måndag 11 januari 2010

En underbar morgon

Jag har precis fått i mig lite frukost efter en långpromenad ute i den Belgiska landsbygden. Denna gången hade jag min Mp3 med mig och lyssnade på Timbaland. Jepp ni hörde rätt, inte riktigt vad ni trodde att jag lyssnade på va? Killen är grym och arbetar ofta med grymma artister, och blir det ju inte annat än grymt. Men för att ni inte ska tappa hoppet om mig helt så ska jag säga att han jobbat med The Hives och de har också gjort en låt ihop.

När jag var ute där och tog långa snabba kliv mellan åkrarna så kunde jag inte hålla mig från att le. Hela tiden. Jag hade en underbar kväll igår som har fått mig att le tillslut.

Det de flesta av er inte vet är att jag har haft en jobbig period bakom mig men jag har långsamt, långsamt börjat hitta tillbaka till mig själv. En process som började långt innan Belgien. En jobbig process dessutom. Det började i somras när jag började tvivla på vem jag egentligen var och vad jag gjorde med mig själv. Sedan blev det bara värre och när jag fick sparken var det inte så mycket glädje kvar i mig. Någon månad efter detta när jag trodde att jag hämtat upp mig så fick jag en rejäl ångestattack. Något som jag inte önskar någon. Som grädde på moset revs magen upp inifrån strax efter detta och jag mådde skit.

Sedan tog jag tag i mig själv och gjorde ett väldigt jobbigt beslut. Många av mina närmaste vänner vet redan om detta, men jag känner att det är dags att släppa ut nyheten offentligt nu. Med riktigt dålig tajming strax innan jul så tog jag och Maria ett uppehåll. Det var mitt beslut och det var ett riktigt jobbigt sådant, mest för att jag inte gillade sättet jag gjorde det på. Men det som har hänt har hänt. När jag kommer hem till Sverige igen den 18de januari så kommer vi inte längre att bo ihop. Jag flyttar till en mindre etta längre bort på Åsgatan, i höjd med Friskis.

Julen har inte varit som den brukar och jag har gått med många tusen tankar i huvudet ett bra tag. Tack och lov så tog Magnus & Mattias mig under deras vingar och släpade med mig till Belgien. De har varit med under hela min resa, och då menar jag inte Belgienresan, och stöttat mig. Bättre vänner än er går inte att hitta! Tack.

För under den tid jag varit här nere i Belgien har mitt gamla jag växt fram mer och mer. Jag har hittat tillbaka till mitt vanliga positiva jag. Och i går kväll när Mattias skulle gå och lägga sig, stannade han i dörren och tittade på mig.
Sedan sa han: - Shit det är ju en helt ny Oscar vi skickar hem.
Det har han väldigt rätt i. Jag vill också passa på att tacka alla er andra vänner som stöttat och pratat med mig under denna tid. Ni betyder oerhört mycket, tack för att ni finns där!

11 kommentarer:

  1. Härligt att läsa att du verkar ha kommit på rätt köl igen efter vad som verkar ha varit en riktigt turbulent avslutning på året.

    Förhoppningsvis visare och starkare än någonsin!

    SvaraRadera
  2. Praktiskt taget alla kommer någon gång i livet att komma till ett vägskäl då de inser att någonting måste ändras. Oftast vet man inte ens själv vad det är som, inte håller tillbaka en, men på nått vis hindrar en från att vara sig själv till 100%. Jag kom till detta vägskäl för 2-3 år sedan (om det var 2 eller 3 år sedan är stor skillnad men jag har bara korta minnesfragment kvar av den tiden) och jag kan säga dig det att det var precis som att en stor jäkla "orolig tills du spyr-sten" lyfts från mina axlar när jag för en gångs skull gjorde någonting som var viktigt för mig själv. För första gången på 10 månader sträckte jag på mig från en hopkrumpen ställning och såg rakt fram - vilken känsla: FRIHET.

    You go Oscar - du vet att du har dina vänner i Örebro :)

    SvaraRadera
  3. Livet har sina ups-and-downs, men en kall, en sjysst platta och ett par polare brukar vara det bästa receptet...

    SvaraRadera
  4. Skönt att höra att du är på fötter igen Oscar!

    SvaraRadera
  5. Alltid tungt när mycket jobbigt händer, men oftast kommer trots allt ett eller annat gott ur det. På något sätt vet man oftast vad som är rätt sak att göra i längden.
    Skönt att det har vänt iaf, alla förtjänar att må bra!
    Vi ses osv.

    SvaraRadera
  6. Åh, lät inte så roligt men roligare att du börjat hitta tillbaks till dig själv igen. Hade jag varit inom vettigt avstånd hade du fått en kram och mer The Hives än Timbaland på din mp3spelare.

    Hoppas det blir ännu bättre nu, Vet hur det är att vara långt nere och man önskar verkligen att ingen annan ska behöva känna det.

    SvaraRadera
  7. Du är modig och klok som delar med dig av detta, modig för att det inte alltid är lätt att berätta att man inte är på topp och klok därför att det kommer att hjälpa dig. Både direkt nu och även på sikt.
    Jag tror och hoppas att det kommer ordna sig med alla dom sakerna du förmodligen behöver för att hitta balans i livet och må bra.
    Kör (lagom) hårt Oscar!

    SvaraRadera
  8. Känner dig inte personligen... Men kompisar är medecinen på mycket.Och du får säkert skratta en hel del där med grabbarna.. Och är Maria rätt. Så kommer ni hitta varandra igen. Vet många som tagit en paus och efter det har förhållandet tagit en ny och bättre vändning... Strongt som fan öppna dig så... /R

    SvaraRadera
  9. Tack alla för kommentarerna! Men jag måste också erkänna att jag inte är så modig som det kanske framstod. Jag sårade Maria väldigt mycket och skötte uppbrottet dåligt. Något som jag är ledsen över. Och det är anledningen till att jag varit på botten och vänt.
    Men jag inser också att det som är gjort är gjort, och att jag måste se framåt och fortsätta vara den positiva människan jag vill och har varit. Med den insikten vände det och att dela med sig om det gör det hela bättre.
    Jag hoppas att jag lärt mig läxan och att jag kan vara än mer positiv och öppen. En sak är säker i alla fall, jag kommer att dela med mig mer av mitt liv här på bloggen i alla fall. Hoppas att ni står ut.

    SvaraRadera
  10. Stor kraam, gillar dig Oscar! Hoppas denna morgon är lika skön, själv sitter jag nergrävd i plugg och flyttar till Umeå IMORGON. Dock sneglar jag lite mot datorn ifall Mattias skulle råka dyka upp på skype.. :) Sköt om dig, ses! /jennie

    SvaraRadera