Foto: Staffan "C-dale", mer bilder
I helgen har jag imponerats av alla cyklister som tagit tid att ge sig ut i skitvädret och sladdat, vurpat, svettats och spottat lera. Och det oavsett nivå och genomförande på/av cyklister vid de två tävlingarna som gick.
Själv har jag tryggt stått bredvid och underhållit publiken och kanske till viss del också de cyklister som varit ute på banan. Det är med denna distansen till tävlandet som jag förstår varför publik, arrangörer, sponsorer och familjemedlemmar låter oss galningar hålla på och även imponeras över oss oavsett prestation.
Vi/ni cyklister lider och gör tävlandet till en konstform. En konstform som fängslar och förtrollar de med hjärtat på rätt plats vid sidan av banan. Det är ni med era hjärtan på rätt plats som för oss vidare och får oss att ge oss ut i skitväder som vanliga "normala" undviker med samma kraft som för oss ut i lidandet.
Jag vill bara säga tack för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar