Från Spökväder till Stekväder

Fint väder att starta i. Och idag är det extra stora bilder för hela slanten.

Som ni kanske läst från tidigare inlägg så har jag idag varit ute på en slaktdistans med Slaktaren från Skugg. Vi startade dagen i minus sju grader och tät spöklik dimma. Vilken givetvis kom från kanalen som kylde på bra och gav oss en hel del frost i ansiktet. Jag har sett att det finns en maskara som ger vita ögonfransar, jag behövde inte den idag.

Frost.

Och så en closeup på maskaran.

Första timmen gick fint om dock pulslöst då mitt pulsbälte var trött idag. Så jag kände inte hur mycket jag tog i. Tills luften gick ur mig och jag lade mig på slaktarns rulle. Där återhämtade jag mig med lite dryck och lite senare med en Powerbar. Det var "dubbelt" med coffein i den och lagom till solen kom fram så började den verka.

Sooool:

Så med energi från solen och kakan så gick jag upp och tog vind igen. Och vi matade på bra, faktiskt så bra att vi nästan kom till Frankrike om man ska tro på kartan i köket. Jag tror på den. Vi vände efter vi hade kört två timmar och 40 minuter. Och då passade jag på att se om Duathlon är något för mig, men jag tror inte att man springer med cykeln då va?

Hur som helst så fick jag tillbaka känseln och värmen i fötterna efter detta, vilket var bra. Något som var ännu bättre var att pulsbandet vaknade till liv också. Eller ja det var inte så bra då jag fick se att jag låg på 161 i snitt bredvid slaktaren. Så jag vände klockan upp och ned och fortsatte att bomba på. Tills energin tog slut igen. Och jag ska ge er ett tips. Om ni är ute och kör när det är runt -5°C eller mindre. Lägg då flaskan i en ryggficka, annars får ni slushpuppie. Vilket inte är så lätt att få i sig i farten.

Med tre timmar och 20 minuter körda fick jag en bar av Magnus så att jag kunde fortsätta att ligga på hans rulle... Med ett snitt på 148 bpm... Jodå idag tog jag i, speciellt om jag berättar för er att min maxpuls är 188 bpm.

Mitt powerface för dagen.

När vi hade kört fyra och en kvart fick jag lite mer energi av Magnus. Men innan dess hade jag redan ställt in mitt mål för dagen; den kalla Colan som väntade i kylen hemma. Det var den mentala bilden som tog mig hela vägen hem. Och som gav mig dödsstöten i sista backen. Men den smakade himmelskt när jag kröp in i köket. Cola på burk är det bästa som finns.