Foto: Henrik Öijer
Nu fungerar ryggen igen, vilken lättnad, vilken glädje. Jag är så glad och det märktes faktiskt redan på uppvärmingen att det var en annan "stuns" i kroppen. Benen sprätte, munnen lekte och däcken slirade medan hela kroppen svarade.
Lite mer träning på detta och jag är tillbaka på riktigt. För även om det gick hyffsat snabbt idag (låg runt 8.35 per varv) så infann sig inte riktigt den där farten som fanns innan ryggen gav upp. Men jag rejsade på bra och försökte faktiskt i inledningen att hänga med dagen segrare Micke Salomonsson. Men jag brände mig som vanligt i starten. Att jag aldrig lär mig...
Nåväl jag bombade vidare med Jens Westergren strax bakom jagandes. På slutet av andra varvet tänkte jag lägga in min stöt, men då satte magin i berget in. Punktering givetvis. Jag blev faktiskt lite sur trots att ryggen var så bra... Men det var för att det fungerade så bra som jag blev sur.
Punkteringen lagades och sedan hängde jag på Jens och Henrik Öijer som nu anslutit. Det tog inte så lång tid innan jag lämnade dem bakom mig. Och det tog heller inte så lång tid innan jag knäckte sadeln heller. Jag är en sadelknäckar man.
Jag körde klart mina fem varv och vid målgång stod de snällt och väntade på mig. Nu skulle vi varva ur runt Varpan. Där vi även mötte Jesper Larsson som väntade på Team Kalas. De hängde på ett tag och skitsnackade i solen. Sedan försvann en och en och jag var hemma. Det var mysigt idag och jag sitter och ler fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar