Livspremiären avklarad

Som ni säkert märkt tidigare i mina bloggingar så har jag varit ganska anti skidåkning, speciellt längd. Jag har även sagt att jag aldrig ska åka någonsin, så klart vid något svagt ögonblick. Men nu på senare tiden har jag faktiskt sagt att jag kan tänka mig åka när jag har ekonomi för det. Och som i ett steg i mitt nya öppna liv så tänkte jag ta chansen att testa. Och vad passar då inte bättre att testa när skideliten och blogg/cykeleliten i Falun/Borlänge träffades för ett pass idag.

Sen tycker jag att det är extra kul att chocka människor. Och det var nog en och annan som undrade vad jag hade fått för mig denna dagen när jag kom glidandes i vanliga skor och cykelkostym på min vinterhoj.

För att känna mig som en riktig skidåkare hade jag givetvis värmt upp med två pass innan skidpasset också. Det är, vad jag förstår, viktigt att köra så många pass som möjligt när man skidar. Så jag körde uppvärmning och pass #1 på Fysio i deras solarium. Sedan mötte jag upp Darvell på Vibes för pass #2, vilket blev ett hårt styrkepass.

Pass #3 blev alltså skidpasset och Skid-Kungen Adam gav mig några snabba tips, medan Blogg-Kungen Henrik mest var chockad över att se mig på ett par skidor. Ett par skidor som jag för övrigt fick låna av Adam, och stavarna fick jag låna av Cross-Kungen Darvell. Det är fint att ha så snälla vänner, men jag antar att de gladeligen lånade ut deras utrustning för att äntligen få se mig på ett par skidor. Och sen hoppades de säkert på någon förnedringsvurpa också. Därför tog Öijer även ett par kort och lite filmer, vilket Steen också gjorde. Jag ser fram mot att få Adams kort/filmer, än så länge får ni hålla till godo med Henriks kort.

Foto: Henrik Öijer

Cool kille innan start. Det som inte var lika coolt var att jag sade fel hela tiden, i stället för längdskidor blev det långfärdsskridskor... Inte lätt att hålla de båda isär, speciellt när jag körde i mina pjäxor som jag vanligtvis har till långfärdsskridskorna.

Foto: Henrik Öijer

På bilden ovan har jag precis kommit iväg på mina första tag. Adam åker till vänster om mig och filmar samtidigt som han säger att jag ska luta mig åt fel håll i kurvorna när det går utför. Det fattade jag inte. Några hundra meter efter detta kort skildes våra vägar åt. Jag åkte ensam runt och försökte hitta lite teknik. Vilket jag faktiskt hittade runt 20-30 minuter in i passet. Och då blev det än roligare. Jag höll på i 45-50 minuter skulle jag tro, precis när jag fått in ett något sånär flyt.

Tänkte att det var bäst så. Annars hade jag nog stått på alldeles för mycket och dragit på någon fin vurpa. Och det ville jag inte då jag har ett till pass kvar idag eller två om jag har riktigt tur. Har jag extrem otur kan det i och för sig inte bli ett enda pass till idag. Följ med här på bloggen för att veta den spännande fortsättningen på min träningsdag.

Summa summarum från mitt livs första långfärds... ehhh.... Längskidspass. Det var riktigt roligt och intensivt så jag kan definitivt tänka mig att åka flera gånger till. Det var speciellt roligt att känna skillnaden i tekniken på så kort tid. Och då hade jag ingen hjälp utan tänkte till lite själv på hur det ser ut när de som kan åker.