fredag 8 januari 2010

Här var det slaktat

Åkte med Slaktaren från Skugg idag också och målet för dagen var 5 timmar. Jag hade bestämt mig för att köra för allt vad tygen höll idag. Så jag låg brevid direkt från start och stressade med, pulsen var dock lite lägre än från gårdagen. Men jag tyckte att tempot var lika, alltså högt. Det var dock lite roligare att prata med Darvell idag.


Ni förstår ju varför, snyggare kille får man leta efter. Det bästa och roligaste idag var när vi rullade ut från Ninove. Då kommer det ett riktigt avgrundsskratt från en stor, rund, ölpimplande Belgare med fet mustasch som just stapplat ut från lokala puben. Ett riktigt kraftigt och djupt skratt ända från maaagen. Vi var övertygade om att Belgaren skrattade åt Magnus. Jag är i alla fall det.

Efter det kom dagens nästa händelse då vi passerade en flock fåglar. De flög kors och tvärs de stackarna och en flög in mitt framför oss. Jag klippte nästan honom med framhjulet. Fågeln slog i uppe på däcket och flög ned i asfalten med en liten duns. Men han/hon var ok. Efter detta var det bara slakt och inget annat som hände.

Det bjöds på långa rakor idag.

Jag låg bredvid Magnus i en timme och 40 minuter uppskattningsvis. Sedan vred han på och jag hängde mig där bak för att hänga med. Med runt två timmar körda kom vi in på en väldigt ojämn och slirig cykelväg. Då trivdes Magnus och låg på än mer, jag själv kämpade för att hålla mig på rullen. Och fick ofta lucka i kurvorna, så då fick jag min slakt. Jag höll i 20 minuter innan jag gick upp och gav Darvell en utmaning. Jag skulle vända och han fick köra i 20 minuter till (till 2.40 på klockan). Sedan skulle han få jaga mig istället.

Det var skönt att bli av med Slaktaren först och jag trippade på runt 135 i puls istället för 160 ett tag. Sedan kastade jag mig av och sprang lite för att få upp värmen i fötterna. Då gick pulsen upp till 160 igen och när jag satte mig på cykeln igen så vred jag på gasen och beslutade mig för att slakta mig själv.

Den här bilden säger, snälla slakta mig meeer! I bakgrunden försvinner Magnus om ni tittar noga.

När jag körde igenom Aalst hade jag 3.50 på klockan och bestämde mig för att inte äta upp den energibar jag hade kvar. Utan drack bara min sista lilla slurp av sportdryck. Slaktgaranti kallar jag det. När klockan började närma sig 4.15 så började jag frysa och vid 4.30 kunde jag inte hålla upp värmen själv längre. Så jag slängde på mig min vindjacka. Vid 4.40 kunde jag inte längre fokusera blicken och höjde tempot från 145-148 bpm till 155. Extra slakt kallar jag det. Och 1o minuter senare såg jag denna bron.

En bro som signalerar nu är du hemma snart, det är bara två korta men branta spurtbackar kvar. Så jag svängde av från kanalvägen och spurtade mig upp för backarna. När jag rullade in på garageuppfarten var jag helt slut och mådde ordentligt illa.

En slaktbacke tack.


5.01.19 på klockan och jag var färdig-slaktad.

Magnus kom hem 1 minut efter mig och kom alltså aldrig ikapp, det kan jag tacka mina spurter i sista backarna för. Men han körde lite längre än mig, då han var lite utanför Antwerpen och vände. Här nedan kan ni ungefär se hur vi körde, följ kanalen och vägbeskrivningen till höger i bilden.


Igår var jag mer slut på all energi efter/under passet och idag är jag mer slutkörd i kroppen. Det finns lite mer energi idag, med betoning på lite. Det känns härligt att bli så här slaktad. Nu är det benen i högläge och skaka vad som gäller. Den Gula Vitargon är utbytt mot en annan dryck som faktiskt är gul.

Dagens Träning
Distans
Tid: 5.01.19
Snittpuls vid 2.30 kört 155 bpm
Snittpuls vid 4.56 kört 141 bpm
Snittpuls för hela passet 144 bpm

4 kommentarer:

  1. Ni är hårda där nere. En annan sitter vid datorn och TV-spelet, äter godis och tycker synd om sig själv..

    SvaraRadera
  2. Ja men jag är också äcklig, på bild nr 3. Jösses va gigantisk jag ser ut...

    SvaraRadera
  3. Nu tycker jag det börjar låta bra! fortsätt iden stilen:)

    SvaraRadera