Lämnat in handduken på en strålande dag

Fast det var egentligen det ingen handduk utan min Piké-tröja från Velodromen. Den stiliga svarta som det står instruktör på. Jag behöver den inte längre då jag gjort mitt sista pass. Sorligt men sant.

Så för att dämpa ångesten något så hade jag med mig fika till gänget på Velodromen, YA Elit och Sportlife. Min Browniekaka med valnötter, marsmallows och kolasås. Den gick hem trots två dagar på nacken. Kan det vara för att allt var naturligt och hemgjort?

Egon var med till Velodromen också, vi gick dit i det fantastiska vårvädret och jag var tvungen att ta av mig både halsduken och skinnjackan. Lite mer än 20 grader i solen var det visst och det kändes. Fantastiskt skönt att ha denna värmen nu, hoppas det håller i sig och inte blir allt för mycket snö mellan varven.

Annars har Egon och jag haft en fantastisk strålande dag. Först åkte vi en sväng i bilen till City Gross och handlade lite. Efter det lunch och sen så invigde Egon sina första skor utomhus. Han har haft dem ett tag och blir som förstenad när han får på dem och kan inte gå alls. Men idag gick det några steg och ännu bättre om han fick hålla mig i handen. Efter hans promenad och en tur i gungan så gick vi (Egon åkte vagn) till Velodromen, som sagt. Väl där så härjade Egon friskt och klättrade på allt som han kunde. Han snodde även en killes vattenflaska och Veras nycklar. Den lilla busen. Tur att han är så flörtig och kommer undan med det.

Det känns som att Egon tagit ett giganstiskt steg framåt idag. Han nästan sprang idag, han ville klättra på allt han kunde, han gick lite med skor och för att avsluta det hela så kunde han idag svara på hur stor han här; jag frågar hur stor Egon är och då räcker han upp händerna så högt han kan. Att vara pappaledig är nog det bästa som finns.

Kort-Kort premiär!

Idag var det alldeles för fantastiskt väder för att inte vara ute. Och väl ute så kunde jag inte låta bli att cykla lite medan Egon låg och sov på altanen. Så inom hörhåll körde jag fram och tillbaka i solen på en lite gräsplätt som tinat upp. Första "ute-passet" i år och även Kort-Kortpremiär. Men passet varade väl inte mer än 10-15 minuter, det räckte dock för tre härliga bilder. Det som egentligen motiverade mig till att ta massa bilder var Öijers tävling på hans bloggs facebooksida. Man behöver inte åka utomlands nu för att få lite sol på armar och ben...

Detta lilla pass satte igång en större längtan efter att köra ett riktigt utepass. Kanske finns det tid för det under helgen. Jag har hört att det börjar bli åkbart på kära Jungfruberget. Jenny Rissveds var där och bomba lite här om dagen. Dock var det isigt på gångvägarna. Men det gör ju inget om stigarna är is och delvis snöfria.

Vilken bild är bäst och varför?

Jag och tanterna

Har pratat med två gulliga tanter idag, som vanligt mycket trevligt. Dagens samtalsämne var hur halt det var idag när slasket från de gångna dagarnas varmväder hade frusit. Jag led med dem där de tog sig fram i samma takt som sköldpaddor. Men de är lika kloka också, varför skynda när risken är ett brutet lårben.

Vi pratade barnuppfostran också, de tyckte det var roligt att jag var pappaledig med Egon. Och att det minsann var nya tider nu. Även att de hade haft turen med män som tog ledigt för att vara med barnen på deras tid. Sedan fick jag veta hemligheten till hur man håller sig på fötterna när det är halt. Tänk vad mycket man kan få veta när man kommenterar halkan och är ute och promenerar mitt på dagen.

Igår blev jag morbror för första gången i mitt liv också. Min syster Emma och hennes man Miro fick då en liten dotter. Häftigt värre och det ska bli så kul att besöka dem när jag åker ned i mars. Grattis till er båda också!

I och med att jag är hemmapappa om dagarna så tänkte jag leva upp till det också. Så jag bakade denna Brownie-kaka med hemmagjord kolasås, valnötter och marshmallows på toppen.

Välkommen in i 30års krisen!

Henrik Öijer fyller 30år idag och vi har firat honom med en överraskningsfest ikväll. Grattis igen på 30års dagen (idag den 26/2)!

Instängd i det där mörkret

Idag skulle jag (ensam) hämta ut ett par överdragsbyxor ur en av alla våra flyttkartonger i förrådet. Det är rätt bra sorterat där inne och man kommer hela vägen in. MEN nu har vi köpt bil så alla 4 sommardäck står precis vid öppningen, vilket gör att man måste klättra över dem för att komma in. Inga problem för en smidig kille som mig, och väl inne började arbetet med att flytta kartonger och undersöka dem. Jag letade och letade, och irritationen steg mer och mer då jag insåg att jag inte riktigt visste vad det var jag letade efter. Det var nämligen Jennys byxor.

Sedan steg irritationen ett snäpp till när jag skulle ställa tillbaka en tung kartong högt upp på en hylla nära taket. Självklart så öppnades kartongen och tog i taket. Vid det tillfället var jag så less och irriterad att jag slog in kartongen så att det porösa "smulet" i taket yrde... och spädde på min irritation.

Som om det inte skulle vara nog så slocknade ljuset mitt i detta. Ljuset är nämligen rörelsekontrollerat och jag stod långt in i förrådet med massa lådor OCH de där förbannade sommarhjulen i vägen. Alltså ingen möjlighet till att veva igång ljuset. Så jag ringde Jenny för att be om hjälp... Signalerna går, och går, och går... Sedan säger en lagomt irriterande kvinnoröst (är ju alltid kvinnor som levererar alla dessa störande meddelanden) att användaren inte kan ta ditt samtal ljust nu. Irritationen stiger lite men jag intalar mig att Jenny står och byter på Egon eller något sådant. Så jag väntar en liten stund och ringer igen. Samma jävla visa denna gång...

Jag ringer en gång till, och en till... Och innan jag ringer den femte gången får jag ett riktigt utbrott och svär om vart annat om telefoner i dessa förbannade väskor och ljudlösa idiot-telefoner. Samt något om kvinnor och mobiler också. Vad ska de ha dem till om de aldrig har dem på eller gömda i väskan. Efter ett femte resultatlöst samtal vräker jag mig fram över, genom och förbi alla lådor för att sedan häva mig furiöst över sommarhjulen. Ljuset tänds och jag stormar ut ur förrådet och kommer in i lägenheten som ett åskmoln undrandes var tusan den där mobilen är. Och varför har du inte hört, jag har ju ringt 5 gånger. Jenny förstår knappt vad jag säger och ser sedan att hon haft ljudlöst på. Varpå jag fräser; jag satt ju för fan fast i förrådet med ljuset släckt. Kom ut nu och leta fram de där jävla täckbyxorna.

Det är inte lätt att vara man. Byxorna låg i kartongen närmast öppningen som lätt gick att ta ut, utan att flytta någonting. Knappt så att man ens behövde häva sig över hjulen faktiskt...

SCF´s glömde en sak i sina nya ungdomsregler

Från SCF´s press release:
"De nya reglerna gäller från 1 januari 2013 i klasserna P & F 10-16 år och innebär:
- Endast hjul med aluminiumfälg med minimum 16 ekrar får användas. Hjul olika typer av kompositmaterial är således ej godkända i dessa klasser.
- Komplett tävlingscykel inklusive flaskställ skall väga minst 8 kg.
- Cyklarna skall ha ett wirestyrt växelsystem. Elektriska växlar är således ej tillåtna.
Dessa regler gäller för samtliga discipliner inom cykelsporten.
[EDIT: Tillägg i reglerna från SCF efter gårdagen] Dessa regler gäller i tillämpliga delar för samtliga discipliner inom cykelsporten, t ex gäller viktgränsen ej BMX där liksom på Bana ej heller växelsystem är aktuellt.”

De glömde MTB när de skrev reglerna... En MTB blir fortfarande riktigt svindyr även med alufälg (Tänk FRM, Stans No Tubes osv) och en vikt på minst 8kg. Många i XC-Eliten har svårt att ens komma under 8kg på sina hardtails, för att inte tala om DH... Så tragiskt nog kommer vi inte se/märka någon skillnad på utrustningshetsen i en av grenarna som kan ge mest återväxt inom cykel.

Tråkigt nog kan jag återigen konstatera att SCF är av den tanken att Svensk Cykel bara är Landsväg. Och sen när var det bäst att börja cykla på landsvägen som liten knatte?

Jag går helt i linje med det Fredrik Ericsson föreslog vid förbundets grengruppsmöte i november 2011. Bort med LVG helt och hållet i unga åldrar och in med BMX och Bana för att sedan fasa över till MTB och sen när man kommit upp till minst 15-16 (helst junior) så är det dags för Landsväg. Ett barn eller ungdom är inte mogna i åldrar under 15-16 för ta till sig Landsvägstaktik. För att inte tala om säkerheten. Det är ingen hemlighet att attityden ute på vägarna blir allt mer hatisk och irriterad. Är det då rätt plats att placera ett barn som har full fokus på att framföra sitt fordon, cykeln, istället för att fokusera på trafiken och trafikregler?

Men avslutningsvis är det ett steg i rätt riktning. Dock så är det alldeles för mycket mellanmjölk över beslutet och en regel som borde varit mer utvecklad mot andra grenar, speciellt MTB som jag fortfarande anser är den gren (tillsammans med BMX och Bana) som SCF borde titta mer på för att säkra Svensk Cykels framtid.

Vad anser DU!?

Jag saknar...

Cyperns värme, berg, natur, stigar och cyklingen där. Det är en känsla som kommer varje år vid denna tiden. Jag spenderade varje försäsong där nere när jag var elitaktiv (2005-2009). 2007 var jag där i hela 6 veckor och tränade kvalitativt och disciplinerat med rätt sömn och kost utan att något annat störde. Vilket förmodligen resulterade i min bästa säsong någonsin; jag blev total 6a i långloppscupen med bland annat en 2a plats på Lida Loop som bästa placering. Those were the days!

Sist jag var på Cypern och tränade var året 2009. Suget på att återvända är enormt nu.

Idag har Jag

Jagat Egon, Jobbat med Norrmän, jojo-handlat, Justerat in en semla i munnen, Jublat åt att Egon somnat av sig själv i sängen.

Och nu insett att Jag måste träna lite mer. Inget nytt under solen med andra ord.

Godnatt.

Fikade bort dagen med Egon

Strålande fin dag idag och det sög bra i cykeltarmen. Det blev dock fikatarmen som fick sin tillfredställelse med först ett wienerbröd och kaffe till Cykeltidningen Kadens. Och sedan en semla och kaffe ute på altanen i strålande solsken.

Underbar dag verkligen och skönt stt i alla fall kunna vara ute mycket. För Egon trivdes även att an mestadels satt i vagnen. Det är nog dags att skaffa cykelvagn snart känns det som. Så han och jag kan åka iväg lite på egen hand. Eller så att jag kan få cykla av mig lite och Egon kan få se på cykel. Han skriker till exempel om han inte få klänga på min Niner när jag tar fram den. Det finns hopp om grabben.

Operation röksignal

  

Jag håller på att rustar upp och går igenom min Niner efter de få pass som den rullat. Faktum är att det enda som behöver åtgärdas är mina nedrans skrikande bromsar. Bromsbeläggen är inte så slitna som ni kan se, dock så är två av dem rätt skadade och det är de som sitter fram. Och de som skriker mest så jag hoppas att min tvätt med stålull och urbränning skall göra dem mindre skrikiga. På detta sätt bränner man ur eventuella oljerester som fastnat och bromsats in i beläggen. Och jag måste säga att kylfunktionen på Shimanos nya bromsbelägg för "trail" funkar mycket bra. Jag kunde ta i oken bara någon minut efter jag avlägsnat dem från plattan med en kniv.

Har man en "vanlig" spis (vad det nu heter) så skadar man inget jag vågar inte säga vad som händer om man använder en spis med glashäll eller vad det nu är. Då är det nog bäst att lägga beläggen i en stekpanna som man är mindre rädd om.

I övrigt så väntar bara uppgraderingar för Ninern. Tvådelat vevparti vet ni redan, resten kommer här på bloggen. Så klart.

Det kom ett paket, och Egon busade

I söndags, igår alltså, var hela familjen åter på utflykt mot Insjön. Paketet som kommit till  Experimental Prototype skulle hämtas. Och i det fanns bland annat ett splitter nytt XTR-vevparti. Min Niner kom med ett 3-delat vevparti och jag använder aldrig alla tre, så nu sålde jag mitt 3-delade och investerade i ett 2-delat istället. Så nu blir det både bättre kedjelinje och Q-vinkel.

Jag köpte några delar till, men hann inte fota dem igår. Så här kommer en teaser till vad som komma skall. Någon som kan gissa sig till vad jag ska byta på bilden nedan, och till vad?

Egon var på sitt busigaste humör igår och jag hade lägligt framme kameran för en gångskull. Han börjar ta sig över hinder nu också, och snart klättrar han nog upp i sängen. Men igår var det jag som var berget att övervinna. Och av bilderna att dömma var det ett roligt äventyr.

Egon gör här sin busmin = rynkar näsa, mun och panna och frustar luft ut och in snabbt genom näsan. Så sött även att det är suddigt.

Uppgradering på gång

Sitter här hemma i min ensamhet då Egon sover och Jenny är ute och gör Falun osäkert. Vilket ger mig tid till att toppsa och fixa med alla mina fina cykelprylar. Det kom ett paket till kontoret på Experimental Prototype från R2-bike. De säljer våra Lefty steerers och vi gör av med våra pengar på deras lager, helt normalt.

Så i morgon ska jag till Insjön för att hämta upp min del av paketet och lämna ett av mina vevpartin till Mattias. Därav min toppsning:

Lördagsfilm "Snöcykling!"

Nu lär jag ge mig ut i snön med MTBn och straffa bort lite dövikt, fick underbar inspiration av denna film:

Recovery på riktigt

Har mest spenderat dagen med socialisering och lek. Det förstnämnda med Jenny och sedan en fika med CT. Det sistnämnda med Egon. Sedan fick jag tid att vara helt ensam nu ikväll då Jenny gick ut med sin kompis Malin som fyller år idag (Grattis igen!). Då passade jag på att slänga upp benen i högläge och inta rodelposition i soffan till en schyst krigsfilm med Brooklyn Lager och hemmagjord Pepperonipizza som sällskap.

Imorgon vankas det Velodrom!

Recovery @Velodromen

Återvinner en överskrift och en bild från fejjan, och från tisdagens banspecifika pass. Fast det passade bra idag också då jag körde två 10 minuters lätta intervaller med en all-out farthöjning så långt jag orkade efter 10 minuter passerat. Gjorde härligt kaoz med mina feta ben.

Appropå det så kommenterade David så snällt att det syns numera var mitt pulsband sitter. "Det blir ett så fint veck där" var kommentaren. Själv hävdar jag att mina ving-muskler, som Herr Nilsson säger, är så stora så det blir så. Det är inte lätt att vara fikakung och inte ha tid att cykla så mycket som man vill och borde.

Idag har jag även passat på att tagit en powernap på en timme efter läggningen av Egon. Både han och jag somnade med vällingflaskan i hand. Fast han först då och sen lade jag mig i vår säng utan att orka släppa flaskan. Det är ett hårt liv det här med att vara pappaledig. Så nu tänkte jag passa på att lägga mig för att orka med ännu en fullspäckad dag med min son.

Nä nu är det f*n dags att uppgradera!

Jag ser ingen annan möjlighet än att sälja min svarta pärla och gå tillbaka till stelt för att få lite mer grönt i mitt liv.

 Niner har nu släppt en ännu lättare Air 9 (RDO) och den kommer i den fantastiska färgen Kermit Green. Och för att göra det värre har de en färgmatchad SID till. Som jag väntat på detta!

En Kväll på Velodromen

Lyckades komma iväg till Velodromen i kväll för att klämma några varv. Lyckades även få med mig systemkameran och klämde även några kort när jag inte cyklade. Vi körde banspecifika passet, som mer är ett fartpass. Då vi var fem stycken så blev upplägget att köra en uppdragsvariant som gick ut på 5x20sekunders varv sedan nästa varv på 18sek, nästa 16sek, nästa 14sek och sen full sprint till mållinjen. Vi körde nog fem sådana första gången och sedan en vila och så på´t igen.

Avslutningsvis körde Jag, Janne Jacobsson och David Mayer en flygande teamsprint. Perfekt för att kräma ur det sista i kroppen. Appropå det så hade jag pulsmätare på mig dagen till ära, vilket nog var mer än ett år sedan. Lyckades maxa 185 under passet vilket är rätt nära mitt max på 188. Så det var en bra träning idag.

Och så bilderna på oss som var med:

Håkan Ahlstrand

Lasse Myrberg

David Mayer

Janne Jacobsson

Min pärla

Mayers pärla med Janne J i bakgrunden

Dagarna går runt-runt

Och jag njuter av varje dag med min son. Det är lyx på hög nivå när jag vet vad som komma skall; Tre veckor utan familjen nere i Småland. Visserligen har jag då tid att verkligen koncentrera mig och fördjupa mig i det nya jobbet. Men jag kommer att sakna dem båda så mycket. Tur att jag har möjligheten att åka upp nästan varje helg. Appropå det, är det någon nere i Mönsterås-området som läser här och har ett täckt släp att låna ut 16-18 mars och 29mars-1april? Det skulle vara guld värt då flytten ned till Småland börjar dra iväg ordentligt kostnadsmässigt. Tjänster och gentjänster ni vet.

Igår minns jag knappt vad jag och busen Egon gjorde. Vi började i alla fall dagen rätt sent för att vara oss, runt halv 9. Då vi har kommit ur dagsrutinerna när det gäller sovstunder. Vi har missat eftermiddagsluren två eller tre dagar i rad och det har gjort Egon till en orolig bebis på kvällen/natten. Så han har varit uppe två-tre gånger efter läggning (runt 6). Idag blir det ändring på det förhoppningsvis. Nu sover han förmiddagsluren och jag hoppas att jag kan få honom att sova innan babysimmet 15:30. Sover han efter så blir det för tätt inpå läggning och nästan omöjligt att få honom lugn i en rimlig tid. Mycket att tänka på nu när det gäller rutiner för att Egon ska må bra och vara trygg.

Så här kan det se ut en dag på Babysimmet:

Det går som sagt runt-runt på dagarna och i kväll hoppas jag att det ska få gå runt-runt bara för mig. Jag tänker givetvis då på att träna lite Velodrom. I kväll klockan 19:00 till 21:00 är det banspecifik träning med fart. Vilket mest innebär att vi kör korta intervaller med betoning på fart. Vore kul om fler upptäckte detta pass, då det inte är så farligt som det låter. För vem vill inte åka snabbt? Jag vill i alla fall och kommer att vara där i kväll. Syns vi då? I så fall har ni här nedan ett klipp att peppa till:

Tittar ni noga ser ni ett väldigt passande namn på Pinarellos bancykel... 

Lördagsfilm "Två korta"

Sorry, insåg att jag missade lördagsfilmen igår. Så här kommer två korta sköna utan någon längre förklaring, annat än att de är sköna.

Bilar är farliga

Idag har hela familjen varit på utflykt. Först ett snabbt stopp hos Mattias Hellöre för att hämta upp en vit iPhone 4S som jag tack och lov får låna tills jag får tillbaka den svarta som är inne på service. Sedan åkte vi vidare genom Dalarna och hamnade på Lager 157 för lunch, fika och en massiv inhandling av kläder. Vi är, eller ja var, båda i behov av en garderobsuppdatering. Och det fick vi också.

Min påse innefattade ett par jeans, två par chinos, två skjortor, en tröja och så givetvis den obligatoriska 3st t-shirts för 100kr. Och i Jennys påse blev det ett par jeans, en skinnjacka, två koftor, två blusar och ett linne. Allt för mäktiga 3000kr.

Bilar är farliga, de tar en till platser som slukar plånböcker. Men det är roligt att leva farligt också.

Idag har Egon spatserat runt också förresten. Den 4de februari tog han sitt första steg, dagen efter blev det två som mest och nu den 12e så tar han sig ledigt flera meter framåt och kan vända för att gå tillbaka. Det går inte fort men han är stabil och kan ta emot sig om balansen tryter. Han är så snabb vår lille son som enbart är 9 månader och 4 dagar.

Sen kväll, tidig morgon

Nu har jag varit uppe sedan halv 6, med Egon och han somnade för en halvtimme sedan. Och anledningen att jag bloggar först nu är att vi kom hem sent i går kväll. Då vi stannade till lite längre hos Ola och Sara i Örebro. Det är alltid trevligt att komma dit och än trevligare nu när deras lilla pyre Nora och vår buse Egon kan få lite mer utbyte av varandra. Egon körde till exempel Nora i deras gåvagn igår (under stort överseende av mig då). Sött och roligt. Jag fick även tillfället att fika ordentligt då jag tankade upp bilen på Statoil och passade på att utnyttja erbjudandet att köpa billigare bullar om man köpte 5st, så jag köpte 10st...

Bilen då? Jo det blev en svart Volvo V50, så nu kan du skjuta mig Adam. Volvo är väl inte så exotiskt precis, men jag fick den till ett riktigt bra pris hos en bilhandlare. Sedan är jag ju tydligen familjefader nuförtiden så då lär man åka ekonomiskt och säkert. Bilen är en 08 och har gått 10,5k mil och det för ett företag så den är fullservad, vilket är ett plus. Dessutom så besiktade och servade bilfirman bilen i torsdags. Enda plumpen i protokollet är en liten lackskada (stor som en lillfingernagel ungefär) på vänsterpassagerardörr och så fick vi inte de utlovade vinterdäcken på lättmetall utan det blev på plåtfälg.

Men jag är än så länge nöjd. Bilen går mjukt, inga missljud och så är det bra tyst inne i kupén när man kör. Det är en flexifuel också så jag kör "miljövänligt" och faktiskt så går den billigare än disel på etanol just nu. Det gäller dock att spara på omkörningarna då det är en 1,8L och bränsleförbrukningen stiger radikalt när man går över 100km/h. Men jag är ju en Svensson nu så jag lär ju ligga 10km/h under hastighetsbegränsningen...

Fattas bara Vovve och Villa nu då.

Bild på pärlan kommer när jag hämtat upp min låne-iPhone hos min snälle chef Mattias Hellöre. Jag har nämligen lämnat in min egen på "service/reklamation". Detta då det från början vägrade fungera när jag ringde ut på den. Samtalen går fram men varken jag eller mottagaren hör varandra, fast ibland hör jag dem men de hör inte mig... Dessutom så är det slumpartat när det funkar och inte, fast när jag kör med head-set så funkar det aldrig. Skapligt störande när man ska ringa upp kunder eller liknande.

Så jag passade på att lämna in den på 3-butiken där den köptes nu innan jag åker ned till Småland. Så jag förhoppningsvis får en ny innan jag åker ned. Ja för det verkar vara så de löser problemen på Apple, de ger oftast en ny telefon då det förmodligen blir för dyrt att fixa den befintliga än att ersätta den med en ny. Tänk vad köp-hetsen skapat. Nästan uteslutande på alla elektroniska media-apparater så är det billigare att köpa ny än att laga. Snacka om ett ohållbart system. För inte är det miljövänligt i alla fall.

Hur som så får man en lånetelefon av 3. Min är en "vanlig" rosa Sony Eriksson. Alltså en dum-telefon och ingen smart-phone. Och hur stod man ut med allt detta knapptryckande förr? Jag höll på att bli spritt språngande galen när jag skulle leta runt i menyer bara för att stänga av en enkel funktion som leveransbesked (värdelöst irriterande funktion för övrigt) till exempel. Det tog mig två dagar att hitta rätt. Och så det här förbannade T9 med fel förslag på ord och ord som inte finns mm.
Att jag sedan inte har en endaste kontakt i telefonboken för att det inte finns med sladd för att synca telefonen med datorn är också rätt irriterande... Sa jag förresten att mobilen var rosa?

Nä det ska bli skönt att kunna åka till Insjön med nya bilen och hämta nya låne-telefonen. I-landsproblemen duggar tätt!

Tur att kompaktkameran är vatten, stöt och tryck-tålig i alla fall.

Det ligger på

Senaste budet när jag ska börja jobbet nere i Mönsterås ligger på den 12e Mars. Och det känns nästan som i morgon. Speciellt när Jenny hårdpluggar och jag har hand om Egon om dagarna. Det blir så att jag åker ned först och då med ett stort släp (Thule hyr här lämna där) packat med hela vårt gigantiska förråd, 7 cyklar, mina kläder, verktyg och saker som inte skall användas till och vid sista flytten som går i månadsskiftet. Då åker vi igen med ett släp plus att jag åker pappas Chrysler Voyager (med bara 5 säten) upp så att vi får plats med extra mycket.

Men då tänker ni säkert; Vilken bil ska dåren åka med första resan ned då? Jo det blir vår nya bil så klart! I morgon ska vi till Örebro och köpa den om allt går som det ska. Jag låter er hållas nyfikna tills det är klart. Den är riktigt fet, jag varnar er.

Det är massa annat att tänka på också, avsluta abonnemang, flytta bredband, flyttanmälan och massa sånt tråkigt. Men mitt i allt detta så måste man ha lite kul också och andas lite, som att gå ut och åka lite pulka i solnedgången:

Eller så kan man passa på att träna ur sig lite stress. Vilket jag gjorde mellan samtalen (hit och dit) på Velodromen idag. Jag hade förmånen att kunna träna på lunchpasset som jag höll i idag. Det var nämligen bara två som dök upp denna dag och då fyllde jag ut de spontanintervaller vi körde. Det blev ungefär 15minuter varje gång, som jag avslutade med att sakta höja farten mer och mer tills alla nästan åkte av och då släppte jag fram för sista spurt. Ett uppdrag á la Cavendish (ja alltså så de gör åt honom). Två sådana hann jag med att göra. Så lite träning blev det allt.

Nu är det sängen som gäller. Måste vara utvilad till morgondagens resa och äventyr.

Mer styre åt folket!

Idag var jag förbi Sportson här i Falun för att hämta ut min älskade Niner vars framdämpare hade fått en ordentlig service. Sportson har gått utbildning på både Rock Shox och Fox och kan alltså serva och fixa garantiärenden på nyss nämnda gafflar. Min Rock Shox Reba XX var helt slut och släppte luft stup i kvarten, vilket jag tror är ett resultat av att jag har laborerat lite för mycket med lufttyck. Men det visade sig också att gaffeln var helt snustorr inuti. Tydligen ett känt problem på Reba XX och SID, de fettar inte in dem tillräckligt på fabrik. Så har ni en sådan, vänta inte för länge på att göra första servicen.

Niclas rev faktiskt hela gaffeln och bytte lite packningar samt luftade min hydrauliska lock-out. Stora servicen helt enkelt och det till den uttalade summan som vi kom överens om innan, även att det egentligen kostar mer. Vilka killar!

Dessutom fick jag tips om hur man ställer in gaffeln för att få den perfekt. Gaffeln ska sjunka 20% (sag) när man satt sig på cykeln. Och det ska vara ungefär lika mycket tryck i både positiva och negativa kammaren.

Jag köpte även en Nexus kedja alias ett gummiband, och det till min vintercykel vars drivpaket nu efter 5års konstant vinterbruk nu helt rasat (det rappar på alla drev). Planen var att göra den till en SS. Och det gick nästan att få till den med perfekt kedjespänning. Nu är den sjukt spänd men jag hoppas på den kända gummibandseffekten som Nexuskedjorna är kända för, så att kedjan drar ut sig. Vi får se om det går vägen.

Här är före och efter bilderna:

 

Pappaledig

Jag passar på att vara pappaledig lite till nu inför det stundande heltidsjobbet. Jag har varit pappaledig sen december mer eller mindre. Men jag har jobbat ändå. Nu innan vi flyttar så lär Jenny göra klart en kurs så då "måste" jag vara hemma ännu mer och då helt ensam med Egon. Tidigare har vi haft lyxen att vara hemma båda samtidigt och det är verkligen lyxigt. Då man både hinner med sig själv (träna och träffa andra) och samtidigt får all kvalitetstid med Egon också.

Det är rätt coolt att vara hemma helt själv med honom måste jag säga. Speciellt nu när det händer så mycket. Som idag till exempel då han reste sig upp utan hjälp/stöd och sedan tog 4 steg helt av sig själv utan att hålla i något. Tidigare har han tagit något steg eller två om han har hållit i en leksak/sak och vi lockat honom med något annat (eller om han sett något intressant). Och det har bara hänt de senaste dagarna. Och så sent som förra veckan såg vi honom ställa sig upp själv för första gången, tidigare behövdes det bord eller en hjälpande hand för att ställa sig. Så det går verkligen i en rasande takt.

Än mer rasande takt var det idag på babysimmet då han hoppade (sittande) från kant på vårt kommando. Han älskar att vara i vatten och denna gång så hoppade han i vattnet och med sån kraft att vi inte riktigt hann med att stoppa honom innan ytan, utan han doppade hela huvudet. Men han höll andan och led inte alls av det, tvärt om. Dock så var det lärarinnan som skulle visa oss hur man kunde ta emot honom lite längre ut från kanten, och hon hade inte riktigt räknat med Egons fart och energi. Definitivt hade hon inte tänkt att han skulle doppa sig. Så hon var mer chockad än Egon. Underbara unge.

Att vara pappaledig på "heltid" tar dock på krafterna och även tiden försvinner. För jag hade tänkt att träna lite efter babysimmet idag, men det hade jag inte alls tid med då jobb-inkorgen på EP var på tok för full. Och sen var jag dessutom helt slut energimässigt. Resultatet = ingen träning och alldeles för få svarade mail.

Jag får helt enkelt äta med hela ansiktet så jag får samma energi som Egon:

Nu är det ingen hemlighet längre

Ni som varit inne aktivt på bloggen har säkert inte undgått att jag varit på en liten resa för två veckor sedan. Jag berättade inte då vad det var för resa, men det är nu längre ingen hemlighet. Jag var på två arbetsintervjuer. Först en tjänst i Mönsterås och senare samma måndag på en helt annan tjänst i Kinna. Det var en hektisk och väldigt impulsiv resa då det först var meningen att jag bara skulle till Mönsterås, en tjänst som jag fått reda på och ansökt om bara två veckor innan resan. Företaget i Kinna hade jag haft kontakt med länge men inte riktigt fått ett avslut med. Men nu skulle det visa sig att de också ville att jag skulle till dem på intervju på samma dag.

Så det fanns inget annat val än att åka på båda, vilket var riktigt roligt och lärorikt. Intervjun i Mönsterås pågick i 1,5 timme och de skulle höra av sig inom två veckor med ett besked. Jag var en av 32 stycken som hade ansökt om tjänsten som Föreningskonsulent men jag var ändå hoppfull då intervjun var så positiv.
Nästa intervju i Kinna var helt annorlunda och en av de mest speciella intervjuerna jag varit på hittills. Vi pratade om allt, högt som lågt. Och mitt i intervjun så erbjuder han mig en tjänst hos dem som säljare i Dalarna. Vilket ställde mig totalt.

Jag beslutade mig för att invänta det andra beskedet från Mönsterås, och nu i slutet av denna veckan fick jag det... Ja jag fick erbjudande om den tjänsten också!

Här har jag gått sen slutet av högskolan 2006 och jagat fasta tjänster utan att få något riktigt napp. Det har varit visstidsanställningar, projektanställningar och en rad deltidstjänster (ofta flera samtidigt). Men aldrig någon riktigt fast tjänst på heltid.

Jag och Jenny har självklart försökt att se fördelar och nackdelar med båda tjänsterna redan innan "intervjuresan". Då båda är väldigt olika men ändå väldigt attraherande var det inget lätt val. Speciellt inte då en av tjänsterna innebar flytt och den andra inte. Men valet föll till slut på tjänsten från Mönsterås Kommun där jag kommer att vara deras Föreningskonsulent från mitten av mars.

Det var inget lätt beslut att fatta, jag har ju trots allt bott i Dalarna sedan 2000 då jag som liten 16-åring (tyckte att jag var stor då) gjorde beslutet att flytta upp 55mil till Cykelgymnasiet i Vansbro. Ett ställe och en skola där jag inte kände en enda person. Jag valde sedan att fortsätta studierna vid Högskolan Dalarna i Falun på Idrottstränarprogrammet 2003. Två beslut som utvecklat mig som person något enormt och beslut som även gjort att jag träffat min livs kärlek och blivande fru Jenny. Och utan dessa beslut hade aldrig världens underbaraste son, Egon, blivit till. Och nu är jag tack vare dessa beslut åter igen på väg "hem" efter 12år i fantastiska Dalarna.
Tänk vad ett "litet" men otroligt modigt beslut av en 16-åring kan göra.

Under min tid i Dalarna har jag lärt känna så många fantastiska människor och fått vänner för livet. Ni kommer alla att vara otroligt saknade. Men Falun och Dalarna finns ju kvar och vi har alla Dalarna i hjärtat så ni slipper oss inte så lätt.

Under mina 12år i Dalarna så har jag varit med om så mycket fantastiskt. Jag har tävlat land och rike runt för Falu CK. Jag har även upplevt många fantastiska äventyr, stigar och vägar på cykel som kommer att vara med mig för alltid. Jag har även festat, fikat och fullständigt trivts med massa underbara människor. Mycket annat har även hänt på andra plan. Jag har startat upp intresset för cykelcross i Sverige genom sidan cyclocross.se som senare resulterade i en CX-cup som numera är nationell cup. Ett direkt resultat av detta är att jag börjat vara speaker vid cykeltävlingar och även TV-kommentator. Något som jag tycker är fantastiskt roligt. Inte bara har jag varit med vid uppstarten av cyclocross utan också av Velodromcykling. Som var en helt annan resa och som på väldigt kort tid kommit väldigt långt. Att vara den första chefsinstruktören vid Sveriges första Velodrom kan bara sammanfattas med ett ord: mäktigt.

Jag kommer att sakna alla underbara Velodromträningar, tävlingar och kurser men också de fantastiska crossträningstävlingarna aka. OnsdagsVM. För att inte tala om alla underbara stigar och turer på MTB och Landsväg. Dalarna och Falun kommer definitivt vara en plats som jag återvänder till många gånger bara för att få cykla lite. Det är ju Sveriges Cykel-Mekka. I alla fall i mina ögon.


Avslutar med en av de första, fina, bilderna på mig i Falun (som jag hittade). Jag på en sten i Rällsjön(?) utanför Falun i maj 2005:

Foto: Henrik Öijer

Lördagsfilm "Vi åker till Nepal istället"

Det är rätt kallt här nu -25°C när jag åkte hem från kvällens tävlingar vid Velodromen. Och för att kunna slappna av lite efter en minst sagt hektisk kväll bakom micken så passar denna resa i Nepal på en Fat-Bike väldigt bra. Stämningsfullt, vackert, episkt och väldigt väldigt njutbart. Det är bara att trycka på play på del 1 och del 2 för njuta av lite skön cykling i ett kargt men vackert landskap.

Derny @ Velodromen

Idag när jag kom innanför dörren vid Velodromen så hörde jag ett bekant ljud, och när jag kommit upp för trappen så var den där:

Våra kära bancyklister från Finnland var tillbaka med sin Derny. Det var ett bra tag sen de var hos oss men nu har de lyckats hitta hit tack vare Balt cupen. Själv höll jag i lunchpasset och blev inspirerad till att agera mänsklig derny åt de som skulle träna (då Dernyn inte hade tid under vårt pass). Det blev 3x8 minuter med konstant fart under första 6 minuterna och konstant farthöjning under de sista 2 minuterna.

När lunchpasset sen var slut så kopplade Dernyn på igen och körde lite fartpass. I kväll är det dags igen för de som har tekniken och kunskapen vid 19:00. Alltså under det banspecifika träningspasset. Och att åka bakom en Derny kräver faktiskt lite mer än vad man tror. Speciellt på vår bana som inte är lika bred och lång som andra 250m. Vilket gör att Dernyn inte kan gå av lika smidigt som vid en 250m. Dessutom blir man rätt snurrig i huvudet när det går snabbt, och snabbt går det. Denna Derny mäktar med 65km/h inne hos oss. Jag har varit med då, och jag var inte kaxig efter.

Men skoj är det. Får se om det blir någon Derny-åka under helgens tävlingar också.

Ni har väl inte missat?

J-Pow´s resa till guldet:

Man är väl Internationell

Den stora webtidningen Bike Rumor har publicerat en artikel om oss på Experimental Prototype. Det är stort och ger oss förmodligen än mer jobb. Läs artikeln genom att klicka här om ni är nyfikna på vad andra tycker om EP.

En annan stor internationell grej som väntar mig är etapp två i Baltic Cup i bancykling som till helgen gästar Velodromen. Jag ska då vara speaker och jag håller just ny på att plugga ryska, estländska, finska och italienska namn. Det sistnämnda är hyffsat enkelt då jag läste italienska i skolan, men resten? Ryska namn är inte att leka med, tungvrickningsvarning på det.
Vill ni titta på internationell bancykling så startar tävlingarna på lördag kl (18)19-22 och då körs Eliminering, Scratch, 2km förföljelse och 500m tidslopp. På söndag tävlas det från kl 10-14 och då i Flygande varv, Special Eliminering i par och 3 varvs tidslopp.
Allt går att läsa som vanligt på www.velodromen.se och då under fliken tävlingar.