Oscar Ekstams blogg

16,5 down with 3 to go
Hopplahejsan! Idag är jag rödare än igår. Väldigt nära totalt jätteröd kan jag lugnt säga, och allt är mitt eget fel. Men det gör inget, tusan va brun jag kommer bli. Idag åkte jag iväg med detta glada gäng (minus min pappa). Killen längst till vänster är Braziliansk mästare i XC och landade på 10de plats i totalen på helgens etapplopp, Henrique Avancini, är hans namn. En trevlig men ganska blyg kille, som man nästan måste tvinga ur åsiker och ord ur. Snabb är han vilket som.

Gänget och jag drog iväg mot Limasol med målet att köra runt några varv på helgens tävlingsbana. Först körde vi mest vilse, men vi hittade i alla fall ett fett dropp ned till stranden som skall användas på tävlingen. Det var inte svårt men om man mot förmodan skulle strula till det så landar man i alla fall mjukt i sanden.

Jag fick ingen bild på droppet, men det är i alla fall precis där träbron slutar till höger.

Efter några virrvarrssvängar så körde vi in i några Italienare från ISD-teamet som talade oss till rätta. Och vi fick ihop, vad vi tror är, det korrekta varvet. Banan var skitkul, upp och ned hela tiden med många tekniskt roliga utförskörningar och dropp. Ett av droppen kommer krossa många påsar i helgen skulle jag tro. Jag och Alexander passade i alla fall på att krossa våra. Men nu vet jag nästan hur jag ska göra för att undvika en kross.

Appropå kross, banan är även en enda stor stenkross. Jättebumlingar till lösa stenar omger hela banan. Vilket kommer att trötta ut en hel del ryggar, armar och händer på söndag. Och om man inte blir trött kommer man i alla fall garanterat att bli stekt. Solen låg bakom moln mestadelen av tiden men ändå sprutade svetten konstant. Och det gav mig ett ännu rödare utseende dessutom.

Efter två varv på banan så åkte vi vidare till en cykelbutik så Emil kunde snacka lite Italienska igen. Planen var att åka upp i bergen efter det för 3timmar extra träning. Så jag passade på att fylla på vatten och tillämpa glassdieten igen.


Påväg uppför första stigningen så blev vi direkt av med Brazilianaren och sedan tjejerna. De hade fått nog med tid i boken. Jag, Emil och Alexander fortsatte dock. Första klättringen varade konstant i 30minuter och jag låg bara några slag under tröskeln hela vägen upp. Så resten av resan var jag ganska spak, förutom när vi åkte nedför då det svalkade bra och pulsen fick även en chans att sjunka...

Nu har jag tränat 4dagar denna veckan och är redan uppe i 16,5 timme. Räknar man samtliga dagar jag varit igång, alltså plus en dag till (i söndags) så är jag uppe i 19,5timmar. Men boken är inte full ännu. Det är tre dagar kvar på veckan och på söndag är det RÄJS!

Några bilder från gårdagens middag ute på lokala tavernan, vilken hade ganska intressant inredning och muggar: