En dräpt mekanikers vardag

Hej kära dagbok. Idag har jag blivit dräpt av Isak. Vi är ändå fortfarande vänner och gillar varandra. Dock levererar jag en utmaning till honom; Demontränaren kan du utforma ett dräpande träningsschema åt mig när jag slavar som mekaniker i Belgien?

Här är mitt upplägg som jag skulle följt: Mitt träningsschema 2010

Här är teamets tävlingsupplägg (och jag är kvar till den 18de): Tävlingsschema.

Igår blev det sent och jag kunde inte somna förrän klockan två. Sedan vaknade jag igen vid fyra helt yrvaken med skallen full av funderingar. Så det tog än ett tag för mig att somna om. Så för första gången här nere har jag gått upp sist av muschepojkarna. De väckte mig till och med.

Vid frukosten var jag också sjukt hungrig och kroppen sög efter energi. En känsla som skulle stå i sig hela dagen visade det sig. Och det är ju så klart beroende på de två slaktpassen jag haft. Kroppen vill ha energi men jag ger den bara det den klarar sig på.

Efter frukost hade vi en liten fotosession med muschepojkarna så de fick visa upp sig i den nya Sverigekläderna, fina va:

Efter det klädde de om till lite varmare kläder och begav sig ut på en lätt distanstur med mig. Idag köttades det inte på lika hårt som under 5 timmarspassen. Och min puls hade också stabilisterat sig till normalnivå. Så jag behövde inte ligga 20 slag över Magnus utan låg istället bara några få slag över. Så jag fick ett snitt på 130 bpm under de tre timmarna vi var ute.

Några gånger skrämdes pulsen upp flera slag hel bara sådär. Orsaken var glansis. Första mötet med isen hade vi ut ur byn. En gubbe stod och gormade i en korsning; Pass Op, Pass Op! Vilket inte är så enkelt med slitna odubbade crossdäck. Så det höll på att bli ett valpartij mitt i korsningen. Men vana crossare och nordbor som vi är, så klickade vi bara ur och svängde vänster i värsta speedway-manéren. Lite senare vid Kanelvägarna var det inte lika mycket kontroll dock. Men vi klarade oss som tur var.

Dock så klarade vi oss inte riktigt helskinnade, eller jag rättare sagt:

Nedrans Belgarbus, det måste ju nästan vara straffbart med spöstraff att lägga ut häftstift på cykelvägar i Belgien. Men meck som jag är så redde jag ju ut punkteringen snabbt och enkelt medans muschepojkarna försökte sladda så mycket som möjligt och stå så still som möjligt samtidigt. Själv tvättade jag händerna i snön och snöt mig som en riktig meck och drog ifrån dem.

När vi kom hem väntade som ni säkert märkt Belgiska mästerskapen i Cross. Ett mycket spännande och häftigt lopp måste jag säga. Och i morgon är Team Kalas inbjudna att köra en tävling här i Belgien. Så då får de nog också känna på liknande underlag och jag får nog en lugn dag i depån. OM jag får det ska jag passa på att ta massor med spionkort på toppåkarnas hojar åt er. Det gillar ni va?

Efter det så levererade muschepojkarna mig pasta upplagt och klart till tvbordet. Det var snällt av dem, men jag visste varför. Jag skulle ut och tvätta deras cyklar i minus 2 grader och snö... Men det gick bra och jag fick till och med min tvättad. Sedan meckade vi lite lätt med hojarna. Det var lite uppsmörjning, byte av vajrar och bromsbelägg. Och såklart så fick Magnus sin framväxel fixad, den har varit trasig i 4 dagar nu. Men jag offrade min framväxel, sen var saken biff.

Foto: Magnus Darvell

När det kommer till att mecka med min egen cykel så får en skottkärra duga som meckställ. Notera de fina vita meckskorna och såklart den koncentrerande tungan. Färgen på kalsongerna kan ni skippa om ni inte gillar dem...