Anledningen? Jo det ska jag förklara. I natt så har min skatt inte fått en blund pga jobbig förkylning. Och med tanke på det så bytte jag de planerade intervallerna mot distans för att inte stressa kroppen för mycket. Ett bra val trodde jag då.
Likt distansen igår så åkte jag ut mot Vika men jag hade inte lika mycket tid att spendera. Så det fick bli att svänga mot Torsång. Det rullade på bra även idag och hastigheten var ofta runt 30km/h så jag fick skarva runt Borlänge. När jag sedan lämnade Norr Amsberg så började det kurra lite i magen och då hade jag bara kört 1.45. Så jag ignorerade kurret och konstaterade istället att jag nog var tvungen att skarva lite runt Varpan, för det gick ju så fort.
Jag var inte lika glad i hågen när Brusalabacken närmade sig. Helt från ingenstans kom en trötthet, ruskigt likt väggtrötthet. Mycket riktigt så var jag på väg in i väggen. 2.10 stod klockan på ungefär när jag passerade Skog och började vingla fram. Men snabbt kom jag in i andra andningen, som jag trodde skulle räcka hem. Men jag tror ju och säger så mycket. Så vid sista backen upp till Gamla Berget kom givetvis väggen på riktigt. Jag trodde inte att jag skulle ta mig över krönet.
Men det gjorde jag och som belöning så kunde jag inte längre hålla kroppsvärmen, perfekt när det bara är nedför hem...
Men hem kom jag i alla fall och firade med Powerbar Recovery, Våfflor med Vienetta glass och pasta med pesto. Men hur tusan kunde jag vägga på två ynka timmar?
Undra hur länge Mattias "Valpen" Nilsson höll idag tillsammans med Magnus "Dyngen" Darvell...
Inatt ska jag sova! Har kurerat mig med tecknat =) Funderar på om det blir en till film eller om jag ska börja planera middag till dig! Puss min skatt!
SvaraRadera