Populär

Jag börjar bli populär tror jag. När jag öppnade min mail kom det hem 10 färska brev och alla ville de något. Roligt värre.

Något inte så roligt är att mina lungor och mitt hjärta helt plötsligt är starkare än mina ben. Och jag som trodde att det var jobbigt när det var tvärt om... Däremot är det ganska coolt att jag kommer under 50 hjärtslag sittandes på testcykeln innan jag börjar (vilopulsen brukar ligga runt och över 50 om jag inte minns fel).

En annan rolig sak, beroende på hur man ser det, är att jag slänger upp 50 watt mer på 15-minutersintervallerna mot vad jag gjorde för en dryg månad sedan. Och då är det benen som bromsar. Vaknar dom så skulle jag kunna slänga på mer känns det som.

Efter mitt träningspass idag så slängde jag käft med Lasse Strand. Vi pratade cykelsemester och cykeljobb. Jag hoppas på att snart få svar från kommunen om hur de kommer att göra med cyklingen i Falun. Hoppas att de glömt prognosen på -39miljoner bara. Jag blev nog kvar en dryg halvtimme där uppe på Livi med Lasse. Efter det så blev jag hindrad i dörren av min gamla programansvarige Jan-Ola Högberg. Han undrade hur det gick för mig och vi började åter igen snacka cykel och kommunen. Det känns som om att OM kommunen får klart och grönt ljus i ärendet så kommer det bli uppskattat.

På väg hem från Lugnet så pratade jag först i telefon med Jonas Gunnarsson på Kalas. En ny häftig design på mina kläder har väckts och det kan bli hur grymt som helst. Nu ska jag bara skissa lite på det, sen är den saken biff. Hu va jag längtar efter kläderna, grymma kommer de att bli.

Efter samtalet med Jonas så pratade jag med Bodil på Lugnets Äventyr. Jag ska vara lite ansvarig där imorgon eftermiddag tillsammans med Adam Steen. Vi ska göra ett GPS-äventyr och det är min första gång som ansvarig. Vilket kommer att bli sjukt kul.

Ja ojojoj vad det händer saker idag. Kul!

Jag jobbar

Öijer tog kortet

Jakten har börjat

Jag har nyss pratat med Cyclecomponents... I det samtalet framgick det att det låg ETT par Tune-nav på deras lager. Jag väntar på ETT par Tune-nav... Men det som talar emot är att jag även skulle ha med en uppsättning Sapim-ekrar från Tune. Så det kan med andra ord vara ett par svarta Prince och Princess-nav som ligge där och skräpar... Vems tror ni det är då?

Sedan gled samtalet in på cross. Jag vill ha en ny och gärna så vill jag också sälja/bli av min gamla, är du/ni intresserad? I samtalet så framgick det att jag kunde välja mellan de tre märken de har nu; Ibis, Kuota och Rockey Mountain. Jag är riktigt sugen på denna:

Men det är något annat på gång också som kan vara riktigt bra. Så tyvärr måste jag nog vänta ett par veckor. Vilket jag nog också kommer bli tvungen att göra när det gäller tubhjulen också. Men den som väntar på något gott...

Just nu väntar jag på lunchen. Jag vaknade en halvtimme tidigare idag och börjar nu bli lite hungrig. Efter lunch väntar några motionspass på skolan och sedan har jag vanligtvis stabsmöte, men det är inställt idag. Så jag kan åka och träna lite tidigare.

Idag har jag gjort klart för att träna inomhus. Våren kom igår med båst, regn och pulsgrader så det blev inte mycket till träning då. Så idag tar jag det säkra före det osäkra och sätter mig inomhus. Jag har ju redan brutit löftet om att inte köra vintercykel, så då kan jag lika gärna köra lite TC.

Äckligt eller tufft?

Hittade denna bild vid min dagliga nyhetskoll. Jag vet vem benet tillhör, vet ni? Extra guldstjärna till den som vet/gissar rätt tillfälle kortet är taget och var.

Och är det äckligt eller tufft?

Det alla väntat på

Fitusan va roligt och spännande det var att lyssna till damernas WC-avslutning i skidskytte på radion idag. Att Helena Jonsson hade nerver av stål och att Kati Wilhelm klappade igenom totalt i sista skyttet gjorde det än mer spännande. Helena behövde vara fyra placeringar före Kati, vilket hon tillslut också var genom sin andra plats i loppet då Kati kom in som missnöjd sexa. Vilken dramatik.

Det var bara en sak som har varit toppen idag. De andra sakerna har hittills varit.

Sovmorgon med Maria följt av ett entimmesförefrukostpass. Helgen är bra för mycket distans men den är även bra för mig och Maria då vi inte träffas så mycket i veckorna. Så det blir ofta så att jag kör bara ett långt distanspass på helgen och sedan vila.

Dock kände jag för att rulla ur de trötta benen lite idag, så att morgondagens intervaller ska gå lättare. Jag behöver oftast ha varit igång en dag innan jag ska köra hårt och effektivt. Annars är jag ofta ganska seg. Så passet gjorde förhoppningsvis gott både för förbränningen och morgondagen.

Eftersom att jag åkte utvid 10 så blev frukosten ganska sen och inte så stor... för jag visste vad som väntade till lunch. Sushin som Maria gjorde igår! Mums va den satt fint även idag. Tänkte även passa på att tacka Micke och Louise för det goda rödvinet vi fick på 50årsfesten. Det var fint!

Bilder från Sushilagningen igår:

Mitt i allt så var det dags att släcka ned, energitimmen var slagen.

Falun blev onormalt mörkt, så vi skötte oss!

Efter sushilunchen åkte vi bort till Lager157 och på vägen dit så såg jag att det var stor skillnad i snödjup från igår. Det går åt rätt håll. På lagret så hittade jag givetvis massor med kläder, och framförallt massor med jeans. Om Maria är en sko och väskoman så är jag en jeansoman. Tyvärr hittade jag en grymt snygg vårjacka, från Superdry, undangömd i ett hörn. Och jag har inte haft en vårjacka, sen jag minns inte när.

Och då fanns det inte pengar kvar i budgeten för jeansen. Som tröst åkte det ned en fint sommrig DePalma T-Shirt i vagnen. 650kr hamnade kalaset på. Helt ok. Efter det så tjänade Lager157 en förmögenhet på oss då vi var helt ut svultna av shoppingen. Men så har de grymma mackor där. Den bästa är nog mackan med grovt bröd och creamcheese. Sen testade vi deras varma choklad också, mumms säger jag bara.

Nu sitter vi och tampas mot varandra på Gitar Hero, Maria regerar...

Och nu till det ni alla väntat på, filmen från gårdagens snöpass:


Springtime where are you? from Oscar Ekstam on Vimeo.

På en buss

Sitter jag nu tillsammans med Maria. Vi är påväg ut på en liten utflykt. Först tänkte vi åka till borlänge för att köpa cykelhängare på biltema, men så hittade jag ett par snyggare på clas ohlson nyss. Så nu bär det av norrut. Vi lyssnar på skidskytte WC avslutningen och damernas lopp är olidligt spännande. När jag kommer hem blir det filmvisning här också. Vad gör ni en söndag som denna?

Kolhydratsförgiftning

Jag bryter föregående inlägg i två delar.


Nu till Kolhydratsförgiftningen som jag drabbades av i måndags-tisdags och som förmodligen gjorde att jag väggade efter 2.20 i torsdags.

För att det ska bli rätt tar jag det från början. Innan och när jag åkte ned till Cypern så började jag sakteligen äta mindre kolhydrater och ersatte det med mer fruk, grönsaker och framförallt protein. Mitt fettintag ökade säkert även det då jag började äta mer feta råvaror. Nere på Cypern passade jag även på att öka intaget av grönsaker och fett från nötter än mer. Då det är så färskt och relativt billigt där nere.

En lite modifierad metod liknande LCHF och GI. Läs mycket mer om LCHF och GI på kostdoktorn.se, under fliken vetenskap kan ni hitta många forskningsreferenser som jag läst.

Jag mådde fint av detta och slapp mer och mer mitt sötsug och konstanta hunger. De tre stora måltiderna jag intog räkte gott och väl för att hålla borta suget efter mer. Och fanns det ett sug så ersatte jag oftast det med apelsin eller i vissa fall mörk choklad. Givetvis så fanns det tillfällen då jag åt sötsaker. Men mest intog jag dem under eller i samband med träning. Glass kommer alltid vara en stor last för mig.

När jag sedan väl kom hem så föll jag helt ifrån mina vanor. Första dagen så var det mest av lathet då det bara fanns pasta hemma. Jag kom hem onsdagen den 18/3 på kvällen. Och på fredagen så tänkte jag; Äsch jag fortsätter med pasta och pesto/sås för att se hur det är. Och redan på måndag var jag helt sänkt. Jag var hur trött som helst och hade konstant sug efter mat. Självklart fattade jag inte själv varför. Inte förrän jag reagerade över vad jag åt efter att jag hade väggat efter 2.20 på ett lätt pass runt Runn, vilket var nu i torsdags 26/3.

Jag åt då; Powerbar Recovery, Våfflor med Vienetta glass och pasta med pesto... Det första innehåller ju i och för sig lite protein med resten är rena bomberna fulla av kolhydrater.

Då insåg jag själv att en kolhydratrik kost inte är riktigt bra, speciellt inte den förgiftningsnivån av kolhydrater som jag hade fått i mig. En nivå som inte är så hög om man kollar på många idrottares intag. Det funkar så länge man håller intaget av kolhydrater på en konstant hög nivå. Men tydligen inte om man gör som jag gjorde.

När jag gick på Idrotstränarprogrammet (120p/3år) på Högskolan Dalarna så fick jag lära mig om hur viktiga kolhydraterna var för att jag skulle kunna prestera. Något som jag efter en tids efterforskning insett inte vara riktigt sant. Givetvis behöver man som idrottare kolhydrater för att prestera maximalt. Speciellt strax innan, under och efter maximal aktivitet.

Men mellan tävlingar eller maximala kraftprov så har jag insett att det inte behövs det konstanta rekommenderade intaget. För att ta det väldigt enkelt så genererar ett högt intag av kolhydrater ett ständigt behov av just kolhydrater. Insulinet reagerar snabbt på energin från kolhydraterna och kroppen får då en snabb "skjuts". Men lika snabbt sjunker den om inte intaget fortsätter.

Jag tror också på att ett konstant intag av kolhydrater gör att man får mindre effekt av energin från kolhydrater. Lite som med alla ämnen som vi får i oss. Ett exempel från medicinen: Ett onödigt högt och ofta upprepat intag av penecilin gör ju till exempel att vi kan bli recistenta. Även ett konstant intag av kaffe gör att man behöver ett högre intag för att få önskad energieffekt av koffeinet. Lite väl enka exempel, men det är för att alla ska förstå vad jag menar. Ta det inte ordagrant.

Det jag gjort är att kombinera den kunskapen om hur kroppen fungerar från det jag lärde mig på högskolan. Sedan har jag läst och kritiskt jämfört studier mot varandra. För att sedan dra min egen slutsats och applicera det på mig själv. Och hittills efter 3-4månader så har det funkat bättre med mindre kolhydrater i min kost.

Hur tänker ni när ni läser detta?
Men framförallt. Vad har ni, mina kära läsare, för syn på er kost i kombination till det liv ni lever?

Pisspass

Idag hade jag två val.
1: Åka iväg på fikatur till Gustavs vid 9.
2. Åka ut med Postengänget vid 10.

Jag valde alternativ två. För då kunde jag och Maria ha en lång härlig frukost tillsammans och sedan kunde jag då vara ute lite längre och straffa mig. Det snöade katter och hundar idag och den tidigare snöfria balkongen innehöll ett snödjup på strax under en decimeter. Så det fick tyvärr bli vinterhojen denna dag, även att jag svurit på att inte använda den något mer förrän nästa vinter. Men vad gör man när vintern gör comeback?

Jens Westergren ringde vad halv 10 och undrade om mina planer. Vi kom överrens om att jag skulle möta upp honom vilket jag också gjorde tillsammans med Anders Clason som var enda man på Posten idag. Vi mötte Jens på Haghedsvägen som dagen till ära var utan slask och med fin snö istället. Så vi fortsatte på den och körde vidare på mindre grusvägar.


Sedan hittade vi även på ett skoterspår som var lagom trögt. Alla dessa spår och vägar gjorde att pulsen sällan sjönk under 140. Vilket också var talet som min medelpuls landade på idag. Jag/vi kom inte så långt under passet; Falun-Haghed-Bjursås-Sågmyra-Oxberg-Grycksbo(där Jens lämnade mig)-Haghed-Falun. Men min totala tid blev ändå 4.10. Jag spelade in lite film under passet också, som jag just nu håller på att redigera.

Och anledningen till att det var ett pisspass var att Jens ofta stannade för att slå en sjua. Om det berodde på att han druckigt för mycket eller om att han inte gillade att cykla idag låter jag vara osagt.

Tusan

Jens har en 'pissdag' och vägen tog just slut. Blötsnö och regnblandat före hemåt efter 3.30...

Stendöd. Grillning!

Som ni har sett så har jag varit iväg på en liten utflykt med Maria. Vi tog en promenad upp till Plantagen för att handla lite vårblommor och sedan efter det så bjöd jag Maria på den hett eftertraktade Kaffeglassen. Hon gillade den. Så klart.

Efter vår promenad så jobbade jag lite och sen så stack jag ut på ett intervallpass innehållande 8 stycken 30 sekunders spurter. I och med att jag tröttat ut benen på distans de två tidigare dagarna, och dessutom passat på att vägga. Så var detta ett optimalt pass för musklerna.

In i första intervallen så stendog mitt pulsbälte, jag har märkt att det har blivit mer och mer försvagat. Så hela passet gick utan att jag vet vad pulsen låg på. Men vem behöver det när man känner sig så illamående att lunchen är på väg upp efter varje intervall? Ett klockrent pass blev det, precis vad benen och kroppen behövde.

På väg hem igen så började det snöa...

Men det gjorde inte så mycket. För där hemma väntade en varm dusch plus fika bestående av en stor kopp varmt te och en semla köpt på Åsgatans Bröd. Jag fick två semlor, en friskis limpa och en påse full med äkta tunnbröd för presentkortet vi fick på vår 50årsfest. Tack Erika, Fredrik, Jonas, Ingrid, Sofia, Robert och Jesper!

Sen bar det av i snöovädret mot superbutiken; Clas Ohlson. Jag behövde ju batteri för att få pulsbandet att återuppstå. I superbutiken hittade jag inte bara ett utan fem batteri av rätt sort. Och till absolut rätt pris; 49kr. Senast jag köpte ETT rätt batteri kostade det dubbla summan. Clas i sjön kan han.

Något jag och Maria kan, är att grilla på vår balkong. Trots att snön faller så klarar den lilla engångsgrillen av att steka grillspetten genomstekta. Spetten kommer att få sällskap av en bulgursallad innehållandes; champinjoner, avokado, fetaost, tomater och soltorkade tomater. Det vattnas redan i munnen.

Nästa inlägg kommer att handla om min kolhydratsförgiftning som var orsaken till min kollaps tidigare i veckan.




... Oj,oj,oj nu kom Maria med ett glas blodrött vin! Min ängel!

Kaffeglass made in Sweden

Grilla

Maria och jag kollar på grill till balkongen. Jag röstade för denna.

Vilken miss

Papporna missade värsta fikat

Elitmöte

Men jag ser bara småknattar här. Var är småbarnsföräldrarna? Det måste ju bli ordning på mötet

Värre än Nilsson

Nu sitter jag på jobbet med dimmig blick...

Anledningen? Jo det ska jag förklara. I natt så har min skatt inte fått en blund pga jobbig förkylning. Och med tanke på det så bytte jag de planerade intervallerna mot distans för att inte stressa kroppen för mycket. Ett bra val trodde jag då.

Likt distansen igår så åkte jag ut mot Vika men jag hade inte lika mycket tid att spendera. Så det fick bli att svänga mot Torsång. Det rullade på bra även idag och hastigheten var ofta runt 30km/h så jag fick skarva runt Borlänge. När jag sedan lämnade Norr Amsberg så började det kurra lite i magen och då hade jag bara kört 1.45. Så jag ignorerade kurret och konstaterade istället att jag nog var tvungen att skarva lite runt Varpan, för det gick ju så fort.

Jag var inte lika glad i hågen när Brusalabacken närmade sig. Helt från ingenstans kom en trötthet, ruskigt likt väggtrötthet. Mycket riktigt så var jag på väg in i väggen. 2.10 stod klockan på ungefär när jag passerade Skog och började vingla fram. Men snabbt kom jag in i andra andningen, som jag trodde skulle räcka hem. Men jag tror ju och säger så mycket. Så vid sista backen upp till Gamla Berget kom givetvis väggen på riktigt. Jag trodde inte att jag skulle ta mig över krönet.

Men det gjorde jag och som belöning så kunde jag inte längre hålla kroppsvärmen, perfekt när det bara är nedför hem...
Men hem kom jag i alla fall och firade med Powerbar Recovery, Våfflor med Vienetta glass och pasta med pesto. Men hur tusan kunde jag vägga på två ynka timmar?

Undra hur länge Mattias "Valpen" Nilsson höll idag tillsammans med Magnus "Dyngen" Darvell...

Rätt ska vara rätt

Kom just på att d saknades 16.3km på gårdagen pass. Vi körde alltså 102.5km inte 96.2. Nu är jag ute på långtur igen. Torsång nästa

Biljakt

Igår ojade jag mig över hur trött och orkeslös jag har varit de senaste dagarna. Men idag har det blivit bättre. Jag tror det kan ha och göra med att jag inte har kommit in i vardagen... För idag jobbade jag inte och då hade jag lite mer energi över.

Jag vaknade tidigt och tog en lång frukost för jag tänkte hänga på Magnus Darvell på Vibes först vid 9.30. Det var han som hade bokat, därav den "sena" tiden. Men han är ju heltidscyklist och har tid till att träna ordentligt. Väl inne på Vibes så var jag ändå lite trött, men benen och kroppen fick jag plåga ordentligt.

Vi var där en timme och Magnus var lite sen så klockan var nästan 11 när vi var klara. Därför blev det ett beslut på att vi skulle ta lunch innan distanspasset. Lunch går inte att ta förrän efter 12 enligt Magnus så han ville ut vid 13. Det blev en kompromiss och vi kom ut vid 12.30. Vi båda gillar våra tävlingcyklar så mycket bättre än vintervagnarna så det fick bli torra stora vägar och tävlingshoj.

Planen var Falun-Vika-St Skedvi-Säter-Borlänge-Aspeboda-Falun, vilket vi höll oss till. Vi trampade på med bra fart men med lite jobbiga bilister som sällskap längs Hedemoravägen till Vika. Sedan tuffade vi på längs de lite mindre och finare vägarna mot St Skedvi. Och där hade bilarna ett annat lugnare tempo och väntade in tills det blev fritt.

Sedan åkte vi förbi Landa och fällde ned pungen ett tag. Där ute tog jag pace på en traktor och skrev ett inlägg på bloggen (det här under). När vi sedan började närma oss Borlänge så blev bilarna lite mer närgångna igen. En slående manöver idag var att surgubbarna (ja det var faktiskt bara gubbar) åkte så nära de bara kunde när det ändå var fritt.

En gubbe utövade den manövern på en 50-väg och såg oehört nöjd ut efteråt. Det var bara det att vi snabbt kom ifatt gubben och lade oss bakom för att stirra ned honom i backspegeln. Då var han inte lika kaxig och han fick säkert skäll av gumman sin som satt brevid, det såg så ut i alla fall.

Vi klarade oss ganska fint från Borlänge tills vi kom till Smedsbo, på ytterligare en 50-väg. En sugubbe till passade på att krypa förbi farligt nära. Som tack gav Mange honom en rejäl smäll i rutan. Och sedan skrek vi lite fula ord. Jag antar att det triggade Magnus för han for iväg efter bilen som en skållad råtta. Tyvärr kom det en dryg volvo mellan, som i och för sig nästan gnuggade kofångare med surgubben i protest mot hans beteende. Men Mange fick då bara ge lite onda blickar å skrika lite innan det blev 70km/h och surgubben i den beiga toyotan försvann.

Vi kom in hela i Falun efter ganska exakt 4timmar och hade avverkat 96,2km med en snitthastighet av 28,1. Jag hade ett max på 52km/h som förmodligen var från första biljakten. Men jag antar att Mange hade ett betydligt högre max vid andra jakten.

Nu ska jag fotsätta designa ännu en cykeldress, denna gången har turen kommit till Ålems CK. Ghost-dressen får ni se när pressmeddelandet kommer ut.

Mang öste så snabbt idag att han fick en lång istapp från bakgaffeln, klickar ni kan ni se att tappen nästan ligger mot däcket.

Och vägen har svettränder, snart är det barmark.

Brum Brum

Magnus och jag är ute på äventyr. Säter nästa

Dagens tips

Nu står jag vid nya mötesplatsen och på kortet kan ni se dagens tips. Självhäftande bokplast på vevarmen. Överflödet på sidorna ska kapas. 25kr/m på bokhandeln

Träningsdag med rykten

I och med att jag jobbar 50% så kan jag vara ledig ganska mycket och igår så jobbade jag en hel dag. Vilket betyder att jag då kan vara ledig från jobbet en hel dag. Således har jag en träningsdag idag.

Nyss var jag på Vibes och tränade med Magnus Darvell. I dörren på väg in mötte jag Adam Steen som var på väg ut. Han hade fått en ryggmassage av Limpen. Under den massagen så kom det fram ett rykte om att Vittargo är på gång med en försäljning av en sportdryck innehållande koffein.

När vi ändå är inne på sportdryck så kan jag avslöja att jag själv även i år kommer att vara sponsrad av Powerbar, vilket blev klart för någon dag sedan.

Sista ryktet jag fick höra på Vibes var att Magnus Palmberg skall göra återtåg till MTB-scenen. Som han själv sa så kommer han köra "samma" cykel som Team Kalas. Ja han kommer ju inte att köra hardtail precis... Men det är Giant som gäller.

Om 1,30 så kommer jag att åka ut på en fyratimmars distanstur med Darvell. Och vi bestämde oss för att bara köra väg och halkfritt, så att vi kan ta tävlingshojarna. Jag bestämde även en alldeles ny samlingspunkt; Bron vid Polishuset. Vi bryter traditionen med Posten.

Hopputsikt

Födelsedagspresent

Jag fyllde ju år för några månader sen, och då fick jag ett noblecard. Vilket är ett slags presentkort där man kan välja mellan ett hundratal olika presenter. Jag har inte valt någon än. Kanske för att jag inte känner att jag behöver presenter, även att det är kul att få dem. Men nu när jag väl tänkte välja en present så stötte jag på ett dilemma. Vad ska jag välja?

En våg kanske? Den gamla jag har är ganska kass och med den ovan kan jag ju mäta fettprocenten... ja i benen i alla fall.

Lite lyxchoklad kanske? Jag älskar verkligen choklad, speciellt väldigt mörk som man bara behöver äta en bit av för att vara nöjd.

Eller ska jag satsa på att trösta min trötthet med ett 1,2kg gigantiskt proppfullt godisägg?

Konstant trött och hungrig

Huva va jobbiga de två senaste dagarna har varit. Jag har gått som i en koma av trötthet och hunger. Fast jag behöver inte äta men magen suger och jag känner att benen är pigga och i behov av slakt. Men ändå har jag inte kunnat träna på. Det tar bara stopp.

Jag tog mig ut idag i hopp om att kunna köra lite intervaller. Först tänkte jag backintervaller uppför Högbo, sedan ändrade jag mig till 30sekundare, men tillslut blev det bara en uppvärmning och urrullning som varade i 30minuter. Jag kom upp till hopptornen i alla fall.

Och till den majestätiska utsikten med den brandgula värmande nedgående solen i ansiktet så stod jag och filosoferade över tillvaron. Eller mest stod jag och mediterade utan att tänka på något alls, en konstform som jag utvecklade i mellanstadiet då jag kunde sitta en hel lektion och bara titta ut genom fönstret utan att reflektera. Resultatet är att mentalträning och meditation är lätt för mig medans till exempel matte är lite svårare.

Nåväl när jag stod där så började jag tillslut att reflektera över mitt energibristande tillstånd. Antingen är det så att väderomväxlingen från Cypern och det faktum att vädret verkar gå baklänges i Dalarna. Som har gjort mig orkeslös. Eller så kan det vara så att de två 22 och en halv timmes veckorna som jag hade i sträck träningsmässigt innan jag åkte hem. Har gjort mig lite sliten.

Eller så är jag bara trött på tillvaron... Känner ni igen er eller är det bara jag?

Lance nere för räkning?

Seven-time Tour de France winner Lance Armstrong taken to hospital after falling during cycle race, official says.
He was riding in this week's Castilla and Leon race to continue his bid to reach peak form ahead of the year's big races.
Källa: www.cnn.com

www.cyclingnews.com skriver följande:
...Early reports indicate he injured his right shoulder.
Armstrong was in the main group near 20 kilometres to go, going at a face pace over narrow roads in pursuit of the four-man escape. He came down with a group of around 30 riders.

Det verkar inte så bra det där. Han är ju gammal gubbe nu så vi får hoppas att benen inte är urkalkade. För varken om jag eller ni andra gillar det eller ej så bidrar Lance med bra publicitet för cykelsporten.

Tillbaka till ruta ett

Egentligen tänkte jag skriva tillbaka till rutinerna i rubriken, men det känns faktiskt mer som ruta ett. Semesterdagarnas tidsoptimism har inte riktigt släppt vilket har gjort att morgondagen har gått helt utan träning. Och nu sitter jag här på jobbet och försöker komma ihåg i hur man gör...

Utanför mitt fönster viner snön i vinden och vägarna börjar återigen täckas av ett vitt täcke. Och min bestämda vägran att köra vintercykel bröts när jag skulle till jobbet. Jag hade glömt punkteringen på militärcykeln. Men fortsätter snön i den här takten så kanske jag blir så illa tvungen att till och med träna på vinterhojen igen.

Men än har jag inte gett upp hoppet. Efter jobbet ska jag smiska 30sekundersintervaller på Ghosten. Och om det är isfritt till helgen så ska jag köpa en egoskärm och ge igen på alla dryga träningskompanjoner som har vägrat lång skärm i vinter. Hämnden är ljuv.

Nä nu ska jag kolla om jag kan trolla fram en idrottsföreläsare till den 7 april. Jag kanske till och med kan trolla här; Någon som är sugen att komma till Britsarvsskolan och göra en intressant föreläsning på en timme för 100st åttondeklassare? Och ja, det är betalt.

Sv Skidspelen

Marias envishet om att gå på Skidspelen lönade sig. Först och främst så fick jag och Magnus var sin biljett av en snäll själ som hade två över. Efter det vimmlade vi lite kort i tältområdet innan vi gick upp dit alla "riktiga" idrottare står; Mördarbacken.

Men det var med Maria som såg ut som en riktig utemänniska. Hon sa faktiskt till mig innan vi gick att jag nog borde ha underställ idag, för jag var visst ingen "utemänniska". Hon har nog rätt. För jag har inget för att köpa funktionskläder, förutom när det gäller cykelkläder. Och de kläderna funkar faktiskt ganska bra i alla sorters miljöer.

Med det sagt så var det ändå jag och Magnus som såg ut som fotbollspelare, eller kanske mer innebandyspelare. Som var upptvingade till Mördarbacken av Maria den riktiga idrottaren. Vi båda hade sneakers på oss samt självklart jeans, och vi hade absolut inga skaljackor på oss. Jag toppade det hela med döskallehalsduk och matchande mössa.

Jag gillar inte att se skidor på tv, eller ja det är ett bra medel för att somna. Men som all annan sport så är det mycket mer upplivande och äkta att vara på plats för att komma så nära utövarna som möjligt. Och det var ganska många som passade på att betala 100kr inträde för att se ett gäng män och kvinnor ta sig upp för en backe med plankor på fötterna och pinnar i händerna.

Både jag och Magnus blev sugna på att köra Cyclocross direkt, då det var perfekt före. Lagom lerigt och hårt. Sedan spånade vi vidare på att det vore extremt coolt att försöka få skidspelen att ha en cx-uppvisningstävling i pausen. För pausen mellan herrarna och damerna var löjligt lång. Jag undrar fortfarande varför? Det var ju ingen ute i spåren precis. Och åskådarna stod mest och frös runt tälten i väntan på nästa start. Ett cx-lopp då skulle vara perfekt eftersom att många gick ned till stadion...

En till fundering som dök upp var. Varför så pass många (fast ändå en mycket liten del) av åkarna hade så dåliga och gammalmodiga kläder. De tävlar ju ändå på världstoppsnivå och åker runt i dåligt sittande, dåligt matchande och i vissa fall slitna kläder. Jag undrar bara varför?

Nåväl jag hade det roligt där uppe i alla fall och tack vare promenaden upp och ned från Lugnet så fick jag lite motion också. Fem timmar var vi ute och avslutade det hela med en mycket god dubbel espresso på Faluns första och enda coffebar. "Would you give the world some love today, baby" var det slående namnet på stället. 20spänn kostade en dubbel ekologisk espresso på det pyttelilla och mysiga haket. Dit kommer jag att gå många fler gånger.

Nu börjar Falun bli riktigt hippt. Numera har vi inte bara ett utan två sushirestauranger och nu också en coffebar... Det är väl bara det att vi är liiite efter?

Bilder från Lugnet:
(Klicka på dem för större storlek)

Nu är jag här

Igår firade jag slutet på semestern idag ville maria absolut att jag skulle med hit. Om jag skulle gå ville jag gå gratis. Och nu när maria skulle köpa biljett så fick jag och darvell var sin gratis för att vi var så snygga. Nu ska vi se om detta är kul

Gött

Som fan! Känner ni igen kändisarna?