lite. Efter ett tag kom vi ikapp.

Sen andades jag ut i klungan ett tag innan jag var med och gick runt igen. Jag tajmade mina växlingar bra då jag lyckades komma först in på stigen innan första bergspriset. Den var sjukt blöt och blöthålen var också riktigt djupa. Jag körde väl inte tillräckligt fort då Bleckur gick om. Jag passade då på att ge honom en rejäl tackling. Ofrivillig så klart. Jag slant på en rot...

I backen upp till bergspriset tappade jag täten. Stefan "motorcykeln" Carlsson kom dock ikapp och jag slängde mig in på hans hjul. Det är helt sjukt var han kan mosa på grusvägarna. Som tur är så kör han inte lika snabbt i skogen. Så man kan vila. Men även att han är så stark ville han ha draghjälp, eller vila för hans del då. Trotts min stumhet hjälpte jag till. Vi kom ikapp Blomqvist som lade sig på hjul och stannade där.

Med 6mil kvar var jag rökt och ångrade djupt att jag inte gjort som Blomqvist och legat kvar på rulle. Ungefär där så startade min bittra period. Det är verkligen inte kul att köra i de djupa Ludvika skogarna helt ensam. Speciellt inte när det är långt upp och längre ned till nästa grupp bakom. Och jag kunde ju inte stanna och vänta precis då jag låg och pressade på viktig poängplats. Senare när jag passerade Ljungberg så pressade jag dessutom på sista prisplats.

I sista backen med 10 km kvar var det 2 minuter bak till nästa och jag kände mig lite lugn. Men visste samtidigt att det var en jobbig bit kvar. Tyvärr kunde jag inte pressa på så mycket då jag var helt rökt och hade kört med kramp i båda benen sedan 1,5 mil tillbaka. Självklart så kom Micke Salomonsson ikapp mig med 1 km kvar.

Vi växeldrog lite men jag ansträngde mig inte. In till sista stigen passar Micke på att stöta förbi och gå först in. Ett bra val då jag istället passar på att missa sista spången över sista bäcken på banan. Jag kan bittert konstatera att bäcken var knädjup igår.

Jag tror jag skrämde livet ur Börje Lindberg när jag gick i den där bäcken. För det kom många avgrunds vrål och klassikern för mig "Helvetes jävla skit", dessutom råkade det slinta hur "jäkla skit bana". Han sa så förskämt; Men det är ju bara 600m kvar...

Jag hade svårt att var sympatisk med 6 mils bitterhet plus ett mycket bittert dopp bakom mig. Stackars Börje, jag menade inget illa men bäcken var droppen. 8a blev jag tillslut, vilket är helt Ok för en talang som mig. Jag är glad över den placeringen och Maria gjorde mig på bättre humör när jag kom hem. Det bjöds på pizza och som grädde på moset; himmelsk kladdkaka med vispgrädde. Hon vet att vägen till mitt hjärta går genom maten. Nu har hon en ännu större plats där inne i hjärtat, min ängel är fantastisk.

Resultat Finnmarksturen

Här har ni lite lektyr

Pallen Finnmarksturen

Jesper Dahlström. Jens Westergren. Calle Friberg. Alexander Blomkvist. Stefan Carlsson. Lars Bleckur. Micke Salomonsson. Jag blev 8a pga klantvurpa ned i en bäck med 500m kvar. Och missade som vanligt pallen. Nä ja e int bitter...

Bliddagbok

Och nej jag är inte arg, det var den bästa bilden jag fick till på min nya frissa. Den blev inte alls rosa, mest brun och fin. För att toppa allt detta feminina så satte jag mig och sydde några lappar i mina jeans:

Ser ni vilka härliga spår jag sprätte till idag.

Strawberry

Jepp. Som vanligt när jag kommer till 90 grader blir det något galet. Idag blev jag en jordgubbe. Undra vad Maria säger

Jösses

Jag hann ändå med att sprätta på cykeln, äta och hinna i tid till frisören. Det trodde jag inte. Något annat som jag blev förvånad av idag var mina sprättiga ben. Jag kände mig pigg och full av energi när jag sprätte runt på jungfruberget. Imorgon ska det gå fort!

Zzzzz

Att man kan sova så länge. Och att man kan bli så trött och seg av att sova så länge. Det förvånar mig.

Jag gick till sängs vid 11 i går kväll och vaknade inte förrän klockan 9. Det var länge sedan jag sov så här länge, men det kanske behövdes?

Vanligtvis går jag och lägger mig vid 11 om jag har tur. Det händer att jag ramlar i säng runt 12 ganska ofta. Och då går jag upp till jobbet vid 7 på morgonen som senast. Ibland har det hänt att jag gått upp klockan 6 när jag gått till bädds klockan 12. Det har inte varit några problem. Några koppar kaffe och full fart på jobbet sen är man uppe i 110% igen.

Men nu när jag inte har något jobb att oroa mig om så verkar det som att proppen har gått ur. Jag är sjukt seg och trött om dagarna. Men så har jag inget att stressa upp mig för heller. Mitt största bekymmer idag är att jag har planerat att rulla minst 1 timme innan lunch och min klipptid klockan 13.45 hos 90 grader. Det ser ut att bli tight för det regnar ute och jag vill inte smutsa ned min nytvättade hoj...

"Det är mycket nu"

Lite roliga nyheter

Satt och slösurfade när jag stötte på detta:

http://bikemag.com/gallery/trek-wind-tunnel-tests/

The Downhillaz tar mer och mer efter The roadies. Undra vad resultatet av testen blir?

Sedan hittade jag en mysko film från cyclesport. Dennis Nystrand kommenterar alla Cykel City-åkare (plus lite till) och alla andra åkare i fältet förutom de åkare som kör för gamla cyclesport, som nu kör i laget som enbart går under namnet Team Magnus Maximus Coffee.com.

Mysko tyckte jag, vad tycker ni?:

http://www.youtube.com/watch?v=jbERXCAe_OE&feature=player_embedded

Trist dag

Mina sista dagar på jobbet är räknade. Det känns tungt. Mest för att de dagar som är kvar mest känns ganska menlösa och fulla av ingenting. Igår var det roligt, då gjorde jag mycket. Men idag har det mest varit uppgifter som är tunga. Lämna över telefon, nycklar, planeringskalender och förklarat framtida bokningar och personal.

Jag har ju i och för sig något nytt på gång redan. Men det är inte tillträde där förrän årsskiftet verkar det som. Jag kan ha tur att det blir lite tidigare. Tiden från den 31 augusti tills dess ser dock ganska oviss ut. Jag får fylla den med cykling helt enkelt. Det kan vara bra att passa på.

Cross-cupen går ju då. Och idag var det en kille som hörde av sig och ville köpa min gamla Casati. Vilket är bra, för jag måste ju ha en ny cross denna säsong. Och blir det som jag vill så kommer det bli en riktig värsting från Cyclecomponents.com.

Senaste svaret från min intresserade köpare var dock lite jobbigt: "Jag kommer att vara borta från kontoret fr.o.m. 2009-08-27 och kommer inte tillbaka förrän 2009-08-31."

Hur ska jag klara mig att vänta över hela fredagen och helgen?

Nu ska jag ge mig ut på stan och kolla på skor för att skingra tankarna. Jag ska nog titta in till min spons-Frisör 90-grader och fixa klipptid också. Det kan vara roligt med en förnyelse i dessa tider.

Regn, regn, regn

Åhhh var roligt, åhhh va roligt!

Minns ni den från Pappi Raul? Hoppas att det regnar på lördag, hela dagen, bara öser ned. Jag gillar det. Det är dock lite svårare att träna i regn så här i slutet på säsongen. Jag skulle behövt en sparringpartner på dagens intervallpass.

Först tänkte jag köra med Öijer och Westergren. De skulle köra LLSM-banan vilket jag kunde hängt med på om jag inte skulle jobba...

Snart, snart så kan jag träna när som helst. Den 31 augusti är snart över och då är mitt arbete över på obestämd tid. Men känner jag mig rätt så har jag snart en sysselsättning igen.

Hur som helst. Jag fick köra intervaller själv idag istället och jag passade på när jag hade tid. Min fria tid inföll lagom till en av dagens härligaste störtskurer. Så de 4st planerade 5orna i backe blev 3st. Inget jag lider så mycket av, är ju en talang så det är nog lugnt. Tycker synd om sjuklingarna Öijer och Westergren som måste plåga sig igenom +4timmar distans för att blir bra. Frågan är bara om de blir bra eller om de bara blir mer sjuka? Det vet vi snart.

Efter träningen kallade jobbet igen. Jag och Österling åkte ut till Varpan och tillsammans med Janeröd, Flink och Nyström så körde vi två uppskattade äventyr. Med samma grupp. Först var de ute i 2timmar i ösregnet. Sedan fick de lite blandade ostar, kex, oliver och frukter tillsammans med lite cider inne värmen. Efter det slängde vi ut dem i regnet igen för 45minuters äventyr. Under den tiden dukade jag och Janeröd fram grillmiddagen och dukade fint. Idag slog vi dessutom rekord antal tända ljus.

Nä nu kallar SVT1, klockan är 22.00 och Tru Blood går för fösta gången på Svensk tv. Yes!

Talangjäveln

Jag skulle ut och träna lite intervaller idag hade jag tänkt. På morgonen träffade jag Öijer som hade sitt mål satt; alla backar från hans hem till Lugnet och sedan tillbaka igen. Han klarade av det också...

Jag tänkte åka ut vid 4 efter jobbet. Jag kom hem klockan 5 och var slutkörd i huvudet, ingen energi. Så jag väntade till kvart i 7 istället. Uppe på Lugnet så körde jag uppför serparna för att värma lite. Hälften upp mötte jag Fredrik Ericsson som precis kom ut från VIP-stugan. Han kom ut från ett möte och frågade hastigt vad jag skulle göra. Försöka träna var mitt svar. Han kontrade med att det gick bra att låta bli och vara en talang istället.

Jag kom 10 meter längre sedan mötte jag Björn Stenberg och fastnade i ett samtal om Falun som idrottsstad och så givetvis Velodromen. Efter ett tag kom Peo Karlström ut från VIP-stugan och så fastnade jag ännu längre.

När jag kom loss körde jag upp till toppen och sedan öste jag ned på SM banan. Sedan vände jag upp igen och köttade upp för serparna. Det var inga större problem för mig att ta mig upp, men det var inte helhjärtat. Jag körde på halvfart men ändå snabbt. När jag kom ned igen efter att ha bombat nya MTB-stigen så såg jag Björn igen. Han hade fastnat i foten av Sjulsarvsbacken.

Så jag snackade lite igen med honom och "Team Carls" som var ute och tränade. Sedan kom det en bil och alla var tvungna att avsluta snacket. I bilen satt Adam Steen och vi stannade givetvis för att snacka ett tag till. Sedan vände jag hemåt efter ett pass på 45 minuter där jag låtsas träna, Talangjävel som jag är.

Mitt batteri

Maria måste ha hörsammat min önskan om att byta batteri. Igår gjorde hon negerbollar som jag njuter av idag efter lunchen. Med en lunch bestående av blodpudding och kaffe till bollarna så måste väl mina batteri vara laddade?

Mycket cykel helt plötsligt

Läst i Dalarnas Tidningar:

- Vi måste snegla på och lära oss av Vasaloppet. Se, hur det har utvecklats från att bara ha varit en skidtävling. Vi vill samarbeta med andra större arrangemang.

- Vi har till exempel en stor musikfestival i Arvika, vi har Vansbrosimningen och Finnmarksturen på cykel i Ludvika. Till exempel kanske man skulle kunna ordna en cykeltävlig efter rallyts Gravendalssträcka.

Roligt att de tänker cykel mitt i vintern istället för skidor. Jag skulle gladeligen köra cykelloppet om det blev av. Rally och cykel, vilken fest.

Att göra en Jone

Okej att göra en Jone är inte att bajsa mitt på vägen som Henrik "bajshumorn" Öijer tror. Nej det är att markera sitt revir på vägen. Så nu var det sagt. Jone är fin. Och då var det sagt också.

Idag tog jag hojen och brände ut på LLSM-banan när det visade sig att jag gjort klart dagens jobb tidigare än väntat. Solen sken och hojen tiggde om att bli grusvägssmiskad. Jag var inte sen att ge efter.

Benen tuggade på lite halvhjärtat den första biten från Falun innan jag gick på banan vid Lundbergs fäbodar, precis där Törnbergs stig(väg) korsar vägen. Sedan fortsatte jag att mala på lite längs grusvägen in mot Bjursås. Efter lite sick-sackande svängar på humörhöjande stigar så var jag ganska snart inne i Bjursås. Och påväg ut därifrån så började benen svara lite bättre.

När jag väl kom in i skogen igen så blev det väldigt blött väldigt snabbt. Det regnade massor i fredags och allt vatten höll nu på att rinna av bergen, som det finns gott om i Dalarnas Schweiz. Ni som ska köra LLSM, bered er på vatten i stora lass. För banans stigar används också som små bäckar.

Hälften in i passet blev jag energitrött och klämde en bar. Sedan tuffade benen på igen. Men jag verkar inte hitta den där energin som fanns innan Cykelvasan... än. Men jag vet att den finns där. Jag vet också att Vasan, plus väggpasset, plus sent jobb under veckan som gått. Har slitit på kroppen. Och det finns ännu gott om tid till Finnmarksturen för att kroppen ska få återhämtning.

Det blev 3.30 på pulsklockan idag, men tyvärr ingen puls. Det verkar som att bandet har gett upp trots nytt batteri. Eller så är det klockan som behöver ny energi... Om man bara kunde byta batteri i kroppen också...

Jag utförde även ett test av ett nytt plagg idag. Ett plagg som ska ge mer energi och som faktiskt levererade över förväntan idag. Så jag kör med två sådana plagg på Finnmarksturen. Det kommer ge mig ett bra försprång mot alla andra. För det är ingen mer än jag som kör med detta plagg.

(mobil)Bilder från idag:

På toppen av banans längsta klättring kommer man in på denna stigen...

Långlopp i Falun innebär klassisk Falustenkista.

Och nej det går inte att undvika stenkistor i Falun.

De är det bästa vi vet.

Gör en Jone

Nu har jag stannat mitt på den breda vägen. Det var dags att göra en Jone

Finmöte på llsm

Är ute och tränar på llsm-banan och mötte just denna best. Känner mig lite som denna skogsmaskin när jag forcerar vissa delar av banan faktiskt

Det är fint i svejts

Sitter i krusbo och myser hos familjen nilsson. Livet är bra härligt ibland

Jättekondomen

Limpen sa: du borde skaffa spons av durex.

Väggpasset

Mäktiga kranar i Kvarnsveden

Mäktigt vattenhinder i Skräddarbacken

Lovade ju att återkomma om min väggning i onsdags. Är väl egentligen lite väl sent nu och det finns väl inte så mycket mer att säga om saken.

Jag och Darvell körde en långvända innan Gustavs och tog vår fika efter 2.30 cyklade minuter, under vilka jag hade 134 i snittpuls. Efter fikan tyckte Darvell att vi skulle trycka på lite och även köra över Långshyttan hem. Då skulle vi nog få ihop 4timmar totalt trodde vi...

Det var bara det att vi svängde lite fel och hamnade nästan i Hofors (3mil från Falun). Som om det inte skulle vara nog bestämde vi oss för att försöka komma hem på grusvägen över Ryggen. Det skulle visst gå en anslutningsväg från det stället vi kom ut på. Darvell var envis och tempit var högt vilket jag inte hade något emot.

Det var bara det att alla grusvägar vi testade mynnade ut i återvändsgränder.

Nu hade det gått ytterligare 2timmar och jag hade lyckats skrämma upp medelpulsen under dessa timmar till 152 slag. Ganska snart efter detta så började energin tryta så jag klämde det sista av min Powerbar. Vilket hjälpte föga. Vi hade i alla fall nu bestämt oss för att ta oss hem via 2+1 vägen.

Direkt när vi kom ut på den så kände jag att det skulle bli tufft att komma hem. Darvell var starkare än mig så han fick dra. Vilket han gjorde också, en kvart med 164 slag i snitt på rulle blev det. Sen var jag bränd och Davva fick bara ett stön till svar på frågan om det gick bra. Efter det så lugnade han ned sig, men det var så dags. Jag var väggad. Och då menar jag väggad på riktigt.

Jag fattar egentligen inte hur jag höll mig kvar på cykeln. Pulsen dalade, synen blev suddig, balansen tröt och vid varje omkörning av fordon större än en vanlig kombi trodde jag att jag skulle gå i backen av vinddraget. Med 15km kvar så började jag må riktigt illa och tvingade i mig vatten för att jag skulle svälja istället för att hulka.

Som tur var så dröjde det inte så länge innan Darvells krafter också tröt. Men innan dess var jag tvungen att forcera en lång nedförsbacke. Och jag som trodde att motluten skulle vara jobbigast i detta läge. Tji fick jag. Nu var jag ju tvungen att koncentrera mig. Det enda som höll mig uppe nu var tanken på en iskall Cola och ett saftigt apelsin. Plus diverse snabbmat.

I min dimmiga skalle försökte jag komma på närmaste livsmedelsställe. Vilket blev Vivo i Hosjö (inte ICA som jag skrev tidigare). Det som räddade dagen var att Darvell också väggade och att Vivo hade öppet och kundvagnar att luta sig mot. Jag måste sett ut som ett lik inne i affären.

Senast jag var såhär väggad och inte kom hem var i tvåan på Cykelgymnasiet när jag och Micke Stevenson var ute på vintervägarna runt Vansbro. Då lade jag mig i ett dike 10km hemifrån och räddningen blev en lärare som bodde i närheten. Gordon Palm hette han. Han visade oss hem till hans hus och Micke knuffade mig dit. Där inne i värmen fick jag saft, bullar och bananer. Efter en halvtimme hade jag tillräckligt med krafter för att komma hem. Gordon räddade mig. Sorgligt nog gick han bort hastigt för ett par år sedan och lämnade fru plus två små barn.

Varje gång jag är så här trött tänker jag på Gordon och önskar att han var i livet fortfarande. Han var den bästa engelskaläraren jag haft och han var så otroligt snäll och full av glädje. Jag vill se att Gordon är min väggängel som ser till att jag kommer hem när jag är trött. Mina tankar går till Gordon Palm och hans familj.

Är det bara jag?

...eller ser bilden på Nilsson, i inlägget nedan, riktigt äcklig ut. Ja inte med tanke på vad det ser ut att han gör, utan mer hans ansikte. Det ser helt förvrängt ut och som hämtat ur en skräckis från 70-talet.

Scenen utspelade sig i alla fall i Lugnets Äventyrs lappkåtor som jag spenderat ganska mycket tid i vid det här laget. I går var det i alla fall personalfest där och jag fick känna på hur det är att sitta på andra sidan bordet. Vilket var ganska skönt för omväxlingsskull.

Först blev det några knepiga lekar, vilket är ett måste på Äventyret. Sedan vankades det mat. Tacobuffé från Dalasalen i gigantiska mått. Två jätte bleck med köttfärs en hel korg på minst 10kg fylld med bröd plus en jädrans massa grönsaker. Jag tog givetvis för mycket vid andra påfyllningen, men jag skyllde allt på vår Chefsvaktis Jocke så det var lugnt.

Efter maten blev det musiktävling. Jag satt i laget med Katrin och Kajsa, det minsta laget i tävlingen. Alla andra var minst 4st, några var 5. Först skulle vi lista ut 51st låtar som spelades efter varandra. 1p för artist och 1p för låttitel. Den kvinnliga halvan av mitt lag var grym på att gissa schlagers, tur att det spelades två rocklåtar...
Andra delen av tävlingen var lite bättre då 31 låtar skulle kopplas till Filmer och Tv-Serier. Jag kollar verkligen på för mycket TV.

Givetvis så vann ju mitt lag "The Babes" och vi belönades med 4st Trisslotter var. Och givetvis var jag den enda som vann något på lotterna. 25spänn!

Jag blev kvar ganska länge då jag fått skjuts ut och var tvungen att vänta på andra för att komma hem. Så efter en ganska lyckad men bortregnad kväll i kåtorna så fick jag till slut skjuts hem. En skjuts som jag faktiskt kunde stå ut att vänta på. Kajsa körde hem mig i stil i hennes pappas Ford Mustang GT CS -07. Kajsa skickade på duktigt hela vägen hem och jag njöt kicken av mullret från V8an. Kajsa visade sig vara nästan lika intresserad av V8or och bilar som mig. Och nobel som hon är så fick jag vänta till sist att bli hemskjutsad, även att jag kunde gått av näst först. Tack Kajsa!

Gårdagens åk var rött i denna modell.

Hitta.nu?

Mattias letar efter något...

Nu snackar vi!

One gear No idea from chris akrigg on Vimeo.

Ser ni något?

Nä inte jag heller, tusan va mörkt det blir nu. Nu är det bara lite mer än en timme kvar på jobbet.

Solnedgång

Gästerna håller tal för en som går i pension. Jag sitter utanför och njuter av skymningen. Det är verkligen stillsamt och harmoniskt här ute. Jag vet inte varför men jag här alltid trivts nära vattnet. Var trivs ni bäst?

Stor bil

Tur att vi har stor bil jag och Maria. Nu har jag hämtat massor med mat till kvällens event vid Varpan. Innan hann jag med att rulla ur surbenen från igår. Huva vad jobbigt det var. Mer om det senare. Nu kommer gruppen som ska leka av sig. På återhörande!

Årets väggning

4 timmarspasset blev 6 timmar + och det med högpuls. Med en timme hem hittade jag fetväggen. Med 4km till Hosjö började jag må riktigt illa. Då träffade Darvell också väggen. Vi klarade oss inte länge än till Hosjö så Cola, kakor och apelsin handlades på ICA ca 10 minuter från Falun. Nu orkar jag inte skriva mer, vill bara spy...

Något att komma med

Ja vad ska jag komma med idag då?

hmmm...

Jo! Min tjänst hos Lugnets Äventyr som Koordinator upphör i månadsskiftet. Inget kul alls. Trodde att jag i alla fall minst skulle få vara kvar alla 6månader på provanställningen. Men tydligen vill företaget gå i en annan riktning och tjänsten jag har skall utvecklas mer. Jag hade inte erfarenheten och blev således av med tjänsten. Lite tråkigt när jag lagt ned så pass mycket jobb och uppoffring från Maria och cyklingen.

Men så kan det vara. Nu är jag på jakt efter ett nytt jobb i alla fall. Har ni något på lut så är det bara att tipsa.

Tvreportage om Cykelvasan

Det är ganska grymt av Vasaloppsorganisationen att bara komma in och dominera såhär. SVT filmade mycket och bra. Till och med lilla jag fick lite Tv-tid, mediakåt? Med fler startande nästa år kan det säkert bli ännu mer och bättre bevakning. Är Cykelvasan vändpunkten för Svensk MTB?

Bilder Cykelvasan

Här är några bilder jag och Robert Österling tagit idag. Han och Maria servade mig idag, de hade det måttligt stressigt. Tack för att ni ställde upp!

Tünga moln innan starten. Ser ni ljuset?

Täten

Jens leder en trio.

Vikken skit.

Jag ligger 5a på denna bilden.

Det var här jag släppte...

Vad skådar ni?

Robban förvånar mig mitt i slitet.

Låt mig gissa; Vikken skit?

Dagens goda handling

Var nyss på Hemköp och handlade... Ost.

När jag gick ut så stod det en militärcykel inne i entrén. Den såg bekant ut. Och mycket riktigt det var min militärcykel som stod där helt olåst. Eftersom att det var min cykel så tog jag den helt enkelt och gick i väg. Snopet för tjuven vars snodda cykel blev snodd.

Detta om något måste ju vara en av årets bästa handlingar. Eller?

Topp 10 Cykelvasan

PLAC.		STARTNR.	NAMN	46 KM	SPEED	PFT	DIFF	TID
1		165	Wengelin, Matthias (SWE)	01:18:29	33.04	02:44:47	+00	02:43:27
2		168	Darvell, Magnus (SWE)	01:18:28	33.04	02:44:46	+01	02:43:28
3		333	Palmberg, Magnus (SWE)	01:18:33	32.75	02:44:55	+01:25	02:44:52
4		222	Manengen, Lars Ragnar (NOR)	01:18:32	32.27	02:44:53	+03:54	02:47:21
5		173	Nordengen, Karl Erik (NOR)	01:19:49	32.27	02:47:35	+03:55	02:47:22
6		164	Lindgren, Emil (SWE)	01:21:58	31.91	02:52:07	+05:46	02:49:13
7		201	Repshus, Steffan (NOR)	01:21:59	31.91	02:52:08	+05:47	02:49:14
8		264	Carlsson, Stefan (SWE)	01:22:00	31.9	02:52:11	+05:51	02:49:18
9		185	Syversen, Göran (NOR)	01:19:51	31.84	02:47:40	+06:09	02:49:36
10		93	Ekstam, Oscar (SWE)	01:23:10	30.61	02:54:37	+13:00	02:56:27

Jojo det gick bra idag. Oväntat bra faktiskt, men så körde jag förbi en punkafest på mitten av loppet också. Fast å andra sidan så räknas det in i tävlingen, punkteringar alltså.

Tävlingsrapport:

Jag hängde med bra i början, men led lite av tungben. Jag kände av dem redan innan starten och kände på mig att det skulle bli jobbigt i början. Detta till trots hängde jag med täten i två mil, skulle jag tro. Det kom en "singletrack" bestående av 3m bred stig efter Smågan. Som tack vare det myckna regnet hade blivit tokmjuk. Där sladdade jag första gången. Men jag kom ikapp igen. Efter det var det lite mer grusvägsrally.

Men snart där efter kom det ett lagom brant motlut, tack vare mina redan stumma ben så flög jag även där. Sedan hamnade jag i en klunga med 3-4 Norrmän plus bröderna Daniel och Rikard Tynell. Vi skickade på ganska bra där på gruset och ännu bättre ute på landsvägen. Där kom också SVT upp jämnsides och filmde lite. Läglig som jag är låg jag ju självklart på Daniels rulle. Självklart stängde jag munnen. Och sen mosade jag på lite extra när Tynell växlade. Vi får väl se om jag får lite mediatid efter det.

Lite kort efter det så satt jag och Norrmanen Kjell Karlsen i en skåpbil som hade passat på att parkera mitt på skidspåret efter en svång. Det smakade i min hand.

Några kilometer efter det så kom det massor med bark och jag kände då att jag var en av de starkaste i min grupp. Så jag mosade på. Lägligt så kom Emil Lindgren, som punkterat tidigare, ikapp då. Så det blev ännu mer skjuts och gruppen splittrades. Tyvärr gick jag stum på den efterföljande vattensjuka traktorvägen. Emil och en Norrman kom ikapp Stefan Carlsson plus några till som låg i en klunga framför. Men jag blev själv.

Sedan kom Kjell ikapp och vi skapade en duo som höll ända in till mål. Jag kände mig starkare än Kjell och drog det mesta på de stökiga partierna. Men på gruset och asfalten hjälptes vi åt bra.

Runt hälften av banan så kom vi först ikapp Herr Nilsson, som hade tröttnat. Jag slängde lite käft med honom innan jag mosade vidare. Lite kort efter det så susade vi förbi en stillastående Fredrik Edin, han hade punktering. 30 meter efter det svischade vi förbi Lars Bleckur som också hade punktering. Ytterligare 400 meter efter det så var det dags igen. Då passerade vi Alexander Wetterhall som också åkte omkring på en punktering.

Som om det inte skulle vara nog så dröjde det inte mer än någon minut innan Jens Westergren skymtades. Han hade dock inte punkterat, han passade istället på att knäcka sin kedja. Dock så undvek han inte punktering för strax efter han hade fixat kedjan så punkterade även han.

Jag och Kjell fortsatte vårt slit in mot mål, och med bara 7 kilometer kvar så fick vi sällskap av Niclas Andersson. Som skrek något om att Lars Bleckur och Daniel Tynell bara var 15 sekunder efter. Och farten höjdes tack vare det.

In på spurtrakan så tackade Norrmannen för sig då han tyckte att han legat för mycket på rulle för att spurta. Niclas låg först och snurrade på ganska bra. Men jag insåg snabbt att det inte skulle bli något problem för mig att ta hem spurten. Påhejningen av publiken gjorde dock att jag drog till med en ordentligt och lite väl onödigt hård spurt. Men det gjorde inget. Det var skoj att göra något efter 9 mils malande.

Om Cykelvasan:

Cykelvasan har allt för att kunna bli en stor och klassisk tävling. Den är lätt för motionärerna och skidåkarna som kör på vintern trivs nog med att se spåret i en annan skepnad. Men för oss elitåkare så kan jag nog tro att banan är lite väl tråkig. Det är i alla fall vad jag har hört och vad jag själv tycker. MEN det spelar absolut ingen roll. Bara den stora massan kommer och att prispengarna finns där. DÅ kommer vi med glädje tillbaka och mosar.

Nu vet jag också att duschen ligger en dagsmarsch från mål. Men organisationen runt tävlingen höll världsklass om man jämför mot tävlingarna i Långloppscupen. Maten efter mål var också grym, riktigt lagad mat på restaurang bjöds det på. Mummsigt, jag kommer tillbaka nästa år!

Laddning

Snyggaste cykeln i Sälen.

Jag körde de tre sista kilometrarna mot målet idag och sedan hämtade jag ut nummerlappen i hopp om att kunna köra de 3 första milen istället. Men när jag och min stora stab av servicepersonal närmade oss Sälen så började regnet komma. Och det fortsatte komma i större och större grad.

När vi kom fram till Tandådalen så öste det ned och jag var inte så sugen på att åka ut. Men Maria och Robban tycke annorlunda och begav sig mot väggen för att gå upp för den. Jag stannade hemma och beslutade mig för att vänta ut regnet. Regnet väntade aldrig. Så jag tvingade mig ut för att testa dämparinställningarna. Min låsning har ännu inte kommit...

Det blev en halvtimme i konstant regn på cykeln, under min tur mötte jag några skidåkare som är på läger här. Och så såg jag en hel del cyklister passera i sina bilar. Alla kollade längre på mig än vad jag gjorde på dem... Är det konstigt att cykla i regn?

Nu har vi ätit oss mätta på superb korv stroganoff kryddad kantareller och basilika, som Maria så läckert lagade ihop. Till efterrätt hade Robban fixat en mustig kladdkaka med blåbär i. Oj oj oj vilken Turbo jag har nu.

Mediakåt del 3

När man kommer till cykelvasan hälsar denna bild er välkomna

På med hårdhandskarna