Sista passet i Belgien

I natt har jag sovit som ett barn. Jag börjar få ordning på mina tankar och allt inför flytten som jag har framför mig när jag kommer hem. Det är bara det där med banankartonger som fattas. Men det brukar lösa sig. Dessutom ska jag bara flytta ca 700 meter, så det behöver inte packas så bra. Jag börjar mer och mer hitta tillbaka till mig själv, och rensar ur huvudet mer och mer för varje dag som går. Långsamt, långsamt vänder det, och jag gillar det.

Sömn i kombination med ett långt distanspass är verkligen något som får min själ att må bra. Så det var extra bra att det stod 5 timmar på schemat idag. Nu har snön lämnat Belgien också, så vägarna börjar bli farbara igen. Vilket gjorde att vi drog oss ut på en Ronde van Vlaanderen tur. Vi lämnade alltså äntligen kanalvägarna för att få lite höjd och kullersten. Och jösses vad vi fick vad vi ville.

Se vad glada de är över backarna och kullerstenen.

Vi hamnade lite på avvägar från den gröna rutten och snubblade in på en blå. På den gröna hade vi fått några fina stigningar och den gröna levererade en heeel hög med kullerstenspartier. Ett som var 1700 meter långt och mer rikliga mellanrum mellan stenarna. Vi var lite vilse där ett tag och sugna på en fika. Nilsson hade tjatat om att vi skulle stanna i nästa by med fik i en halvtimme. Men byarna var frånvarande, kullerstensvägarna kom dock som på ett pärlband.

Ett av kullerstenspartierna. Det var inte lätt att ta kort där måste jag säga.

Men tillslut, när vi korsat en stor kanal så stod det där. Ett litet fik, trodde vi. När vi kom in så visade det sig vara en bar med ett gäng gamla människor. Men det fick duga, och kaffe fick bli det enda vi beställde. Magnus höll sig till en medan jag och Mattias sänkte två. Bartendern var en skön gammal snubbe han med. Jag tror att han varit sjöman eller åkt på kanalerna, för han hade klassiska sjömanstatueringar på armarna. Blekta och utsmetade av med tydliga spår av tidens gång. Det spelades bara gammal 60-70 tals musik där inne i mörkret också. När vi kom ut så var jag tvungen att kisa lite för att det var så ljust ute, och då var det dimma överrallt. En charmig gammal bar med andra ord. Och kaffet var lite speciellt också, såhär kom det in:

Med en brun box ovanpå koppen, vad kan det vara däri?

Aha! lite hett vatten och sedan ett filter med kaffe i.

Svart kaffe i koppen. Det med lite socker och en kaka till var precis vad jag behövde idag, gånger 2.

Bartendern hängde dock med i tiden, för han hade gratis WIFI där inne. Vilket var perfekt för oss. Magnus kunde då nämligen surfa in på ViaMichelin och kolla vägen hem. Vi hade kört 3 timmar och resterande 2 väntade. Så vi styrde kosan mot Geraardsbergen och när vi väl var där visade det sig att vi hade mer tid att döda, så det blev att besegra Kapelmuur. Det var is och snö kvar i sista klättringen så det blev en kamp att komma upp tack vare att jag bara kunde köra på 39x24 med blankslitet bakhjul. Men upp kom jag ändå och det blev en fin intervall att sluta passet med. Efter det hade vi 20 minuter hem och rullade in på garageuppfarten med 4.59 på klockan. Perfekt.

Jag kom med på bild idag också, jag var också glad över dagens utmaningar.

I morgon väntar endast en morgonpromenad innan frukost och lite styrka. Grabbarna ska dock rulla en timme eller så för att förbereda sig inför söndagens världscup i Roubaix. För morgondagens Superprestige har blivit inställd, pga pengaproblem. Tråkigt men vad ska man göra? I dag var vi förresten halvvägs till Roubaix när vi cyklade.

Dagens Träning:
Distans
Tid: 4:59 h
Medelpuls: Första 3 h: 136 bpm. Sista 2 h: 143 bpm
Maxpuls: Första 3 h: 159 bpm. Sista 2 h: 175 bpm

Stigning: 940 höjdmeter