Cyklarna redo, men cyklisterna då?
Ola halvhjular mig in på Haghedsvägen, helt ovetande om vad som komma skall.
Haha!
Hämnden är ljuv och jag rullade lätt ifrån honom i snömodden, för det är vi bra på här i Falun. Det blir ofta små grusvägar som det finns tveksamhet till framkomligheten på vintern. Det blir roligare så, oftast. Men idag var det faktiskt inte så roligt. Det var mest slitsamt och när vi äntligen fick upp farten så slängde sig Ola över styret. Det var hans framskärm som hade gett upp och fastnat i framgaffeln.
Ola efter sitt fall.
När han kom upp sa han (ungefär) med en väldigt allvarlig blick: Oscar om du lurar in mig på en till väg som denna dödar jag dig. Jag tänkte följa hans ord och önskan, för jag gillade det inte heller. Men när vi stod där och försökte mecka loss hans framskärm så kom det en plogtraktor, och vad vi blev glada... Tills han körde om.... Plogen var inte nere och det satt en flinande pojkvasker i hytten. Det var roligt.
En rolig sportlovsledig pojk i traktor kommer farandes.
Men som tur var hade vi bara 300-400 meter kvar tills det blev tillräckligt uppkört för att vara farbart utan större ansträngning. Ja för Ola alltså.
Vi drog vidare mot Sågmyra och åkte in på Lager 157 för att värma fötterna och magen lite. En kaffe och Chocolate Chip Cookie blev min fika. Ola körde två koppar svart kaffe. Sedan öste han på i varje motlut efter det. Dock var han tvungen att mata kroppen ständigt med energikaka och vatten. Och runt Leksand kände jag att han började bli krispig. Tyvärr blev jag också det, så jag klämde en hel Dubbel Caffein Powerbar i Insjön.
Ola öser i backarna...
Och jag lider.
10 minuter efter det så kunde jag gasa och trissa mot Ola för första gången och tempot höjdes rejält. Men säg den lycka som varar för evigt. Den där kakan och fartökningen var min död. För när vi sedan kom in i Aspeboda, med ungefär 20 minuter kvar hem, så ljöd mitt alarm på klockan om att minnet var slut. Och det alarmet sa också till min kropp att energin var slut. Farten sänktes från storkakan till mellankakan och från 30-35 km/h till 10-15 km/h med stora sidförflyttningar.
Det tog mig 50 minuter att komma hem och Ola åkte runt och letade efter sin mobil som han trodde att han tappat. Jag orkade inte ens säga till honom att han kanske skulle leta i sina andra lager med kläder, men jag tänkte det. Ola hittade så klart mobilen i sin innertröja när han stannade för att ta på sig vindjackan. Jag brydde mig inte så mycket utan försökte mest få farten att räcka för att rulla ned längs sista backen.
När jag kom hem till Jenny så satte jag mig direkt innanför dörren och försökte prata. Vilket inte gick så bra. Tillslut fick jag ur mig att jag ville ha lite choklad. Och mitt hjärta gjorde givetvis varm choklad med mycket socker till mig. Hon är underbar. Det och en apelsin fick igång mig så pass mycket att jag orkade ta mig runt för egen maskin igen. Sedan åkte en liten lunchlåda in i micron och ned i magen.
Och jag vaknade helt till liv inom 45 minuter, sedan var det dags för träning på Vibes. Och jag var faktiskt så pass pigg att jag orkade köra ett styrkeprogram. Dock utan de flesta benövningarna. Massagen efter var bäst och den som jag körde mest på.
Efter det så drog vi till Hemköp för att handla in lite varor till Tacos. Det är både lätt, enkelt och gott. Sedan måste vi ju fira vårt fina besök från Örebro. Så Tacos och filmen the Wrestler blev avslutningen på denna dag. I morgon väntar mer distans. Denna gång söder om Falun. Vi startar vid 10 som idag, och är ni sugna på att följa med är det bara att dyka upp på Posten-parkeringen och vänta in oss. I morgon tänkte jag vara lite starkare och piggare dessutom. Vi får väl se hur det går.
Min pulsklocka har försvunnit på något mystiskt sätt, så siffror från passet får vänta. Istället avslutar jag med ett par bilder från vackra Dalarna, vilket hänförde slaktarn så pass att tempot blev tillräckligt lågt för att kunna ta bilder:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar