Igår så tänkte jag rulla en lång bit efter tävlingen i söndags. En sisådär 3timmar+ fanns i min tanke. Men när jag vaknade upp så var jag både trött och seg, att det regnade lätt utanför gjorde det inte så mycket bättre. Det var som tur bara ett litet regnmoln, men himmelen var full med små gråa moln. Så mitt humör till att cykla var inte så bra.
Men jag tvingade tillslut ut mig och åkte mot Limasol där det såg ut att vara mest chans för sol. På vägen dit mötte jag stekarna stek; Wetterhall och Öste Macdonald. Men när jag började närma mig stadskärnan så tornade regnmolnen upp sig igen, och jag kunde faktiskt se regnet i form av ett dis. Det som var värre var att regnet kom mot mig, så jag vände på klacken och körde ner mot Gouvernors Beach. Där lekte jag av mig lite innan jag rullade hemåt. 1.30 stannade klockan på. Hälften vunnet?
Idag hade jag planer på att åka upp i Troodos bergen, för att se platser där jag inte varit tidigare. Men åter igen så var det lite mulet på morgonen. Idag var det dock bara regnmoln upp mot bergen. Så min Troodostur fick stryka på foten för en mer kustnära tur. Stavrouvoni skulle erövras och det på en offroadtur på ca 9mil som pappa hade på sin GPS.
Så jag for i väg i solskenet och mådde allmänt fint... det stekte ju. Åter igen så åkte jag förbi militär områden. Men detta område var, till skillnad mot det förra, inaktivt. Men jag vågade inte fota mer än vaktpostkuren. För det stod faktiskt en bil inne på området och så var det nervöst många kontainrar som var flitigt övertäckta.
Som tur var gick det ganska kvickt att åka igenom militärområdet, och efter det så började det lukta skit... Det visade sig vara fyra dammar fulla med olivavfall i flytande form. Den vätska som blir över efter olivoljeframställning. Hu va det luktade och usch vad det såg ut.
Men kontrastrikt som Cypern är så dröjde det inte länge tills jag fick en käftsmäll av skönhet. Jag kom dundrandes nedför härligt doserade grusvägar när jag helt plötsligt befann mig i ett strålande gult fält av blommor. Bakom dem så skymtade det glittrande kristallblåa havet som pricken över i.
Efter en liten fotosession så åkte jag vidare mot Stavrouvoniberget som skymtade lite då och då mellan kullarna som jag besteg med jämna tramptag. Efter ytterligare en dundrande nedfart så kom nästa överraskning. En hel flock med får, vallade av två lydiga schäferhundar och en cowboy-inspirerad fåraherde. Så där var jag och fick nöja mig med att åka efter flocken tills den vek in på en frodig åkerplätt.
Sedan slingrade jag mig vidare mot klostret på toppen. Pappa hade en hittat en fin "genväg" på baksidan av kullen upp vidare mot den asfaltsväg som leder upp till toppen av Stavrouvoni klostret. Väl uppe på vägen så drog jag igång en intervall upp till toppen av kullen. Den blev väl ungefär 10-15minuter lång men pulsen hoppade inte över 170sträcket förrän sista tredjedelen av sträckan. Men det var gott för benen.
Jag tog min lunch uppe på toppen, en Powerbar med jordnötssmak. Det du Nelson. På vägen ned var jag tvungen att ta på mig regnjackan och handskar, det blåste något fruktansvärt. Jag fick ta i för att komma över 50km/h nedför. Och vanligtvis behöver man bara rulla för att lätt nå upp till 60km/h. Jag tog E4an ned också. Vilket är en vandringsstig som går over hela ön. Stigen var lite sönderregnad men rolig som vanligt.
Jag fortsatte enligt GPS-visningen och hamnade bland kullarna igen. Och så bakom en krök dök ännu ett underbart landskap upp. Denna gång var det ett böljande grönt gräsfält, med mysiga gamla olivträd lite här och där. Mitt i allt så slingrande en orangebrun liten grusväg fram. Det var synd att solen gömde sig i ett moln när jag åkte där bara. Men bilderna blev helt ok ändå.
Såklart så kom kontrasten bakom nästa kulle; en stinkande bullrig limfabrik. Usch vad det luktade och det var ju inte så fint heller. Typiskt medelhavsfolk att göra så med ett underbart landskap.
När jag började närma mig Kalavasos så hade jag mer gas att ge och det var mer tid kvar på klockan att bjuda på. Så jag skarvade upp mot bergen. Och när jag ändå höll på så passade jag på att köra 5st 30sekundersspurter också. Vilket, konstigt nog, gjorde mig piggare. Till slut hamnade tiden på 5.3o och 12mil med ca 2500höjdmeter. Helt ok för en dags cyklande. Nu ska jag äta på resaturang. Mumma!
Bilder från passet i kronologisk ordning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar