Jag satt med bra i starten in till Vidablick och fick faktiskt en av mina bättre resor uppför backen. Trots att Lockouten inte fungerade och att jag hade laddat med lite extra vikt i form av Stans i bakdäcket, som är tubeless. Men jag fick ändå se andra gruppen åka iväg framför mig.
På väg nedför så kom jag ikapp och förbi en hel del åkare, men sen tog det stopp. Det var en hög med landsvägsåkare framför. Vilket var bra, för det ingick i min plan. Att åka med grusvägsloken. Det starkaste loket i gruppen var Stefan Carlsson som var helt sjukt stark. Jag led och led och led och led så att jag nästan blev blå när det var grusväg och Stefan låg först.
Men när det blev skog och tekniskt byttes rollerna och jag fick andas ut. Ett tag hade vi sällskap med Niklas Gustavsson som tyvärr punkade bort sig, osis för honom tänkte jag. Anders Haritz satt också med i gruppen och Mattias Bergkvist var med och sladdade på rulle. Kul att se honom i skogen igen.
Vi kom ifatt en annan landsvägsräv in mot Dalhalla också; Robert Österling. Han var också kvick på gruset. Men efter "Darvell"-backen, en asfaltbacke upp till ett fint timmer hus där vägen går över till stig. Där på stigen så seglade jag och Hartitz lätt iväg från de övriga. Tänk vi som hade fått slita så hårt tidigare.
När vi var ute vid åkern och på väg ned mot nästa stig avsnitt så tänkte jag; Ok om du bara kan lida med på vägarna så kan du stöta på stigen innan mål. För i backarna var vi någorlunda jämna. Inne i nästa långa stigavsnitt innan sista spurtpriset så gick jag upp i täten och lugnade ned mig och tempot lite för att orka med backen som var på väg. Och där inne i skogen kunde jag skymta en grönvit cyklist framför. Det sporrade mig.
Men så i en snabb utförslöpa händer det. Jag får genomslagspunktering, på tublessdäck Med Stans i. Hur tusan gick det till? Pricken över i:et var att patronen hade pyst, hur det nu gått till vet jag heller inte. Så det var bara att börja springa. Som tur var åkte Henrik Andersson förbi och slängde sin pump till mig, tackar!
Men slaget om en bra placering var nu slut då det var mindre än två mil kvar till mål. Så det blev en lugn resa in och på slutet fick jag sällskap av Teamkompisen Tommy Ohlsson. Jag drog in hans klunga till mål och lät honom komma imål före mig.
Tack vare vädret och Stefans grusvägsslakt så slet denna tävlingen bra på mig känner jag. Om bara Maria kunde komma hem så jag somna säkert, hon har varit ute på roadtrip och skulle vara hemma typ nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar