Blåmärke?

Idag har jag äntligen fått andats lite på jobbet, min lunga stavas nämligen; Äventyr. Trots att det är ganska hektiskt vid Varpan ibland så trivs jag ändå så sjukt bra där. Varpangården och äventyren får mig att slappna av. Men idag gjorde det också lite ont att vara där...

Vi hade nämligen en utbildning på Paintball vid Varpan idag. Nästan hela järngänget dök upp, de som varit med mest. Vi saknade dock Adam och Henrik, vi som sett fram mot att straffa dem. Hårt.

Nåväl. Först fick vi se hur det skulle gå till när en svensexa var där. När de till slut var klara så var det vår tur, för vi måste ju veta hur det känns så att vi kan förmedla rätt känsla. Först och främst, jag hade absolut inte trott att det skulle vara så svettigt och pulshöjande som det var. Det hade varit intressant att ha haft pulsklocka.

I första matchen så kunde jag inte vara still, jag lyckades komma över på andra lagets sida. Där enbart Darvell var kvar. Stackarn såg mig aldrig komma. Där låg han och krälade när jag satte en riktig pärla på hans taniga högra tricep från 4-5m håll.

När första matchen var slut så satt begäret där som ett brev på posten. Alla var fast. Jag var i laget med vår Paintballexpert Dan tillsammans med en yngling vid namn Johan som Dan hade med sig . Andra laget var Robert Österling, Jennie Janeröd, Mattias Nilsson och Magnus Darvell. Alla vi tappade tidsuppfattningen helt och bara köttade på match efter match.

Minnen jag tar med mig: Fullträffen mitt på Mattias mask när han precis skulle ta "Flaggan". Han skrek innan han fått tag i masken som agerade flagga; - Jag har den!.

Splaff! så satt en paintball på hans högra öga innan han fått tag i masken.

Sedan fick jag tillbaka en likadan av Robban när jag var helt oförberedd också. Det gillade han.

Jag och Mattias smög sedan plötsligt ihop med varandra i en annan match och hade en närstrid som jag gick segrande ur då jag placerade en boll på Mattias lår. Han gnydde som den lilla valp han är...

I sista matchen så hade Dan och Johan gett upp så det var jag, Robban och Jennie mot Team Kalas. Jag orkade som vanligt inte sitta still och vänta så jag sprang runt till deras sida, och blev sånär träffad av Nilsson som låg och smög i gräset. Som tur var hade jag ett träd i närheten och så kunde jag och Jennie slå ut de båda Kalasarna. Som tack till Jennie så sköt jag henne också, helt ofrivilligt. Sorry.

Robban, Mattias och Magnus fick sedan äran att sätta några bollar på mig helt öppet. Jag hade ju inte fått någon klockren på mig. Det sved och de log.

Hade vi haft mer kolsyra i patronerna så hade vi nog varit kvar ännu. Fy tusan va kul det var! Och vilket träningspass. Det blir definitivt fler gånger och är ni sugna på att ha lika kul som oss så är det bara att ringa mig på Lugnets Äventyr så ser jag till att ni darrar av njutning och adrenalin. Precis som vi gjorde idag.

Nu ska jag lägga mig i Marias famn som får mig att slappna av allra mest. Jag kommer säker att sova som en bebis i natt.